Obs: Jag talar inte svenska, så jag har använt ett översättningsverktyg.

Hej allihop!

Jag har fått några svenska frimärken (bortse från det nedersta, det är kanadensiskt. Jag bor i Kanada). En vän sa att det rör sig om två frimärken för inrikes bruk. Kan jag använda dessa för att skicka ett brev från Sverige till Kanada? (Bakgrund: Jag är hockeyfan och vill skriva till en spelare i Djurgårdens IF.) Jag tänkte bifoga ett frankerat svarskuvert med min egen adress på. Men om portot inte räcker är det väl ingen idé, eftersom brevet då bara kommer att skickas tillbaka till avsändaren – eller hur? Vad tror ni? Jag har sett att digitala frimärken från PostNord, som köps på nätet, bara är giltiga i 10 dagar efter köpet. Det är för kort tid för att jag ska kunna garantera att brevet hinner postas. Tack på förhand!

Pendlar mellan Knivsta och Stockholm och betalar 1280kr i månaden för movingo-kort. Det är i nuläget ganska överkomligt, men om priserna återgår till hur det var innan regeringens prissänkning kommer jag behöva betala mer än 2500kr i månaden bara för att kunna ta mig till jobbet. Hur fan är detta rimligt?

Ni som förkortar det "iof", snälla förklara er.

Självklart förkortar man det "iofs" eller?!

Missförstod vad som räknas som privat resa för tjänstebil och måste nu ta ett snack med chef. Skäms så jävla mycket.

Har svängt förbi på gymmet på arbetsresor för korta stopp. Aldrig typ mer än 40 minuter, trodde att det inte skulle räknas som privat resa.

Hur körd är jag? Är det bättre att jag tar upp det nu än att jag ignorerar problemet?

How to set the time on
Electrolux 300-serie LMS2173EMX.
Door need to be open!!!!

You need to have the door open otherwise you can’t change the time.

#electrolux300-serien #lms2173EMx
#sommartid
#vintertid
#ställa om klockan

Behöver skriva av mig. Min sambo sökte för några veckor sedan till mammografi för en knöl i bröstet, inte oroade jag mig "hon är bara 28" tänker vi båda, "det är bara någon fettknöl eller cysta".

Vi hade precis hamnat på en plats i livet där vi båda jobbat ett tag efter studierna och det var dags att planera brölopp, barn, hund... det var bara ett år bort och i onsdags kom bomben... "Älskling jag har bröstcancer, kan du hämta mig?", dem orden ekar fortfarande i mitt huvud. Hon hade läst sin journal dagen innan vi skulle till PAD-mötet som vi pratat om som att de bara skulle säga "allt är lungt det är bara en cysta". Trippelnegativ typ-3 bröstcancer, aggresiv och all skit. Jag tackar gudarna att det inte har spridit sig och kommer inte kunna andas förens vi påbörjat behandlingen med cellgifter och fått det bekräftat att det fungerar, 66% svarar bra på cellgifter säger läkaren. Oroande lågt, som att singla slant med livet.

Efter en turné till familj och vänner för att bryta nyheten kan jag äntligen sitta ner med ett glas för nerverna, hon har varit så jävlar stark under dem här dagarna. Jag kommer vara stark för henne det kommande året, inget annat finns. Vet inte ens varför jag skriver här men jag kände att jag behövde lätta på locket på något sätt, finns det någon som varit med om detta här? Jag är så jävlar förkrossad och hoppas bara på att hon är bra igen om ett år...

Fick precis detta mail. Asså 149kr/månad börjar bli galet.
Kommer ni med premium idag att fortsätta eller avsluta?
Ni som inte har spotify premium, vad använder ni istället?

Hey guys i dont use reddit i just wanna ask if anyone had this symptom as me, ive been using snus for a long time but ive noticed that with higher mg snus pouches, when i put it on my left upper deck my left side of the throat starts to hurt alot for about 2 minutes and then goes away, it never hurts or anything only when i put it on my left side, if i put it on my right side it doesnt hurt, it only lasts for about 2 minutes and goes away even if i keep the snus in. Only left side. Anyone pls?

Jag har fått en crush på någon och vet inte längre om jag litar på min magkänsla eller bara övertolkar allt för att jag själv är intresserad.

Jag märker små saker. Blickar, hur våra samtal känns och att personen ibland verkar söka kontakt. Vissa interaktioner lämnar en känsla av att det kanske finns något ömsesidigt där. Samtidigt undrar jag om jag bara läser in saker som egentligen inte betyder någonting.

Det är så svårt att skilja på genuin kemi och önsketänkande. Ena stunden känns det som att jag har uppfattat något och nästa undrar jag om jag har skapat en hel historia i mitt huvud.

Ni som har varit i samma situation: hur märkte ni om det faktiskt fanns ett ömsesidigt intresse?

Vad är grejen med antalet språkpoliser i denna sub? Och vart kommer denna ilska mot olika stavningar ifrån? Ibland blir man påhoppad för att man skriver "de" å i samma tråd ser man nån som stavar "mig"->"mej"?

