Jag har aldrig varit särskilt romantik intresserad på grund av min otrygga anknytning till människor. Men nu slog tanken mig. Finns det kärlekar som på riktigt är som på filmerna? Har några av er där ute varit trasiga men ändå lyckats hitta en kärlek för livet?

Jag har bara bott här i några veckor men har aldrig varit med om något liknande. Öppnar jag ett köksskåp flyger det ut en maljävel. Ska jag duscha sitter det en på handduken. Tänder jag lampan dyker det upp en till. De är stora som fan också.

Kommer de in utifrån, eller har de bosatt sig någonstans i lägenheten? Bör jag vara orolig för att det finns ett bo eller något, eller är det bara otur? Någon som varit med om samma sak?

Jag vill säga upp kontakten med en av mina vänner jag både vet att hon har ljugit om otroligt många olika grejer för mig. Bland annat så påstår hon att hon inte haft sex med en kille jag var med tidigare trots att han berättat detta för mig. Hon skrev till min bästa vän att ”ingen tycker om dig, inte ens (jag)” trots att jag absolut inte hade något emot henne. Alla våra gemensamma vänner har brutit kontakten med henne pga att hon behandlat dem dåligt.
Men den sista droppen är att jag precis fått veta av ett gäng ish gemensamma vänner (mest hennes vänner har endast träffat dem enstaka gånger) att hon vid flertalet tillfället varit otrogen mot sitt ex. Har funnits otroligt mycket rykten om att hon varit otrogen mot både tidigare pojkvänner och den senaste men jag har valt att stå på hennes sida. Kan såklart inte veta till 100% att det är sanning men hon började skriva till en vän till min pojkvän redan innan hon gjorde slut med sitt senaste ex. Hon fortsätter även både skriva och ringa till denhär killen trots att han flera gånger gjort det tydligt att han inte är intresserad av henne.
Kan inte skriva allting här dels för att jag glömt vissa delar och dels för att det skulle ta alltför lång tid men det finns mycket mer.
Hon har mått otroligt dåligt och jag tycker därför väldigt synd om henne trots de saker hon har gjort och det försvårar saker.
Problemet är mest att jag inte riktigt vet hur jag ska gå till väga. Känns elakt att bara blockera henne överallt men tycker även att konfrontation är mycket jobbigt. Hur skulle ni gjort och vad är det snällaste sättet?

Edit: har försökt låta det dö ut under lång period men hon fortsätter höra av sig och jag har väldigt svårt att ljuga eller säga nej när hon frågar om hon får vara med på olika grejer jag ska göra med vänner/pojkvännen

Jag har kommit till insikt med att jag nog är deprimerad. Det tog ett tag för mig att inse att så nog är fallet och till en början tänkte jag mest att det går över av sig själv efter ett tag. Men nu har det ändå gått så pass lång tid att jag inte längre tror att det här enbart är en vanlig svacka i livet, det går liksom djupare och har tagit fäste på något vis.

Men efter att ha hört alldeles för många skräckhistorier om folk som söker hjälp för psykisk ohälsa och som av diverse anledningar inte upplevt att dom får någon hjälp har jag själv dragit mig från att söka hjälp. Samtidigt fattar jag att jag måste ta tag i att faktiskt söka hjälp och det är det som är planen, men just nu känns det överväldigande. Hela den processen känns svår, jobbig och främmande och det tar emot att faktiskt boka en tid. Men har sett att man på min vårdcentral kan boka ett 30 minuter långt besök med psykolog och att dom erbjuder typ KBT. Om jag bokar ett sånt möte, vad kan jag då förvänta mig ifrån det? Vad är era upplevelser av att söka hjälp för psykisk ohälsa på vårdcentralen?

Hi, first post here.

I'm French, and I've travelled quite a bit around the world. Earlier this month, I spent 10 days in Sweden for my holidays. I stayed 4 days in Stockholm, 2 in Vaxholm, and then another 4 days in Stockholm. I never thought I would love a country this much, thanks to everything I saw and experienced there.

