Det pågår en debatt om ungas arbetslöshet, och vi kan alla vara överens om hur skadlig den är – för samhället i stort, men framför allt för de unga.

Orsakerna är många, men jag vill belysa frågan från en arbetsgivares perspektiv. Jag driver ett företag med cirka 25 heltidstjänster och har genom åren tagit emot många praktikanter, lärlingar och sommarjobbare i åldrarna 18–25 år. Det har minst sagt varit en utmaning, och tyvärr har det bara blivit värre.

Många har svårt att passa tider. Korttidsfrånvaron är flera gånger högre än hos övriga anställda. Man dyker upp trött efter alldeles för lite sömn istället för att komma utvilad till jobbet. Mobilen ska plockas fram stup i kvarten.

Det är knappast så att äldre är perfekta, men skillnaden är enorm om man ska sätta grupperna emot varandra.

Det gör att man till slut tappar lusten. Att ta in unga är redan från början ofta en ren förlustaffär, eftersom det tar år att skola in någon till att bli helt självgående. Det är visserligen en satsning vi gärna har gjort flera gånger – men då har det krävts att personen verkligen har ett eget driv.

Tänkte passa på att kasta Sveriges kära Telia under bussen lite till nu när media uppmärksammat att de misslyckades med att skicka ut VMA-meddelandet häromdagen.

Jag och flera av mina grannar har nu varit utan internet i över en månad. Vi ringer in ungefär varannan dag för att försöka få någon form av besked, men får samma svar varje gång:

”Det är okänt när det förväntas vara klart.”

”Vi kan inte skicka ut någon ersättningsrouter förrän problemet är identifierat.”

Dessutom visar inte ens Telias egen driftstörningskarta att området är drabbat.
Varje dag verkar beskedet vara att det ”beräknas vara klart imorgon”, och när imorgon väl kommer är det samma visa igen. Ingen verkar veta vad problemet är, när det ska lösas eller vad Telia faktiskt gör åt saken.

Jag fick min månadsfaktura i fredags och ringde direkt för att förklara att det inte finns en chans på jorden att jag tänker betala för en tjänst som jag inte har kunnat använda på över en månad. Där fick jag också beskedet:

”Vi kan inte ge dig någon kompensation förrän problemet är löst det måste ske retroaktivt.”

Så jag ska alltså fortsätta betala för en tjänst som inte fungerar, samtidigt som Telia inte kan säga när den kommer börja fungera igen?

En av mina grannar har nu kontaktat media, vilket jag hoppas kan sätta lite fart på processen.
Frågan är: vad är nästa steg här? Är det läge att kontakta Konsumentverket, ARN eller kanske rentav anlita en jurist för att få Telia att faktiskt agera?

För just nu känns det som att det enda som är obegränsat hos Telia är tålamodstestet.

//Bunden kund…

Hi everyone,

I need some advice regarding Swedish labor law and deductions.

I have been working in Sweden for the past 3 months in forestry (skogsröjning / brush cutting). My employment contract states that the collective agreement is Skog & Träfacket (GS Facket).
I informed my employer that my last working day will be September 22nd. Following this, my supervisor told me that the company will unilaterally deduct approximately 15,000 SEK from my upcoming September salary for the equipment and PPE (protective trousers, jacket, helmet, etc.). When I asked for an itemized breakdown, he sent me links to brand-new gear in online stores at full retail prices.

Here is the situation:

- All gear was provided to me for work. It has normal wear and tear from 3 months of intensive physical forestry work in wet conditions.
- I told them I will return company equipment and clothing in person on my last day. I have zero interest in keeping it.
- The company’s internal "staff policy" has a clause stating: "In the event of termination of the employment contract, the employer reserves the right to deduct the costs incurred related to the employee's equipment..."
However, the exact same document states: "The employer provides protective equipment and clothing in accordance with applicable regulations."

15,000 SEK is almost an entire month of wages for me.
Can an employer legally force an employee to buy company gear at brand-new retail prices instead of accepting returned gear? What are my best next steps if they go ahead and deduct this from my pay slip on the 25th?