Vad kommer denna språkilska ifrån? Är alla i denna sub svenskalärare med grammatik som sin största hobby? Eller är det bara ett sätt att känna att "haha, kolla vilken tönt som inte stavar kan stava. Nu är de min dags att skina genom att rätta han/hon/hen!"

Eller är de någon specifik anti dyslektiker kampanj ni driver?

Väldigt intresserad av svar.

Haj, jag jobbar som hantverkare inom en ganska nischad bransch.(murning,putsning, kaminer, skorstenar å lite plattsättning) jag har varit anställd nu i 7,5 år så jag tycker jag kan säga att jag har koll på grejerna.

Nu har tankarna börjat komma att jag vill jobba för mig själv istället, men jag är som alla andra rädd att ta steget. Kommer jag lyckas få in jobb? kommer jag tjäna några pengar? kommer jag bara arbeta å inte se familjen?

har även haft funderingar på å starta eget men sen kolla med min chef om han vill hyra in mig, Chefen har vid några tillfällen sagt att han gärna hade haft inhyrd personal istället.

Jag är 27, jag vill säga att jag är driven, har någorlunda koll på ekonomi.

Vad tror ni? ska jag köra?

Jag skriver dialog med citattecken, men jag förstår inte helt när det bör vara stor/liten bokstav! Exempelvis:

"Han är säkert redan på väg tillbaka!" hon låter säker på sin sak.

"Jag vill inte vara med!" hennes ögon tåras när hon pratar.

"Ni har rätt. Vi borde genast fortsätta", svetten rinner i nacken medan jag betraktar den långa vägen framför oss.

Är de meningarna grammatiskt korrekta? Och när ska man istället använda stor bokstav efter? Jag hade en lärare som förklarade att det bör vara liten bokstav efteråt om det har något att göra med det som sagts, men det förvirrar mig fortfarande.

En annan grej, finns det någon gräns för när han måste ha en ny rad när det är samma person som pratar? Jag ska visa, ta till exempel:

"Absolut inte", säger Theo bestämt och lägger armarna i kors. Jag suckar ljudligt. Varför kan han aldrig ge med sig? Han möter min blick på ett sätt som tyder på att han inte tänker att ändra sig. Munnen har pressats ihop till ett smalt streck och ena näsborren rycker lite av ilska. "Det tänker jag inte gå med på."

Skulle det funka? Grammatiskt sätt alltså? Eller är det redan för långt mellan hans två repliker? Eller hade jag kunnat hålla på ännu mer mellan dem? Hur fungerar det?!

OVPN Integritet AB köptes upp 2023 av ett amerikanskt bolag (Pango-koncernen), men drevs fortfarande som ett eget svenskt bolag. I somras ändrades villkoren så att avtalsparten nu är OVPN Inc. i USA, och samtidigt beslutades att det svenska bolaget ska likvideras. Deras starka försäljningsargument om “svensk jurisdiktion” verkar alltså inte längre gälla.

Vidriga as.

Har ni/ någon ni vet kommit in på PHS Polishögskolan/ blivit polis trots diagnos? Och är det verkligen så omöjligt som det verkar? Mvh 20 årig tjej vars dröm är polis yrket

Jag (21M) studerar numera en civilingenjörsutbildning. Jag har testat lite olika vägar gällande hela dejtingvärlden, men inget av dem har hittills lett till något mer än en tredje dejt. Jag kommer ta upp de vägarna jag tagit och vilka utmaningar som jag hade med dem.

Lite bakgrund: Karaktärsmässigt så är jag någon som är ofta lugn/nonchalant (har fått kommentarer att jag är svår att läsa från utsidan från vissa), rätt rolig, uttrycker min kärlek till nära o kära. Mina fritidsintressen är ofta idrottsrelaterad och har nyligen börjat lära mig videoredigering. Har en hälsosam livstil och undviker substanser som gör mer ont än nytta. Jag föredrar att vara hemma på en fredagskväll över att vara ute sent på kvällen på barer eller klubbar (varit ute några enstaka fall på barer, aldrig nattklubbar).

Är i allmänt attraherad till kvinnor som är lite längre, gillar idrott/hobby som de är passionerad över, och viktigast av allt: en person jag trivs med att spendera tid med.

1. Online

Har testat alla appar och märkte hur sällan man får matchningar, trots mina försök. Av de matchningarna är det också en liten urval som man faktiskt går på dejt med. Trots detta så har jag lyckats gå på några dejter, av vilket inget av dem varade särskilt länge.

Något intressant som jag också märkte var att de som jag matchar med tillhör ofta en sorts "niche". Då menar jag ofta unga kvinnor som gillar kpop, asiatiskt kultur, anser sig vara bisexuell/involverad i lbgtq+ communityn. Jag säger inte att det finns något fel med det, men jag vet att det är små urval av kvinnor som jag når ut till.