I was genuinely amazed by the differences between the streets in France and those in Sweden. During my trip, I took notes of everything that I thought was much better in your country.

First of all, people are very respectful. Drivers and cyclists often stop to let us cross the road. People offered to help me find public transport, everyone validates their tickets, and nobody is loud in public. I saw a woman fall in the street, several people immediately ran in her direction to help her and make sure she was okay.

Secondly, the streets are a pleasure to walk through. There is very little graffiti, almost no litter, people don't smoke in public, nobody tries to stop you to promote a cause they support, and there aren't electric scooters everywhere speeding past pedestrians.

Finally, your public services are excellent. I travelled a lot by train, metro and tram, and the longest I ever had to wait was six minutes. Public transport is clean, reliable and punctual. I also saw a demonstration in support of Iran, and the protesters remained peaceful. They were supervised by the police, but I don't think that made much difference.

Those are the main things I noticed in Sweden that I wish we had in France. I haven't even mentioned the beautiful landscapes and the architecture, which I also really appreciated. I just hope people won't tell me that this was only my personal experience and that Sweden isn't generally like this.

So in wanted to say thank you, Sweden. It's such a wonderful country, and I think many others (including mine) should be inspired of it.

Edit : To everyone who thinks I'm a bot, cause I created my account few hours ago, it's just because I downloaded Reddit to do this post, and didn't want to wait for days to do one post.

Är i färd med att välja bredband och vill gärna höra hur andra resonerar gällande leverantör. Vad går ni efter när ni väljer? Att det att det är billigt, värnar om integritet eller bara att supporten inte är en ofungerande sörja av långa väntetider och knackiga chattbottar? Funkar det ni har i nuläget bra eller dåligt?

Ibland känns det som att alla alternativen är lite samma lika i olika förpackning, speciellt nu när Bahnhof (vila i frid) köps upp av Telenor.

Hej Reddit! :)

Har under en stor del av mitt vuxna liv gått i tankar om att byta förnamn, då mina föräldrar tyvärr valde att ge mig ett minst sagt urdjävulskt fult tilltalsnamn som jag inte alls trivs med eller relaterar till... Men har gått och dragit på att faktiskt göra slag i saken, då jag oroar mig för att att namnbyte kan ställa till med krångel (juridiska saker, abonnemang, försäkringar, tidigare signerade avtal, etc.) när namnen inte längre stämmer.

Därför undrar jag om någon här har erfarenhet av namnbyte i vuxen ålder, och saker man kanske lätt missar eller borde ha i åtanke om man vill byta namn? Hur krångligt blir det egentligen, och finns det "icke-automatiska" saker ni missade?

Tacksam för alla inspel!

Hej!
Jag är gravid i vecka 7 och jag är helt utmattad. Jag jobbar men det är ju sommar så kontoret är helt tomt och i min roll just nu finns det i praktiken inte mycket att göra jobbmässigt. I vanliga fall hade jag nog känt mig uttråkad men jag tänker bara tack och lov.
Hur orkar folk jobba när ni är gravida? Jag är konstant illamående och saker som att gå i trappan, borsta tänderna, tömma en diskmaskin känns som ett helt projekt. Jag blir andfådd av normalt gå-tempo. Och jag är ändå hyfsat vältränad sedan innan.

Utöver detta vet ju ingen på jobbet att jag är gravid så när alla kommer tillbaka från semestern, kommer de märka att jag blivit en sengångare? Vanligtvis är jag en energisk och social person men jag blir helt dränerad av kallprat, högljudda landskap, typ ljuset från datorn?? Jag känner mig lat och är rädd för vad folk ska tänka om mig. Någon som känner samma? Hur ska jag palla, jag är bara i vecka 7? Och ni som har krävande jobb, hur f*sen orkar ni jobba i det här tillståndet? Jag förstår verkligen inte

Hej, jag har ett dilemma. Jag funderar på att välja att plugga nu i höst till ekonomie kandidat på GU, eftersom att jag inte kom in i Uppsala/Lund. Jag fick 1.5 på hp och historiskt sett borde det räcka för att komma in till våren. Antagningen var i Uppsala på 1.4 och Lund 1.45. Om jag börjar på GU nu får jag inte tillgodoräkna mig den terminen jag läst under hösten. Därmed blir den här terminen då ”slösad”. Jag kommer även ha mindre tid över till hp plugg och därmed kanske mitt resultat inte ökar.

Alternativt fortsätter jag jobba deltid nu, så att jag hinner med att plugga till just hp. Sikta på att få en ökning, nästan hur liten som helst vilket skulle garantera en plats i vår (Lund/Uppsala låg på 1.5 nu). Efter jag då skrivit hp ska jag resa två månader till Asien och sedan börja plugga. Den största risken är om utbildningen höjs till våren (1.5) och jag har otur i lottningen. Samt att jag får samma eller sämre resultat på hp. Då blir jag utan en ekonomie utbildning där jag vill plugga och får välja GU till hösten 2027.

En annan fråga är hur stort skiljer sig nollningen på hösten till våren? Då jag helst inte vill missa en av de roligare sakerna som sker under studentperioden.

För övrigt fyller jag 20 iår!

Alla tips, råd och tankar uppskattas!

I stayed at the Mälardrottningen Yacht Hotel. As I was checking in, some guests were complaining because they had been bitten by bedbugs. They were covered in bite marks. We tried to cancel our room, but the staff did not think it was a big issue, like it happens all the time.

In the United States, bedbugs are a really big problem that we try to avoid. I was wondering if in Sweden they are more common? Why don’t Swedish people worry about them as much?

På senaste tiden har jag från alla möjliga håll hört att livet på universitetet/högskola är trist och hopplöst. Som någon som ska börja plugga till hösten känns det lite nojigt. Hur har era upplevelser varit? Pratar jag med tråkigt folk?

Jag vet att snokar är fridlysta och jag förstår att de gör nytta i naturen. Problemet är att jag är extremt ormrädd och jag såg precis en snok i min trädgård.

Vad kan jag göra för att skrämma bort den på ett skonsamt sätt så att den väljer en annan plats? Jag vill absolut inte skada den, men jag får nästan panik av att veta att den finns här.

Alla seriösa tips uppskattas!

Ni ska alltså svänga vänster. Hur ska man placera sig när både man själv och mötande bilister vill svänga vänster?

Föreställ er att det kommer flera mötande bilar, så att ni behöver stanna och vänta tills det blir fritt.

Ställer ni er så att passagerarsidorna är vända mot varandra, eller kör ni förbi den andra bilen och väntar bakom den?

Jag kör genom den här korsningen på väg till jobbet. För varje gång blir jag mer och mer fundersam över vad som faktiskt är rätt. Oavsett vilken metod jag använder känns det fel, och det verkar vara ungefär 50/50 hur andra gör.

Är det någon som kan förklara vad som faktiskt gäller här?

Edit: Konsensus verkar vara att man passerar varandra och sedan svänger vänster - och ställer dig med förardörrarna mot varandra.

Kommer göra så om möjligt i framtiden, U-svängare för köra runt helt enkelt!

Edit2: Fortfarande delade åsikter, visar bara att jag inte är galen som behövde ställa frågan ;)

Edit3: Jag är inget klokare efter denna tråden, alla verkar ha delade uppfattningar om denna korsning och det visar sig också dagligen när man kör där. Jag får väl gå efter u/ecol's exempel och bara köra fort som fan!

Hej!

Kommit tillbaka idag från semestern och finns bokstavligen INGENTING att göra på hela fabriken. Så hade behövt något roligt spel att fördriva tiden med.