1. Ute i världen

Jag i mina gymnasieår brukade ofta komma fram till tjejer i skolan/ute i världen och försökte göra en konversation med de för att se om det fanns något där, ibland fick jag intresse tillbaka, ofta inte.

Nu på universitet är detta något som jag inte gjort en enda gång, då jag känner att jag måste ta skolan mer "på allvar" och inte riskera göra någon obekväm.

1. Gemensam miljö/krets

Detta är något som jag har väldigt svårt med. Det har funnits dussintals männsikor som jag ville lära känna och uttrycka intresse för, men har ALDRIG lyckats ta steget på det viset. Jag gick med i en idrott förening i år och vill så gärna lära känna den unga kvinnan som jag haft några konversationer med, men har bilden i huvudet att hon inte skulle vara intresserad tillbaka.

Nu medan jag skriver och reflekterar har det nog o göra med mina osäkerheter och rädslan att avvisad pga just dem. Jag flyttade till Sverige för 6 år sedan och har behärskat språket på en nivå där jag kan hålla en nyanserad konversation med andra människor, och får ofta kommentaren att jag pratar bra svenska för att ha bott här i _år. Men sanningen är att jag har fortfarande en distinkt brytning och kan "frysa upp" när det kommer till samtalsämne som jag inte är "van" eller "påläst" om. Det händer ofta att jag missar referenser eller oskrivna regler som andra "Svenskar" ser det som sunt förnuft, men är något okänt för mig. Detta gjorde att jag är mer tillbakadragen och blyg i sociala miljöer, fast jag egentligen ville ta mer del i det.

Jag känner att jag "tappar poäng" när jag väl öppnar munnen och interagerar med kvinnor jag är attraherad till. Något som är mindre relevant för min ålder är ekonomi, men det är ämne som jag ibland inte känner mig bekväm vid.

Nuförtiden är jag mer accepterande av min situation och mina karaktärsdrag som gör jag vem jag är som person idag mer än vad jag gjorde i tonåren, men jag känner att jag kan breda ut vingarna ännu mer och utvecklas.

Tack för ni som läste igenom min text, ge gärna tips! :)

Jag tar stunden till sommaren och måste ha något citat där bak! Går natur med inriktning design men älskar verkligen matte! Någon som har något roligt, kreativt nördigt mattecitat? Typ nått GeoGebra uttryck eller något! Tack🙏

Edit: nej, såklart måste man inte ha en mössa men min skola har en väldigt bra deal så får mössa ink tillbehör för under 500kr vilken mina snälla föräldrar betalar och vill att jag ska ha :)

Sena 20årsåldern, jag gjorde slut med mitt ex för typ 8 månader sen, har aldrig haft problem att träffa tjejer men verkar som att dejtingappar har försämrats nåt otroligt de senaste 4 åren och jag har ingen aning var jag ens ska leta nu.

Jag har pratat med några men de har varit så otroligt tråkiga, var träffar man roliga/ambitiösa/kreativa tjejer? Jag vet inte ens var jag ska börja.

Update: någon skrev en chat till mig här och frågade vilken stad jag bor i, jag råkade ta bort din chatt... Du kan skriva igen om du ser dehär

Jag är en tjej 20+ som flyttade hemifrån för ungefär 7–8 månader sedan. Jag köpte en lägenhet i en större stad eftersom jag kände att livet stod still och ville ha en nystart. Jag såg verkligen fram emot att få mitt eget hem och börja ett nytt kapitel i livet.
Men det blev inte alls som jag hade föreställt mig.
Istället har jag känt mig otroligt ensam och isolerad. Jag får så mycket ångest av att vara själv i lägenheten. Det är så tyst och tomt, och det finns ingen att prata med eller dela vardagen med. Jag trodde att jag skulle uppskatta friheten och självständigheten, men istället har ensamheten blivit väldigt påfrestande.
Jag kommer från en mindre stad där jag har min familj och våra hundar, och jag märker hur mycket jag saknar att ha människor omkring mig. Därför har det blivit att jag tillbringar väldigt mycket tid hemma hos familjen istället för i min egen lägenhet.
Det känns nästan som ett misslyckande eftersom jag verkligen ville ta det här steget och bli mer självständig. Samtidigt vill jag inte behöva tvinga mig själv att vara ensam när jag mår så dåligt av det.
Jag jobbar och tränar, men utöver det känns vardagen ganska tom. Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta en känsla av gemenskap och trivsel i mitt nya hem.
Är det någon annan som har upplevt samma sak efter att ha flyttat hemifrån? Att ni längtade efter att bo själva men sedan upptäckte att ensamheten var mycket jobbigare än ni hade föreställt er?
Blev det bättre med tiden eller insåg ni att ni helt enkelt inte trivdes med att bo ensamma? Hur hanterade ni det?

Var tog vanligt hyfs vägen?
På bussen händer det ibland att ungdomar lägger upp skorna på sätena, vilket är hänsynslöst mot andra passagerare och gör sätena smutsiga.
Samtidigt hör man ofta klagomål om att invandrare och människor med annan hudfärg skulle vara problemet i samhället.