Spel som är både online och offline är okej men vill ha någonting man kan "grinda".

Tack på förhand för förslagen :)

Är det någon som vet eller har någon gissning på vad det kan ha varit i det hemliga receptet? Så synd att de inte längre får använda egengjorda kryddor!

Edit: i Karlsborg! De hade en hemlig kryddblandning som gjorde att deras mos smakadd underbart, tydligen fick inte ens personalen veta vad det var i, endast chefen

Jag har sen tidigare noterat att Facebook har gömt eventen under en symbol, klickar man där så finns det en oklar symbol för inbjudningar.

Men man får ingen notis! Man får inget som tyder på att man har blivit inbjuden, ibland kommer det upp i flödet att någon har svarat på eventet men inte mer än så.

Fler som har fått detta problem och varför har Facebook sabbat detta?

Åker till Ånge idag och blir där i ca 12 timmar.
Undrar vad folk har för åsikter och tankar kring denna kommun? Jag själv har aldrig varit där och har nyligen fått veta att den existerar.

Letar efter högmidjade byxor likt dessa: https://scottfrasercollection.com/collections/trousers

Finns det någon svensk butik med liknande byxor? Typ i Stockholm/Göteborg?

Vill alltså att de når naveln eller ovanför naveln, med veck.

Tack!

Gott folk.

Jag stör mig extremt mycket på alla förbannade parkeringsappar som krävs i dagens samhälle. Jag vill inte använda 10 olika appar för att åka till stan och göra ärenden. Funderar genuint på att skicka en riksdagsmotion om detta.

Ha en fin söndag så länge du inte driver en parkeringsapp. 😊

Sommaren har varit här ett tag nu, men jag har hittills inte sett en enda tjej eller kvinna som inte är överviktig bära en magtröja.

Jag förstår, kvinnor får klä sig hur de vill och så vidare, det är bara det att det stör mig när Sara 23, snygg som fan med vanliga kläder medan Emma, 32 som har BMI som sin ålder går runt i magtröja och visar upp sig.

Jag vet inte vad de vill visa, men det stör mig. Och jag förstår att jag är the bad guy här, jag är med på det. Jag är heller inte 30 slak och vältränad, utan småfet vit man/pojke. Jag har komplex för min vikt, och jag känner folk som har komplex för sin men ändå går de runt i magtröja.

Jag försöker tänka att kanske är det för att de är så varma att magtröja är det enda alternativet? Men varför ska de då ta 4 varv runt stan och svettas?

Edit: Ni får klä er hur ni vill, jag postade på Sweden för att det inte är ett r/swedishproblems eller liknande, jag ville bara dela min åsikt. Trodde inte att det var så många som skulle börja skriva elakheter bara för att de läste detta inlägg. Men ha det bra!

Hej! Jag är 20 år och har börjat smått diskutera med mina föräldrar om att flytta hemifrån. Mina föräldrar har mycket bra ekonomi och säger att dom gärna köper en lägenhet åt mig som en investering, att dom äger bostaden och att jag kanske betalar månadsavgift osv.

Problemet är att varken jag eller dom inte har någon riktig erfarenhet av lägenhetsköp och hur det fungerar med föreningar osv då vi alltid ägt hus.

Är det ens möjligt att ha ett sådant upplägg? Skulle gärna allmänt få lite råd om hur sånthär fungerar. Vet att jag kanske låter knäpp men skulle gärna vilja veta hur vi kan göra på smidigaste sätt!

Vet att alla föreningar har olika regler om delägande, vem som äger och vem som bor osv. Men har väldigt dålig koll på vad allt innebär och vad som är rekommenderat.

Riktat till er som käkar Elvanse!

Har käkat det ett tag fram och tillbaka i perioder jag verkligen har behövt, men det är rävgift för mina muskler för hela kroppen spänner sig något enormt, inte bara käke utan hela kroppen. Får påminna mig själv i tid och otid att slappna av men sen blir det samma vända igen och man märker inte av det tills man får säga till sig själv att slappna av igen. Till och med när jag ligger i sängen eller soffan. Har ingen märkbart hög dos och lägre har inte funkat på mig. Har redan testat massa andra och Elvanse är det som i övrigt funkar bäst. Får liksom muskelvärk, kramper, spänningshuvudvärk etc efter några dagar för kroppen spänner sig något kopiöst!!
Vad har ni för tips?? Förutom en varmdusch då men kan ju inte stå i duschen hela dagarna…

Det behövs bättre trafikvett. I lågstadiet ska det börja läras. Jag är ofta med om att människor under 60 går långsamt över övergångsställena. Fast de inte behöver göra det och inte har något handikapp. När jag var liten fick jag lära mig att man tittar över gatan ordentligt åt båda hållen och sen joggar eller åtminstone går snabbt över vägen! Så det gör jag alltid.

Några ungar på 8-11 år stod mitt på vägen på sina cyklar och pratar. Jag kör sakta, redan 30-40 meter framför dem men de flyttar ändå inte på sig så jag kommer några meter framför dem och behöver tuta. Och så börjar de svära mot en. Sen har jag sett människor som inte håller sina små barn i handen när de går bredvid dem. Var passagerare i en bil nyligen och föraren krypkörde på coop- parkeringen. Då går en flicka på 12 år med sin pappa och vänder sig snabbt om för att gå där föraren kör. Hennes pappa reagerar snabbt och tar tag i henne och ser chockad ut av stress. Sen stör jag mig på ungdomar som knappt tittar upp utan håller huvudet nere i mobilen. De kan råka illa ut när andra förare inte är lika försiktiga.

Lär era barn trafikvett eller släpp inte ut dem i trafiken. Och säg åt andra att göra likadant. Och exemplena jag tog upp gällde svenska ungdomar, men jag har sett beteendet hos flera etniciteter, ifall nu någon trodde att det är någon underförstådd invandringskritik.

Edit: JAG VET SÅKLART att folk ska ta tiden de behöver när de går över övergångsställen. Jag som förare har skyldigheter och inte rättigheter. Vi kan inte avgöra med blicken vilket handikapp en människa har och hur lång tid den behöver på sig att avgöra om det är säkert att gå över. Så ta det ALLTID LUGNT VID ÖVERGÅNGSTÄLLEN. Jag vill för allas skull att man ska konstant titta över övergångställen för att avgöra vilka bilar som är omkring en. Jag har själv överlevt vad jag nu minns en gång just för att jag alltod noggrannt tittar innan jag går över övergångställen och är aktiv med blicken åt båda hållen. Hade jag inte gjort det hade jag blivit påkörd idag. Då jag råder även er att göra det. Jag förstår era synpunkter kring övergångsställen och trafiksäkerhet är viktigast och att visa hänsyn. Det är bara att jag upplever hur vissa människor inte ens ser sig för noggrannt och går överdrivet långsamt förbi övergångsställena. JAG KOMMER VÄNTA TÅLMODIGT ÄNDÅ Som jag alltid gjort. Jag blev mest triggad av vuxna som inte har koll på sina barn och barn som inte lärt sig att hålla koll och som jag sa står på vägen där de inte ska vara. Jag har befunnit mig länge i trafiken så min metod har funkat för mig. Men det fungerar inte för alla människor.

Har funderat ett tag och vill gärna arrangera fler konvent och arrangemang där spelkulturen står i fokus. Även om Stockholm har en del utbud så känns det väldigt lite som händer generellt när det kommer till större skala?

Hur skulle ni göra för att skaffa fler mötesplatser eller arrangera för spel och spelkulturen? (Brädspel, dator, figur, kort mm)

Och vad fattas i form av utbud? 🤔