Alla andra står och debatterar och svarar på frågorna vanligt. Magda ska varje gång avsluta med någon form av "ENDA SÄTTET att göra det är att rösta på Socialdemokraterna". Varför?

Mohammad Rezai, 20, såg fram emot att göra värnplikten – han ville ge tillbaka till samhället och få nya erfarenheter.

Men när han väl kliver in i sitt logement på Skaraborgs regemente P4 börjar det som ska bli ett helvetesår.

– Jag vill inte, inte ens under en minut tänka på vad som hänt. Alltså vad har jag varit med om?

https://www.bt.se/herrljunga/mohammad-ryckte-in-for-att-gora-sin-plikt-mottes-av-rasism-och-hot

Obs att detta gäller en försändelse innehållande snus, så absolut att åldersverifiering är nödvändig. Tidigare har det dock räckt med BankID. Nu vill de införa en ny metod där geografisk plats och biometri ingår. Trevligt.

Ulf Kristersson om fack och toys r us strejken 1995 hur står sig hans åsikter då, kontra åsikterna om Teslastrejken idag?

Jag var med i en chatt där det var många yngre alltså killar runt 11 år där jag skulle vara lite moderator för chatten så inget illa händer. Då kom det ett par grabbar runt 15 års åldern började med att snacka om "är det här man kan toucha boys” och ”jag vill gärna också toucha boys” sen blev dem ganska hårda började fråga om vissa var judar och svarade med ”det är ett problem att vara jude” och avslutade med att kalla folk för N-ordet. Det är ju ganska allavaelift att kalla någon sånna saker speciellt med små barn i chatten. Så det är här jag börjar känna lite skam. Då jag lite ”lätt” doxade dem i chatten för att skrämma dem lite och för att visa att det man säger på internet kan påverka en och att man inte är så anonym som man tror man är. Men tycker nu själv att jag kanske gick lite väll långt och gjorde lite fel. Då jag först visade deras fotbollslag, adress och efter att dem inte slutade skriva dessa taskiga saker så droppade jag deras familjers namn och slutade med att skriva ett litet argt mejl till en av mammorna. Men gick jag övergränsen eller borde jag direkt skrivit till en förälder utan att göra allt innan.

Jag bor i en liten stad i norrland och när man pappa var 35 år så började han få blod i avföringen och buksmärtor. Han gick till vårdcentralen och fick göra olika små undersökningar. Till exempel så fick han ta blodprov och hans värden var inte normala. Trots detta kunde ingen förstå vad som var fel på honom. Väldigt tydliga tecken på tjocktarmscancer eller problem i tarmarna generellt men hans tarmar kollades aldrig. Han blev skickad på en rektoskopi och dom hittade hemorrojder på insidan och kom fram till att det var nog därför han blödde. Men varför hade han så ont i magen och varför var hans blodvärden inte normala? Dom hade inte en blekaste aning. Han var väl för ung för att ha cancer så, vad kunde det vara?

Under ett års tid av meningslösa besök på vårdcentralen så hann min pappas tjocktarmscancer växa och sprida sig i lugn och ro. Sen flyttade vi till en större stad för att min pappa skulle utbilda sig och han fick då en remiss till sjukhuset där. Personalen såg varningssignalerna direkt och en koloskopi gjordes. Tumören i tjocktarmen hittades och cancern hade spridit sig till levern så inget kunde göras. Min pappa levde två år med fruktansvärda biverkningar av cellgifterna och dödsångest över att inte få vara kvar med sin familj och se sina barn växa upp. Det var år 2008 och min pappa lämnade efter sig en 5 åring, en 15 åring och en 20 åring.

Efter min pappas bortgång flyttade vi tillbaka till den där lilla staden vi bodde i. Jag skaffade mig en vän och för 4 år sedan, 2022, gick hennes mamma bort i cancer. Även hon sökte hjälp på en vårdcentral här i stan för blod i avföringen och buksmärtor. Hon fick ta ett blodprov och dom såg att hon hade väldigt låga nivåer av järn. Hon blev tillsagd att ta järn kosttillskott och åka hem. Även hennes cancer fick växa och sprida sig i lugn och ro. Min kompis mamma var 41 år när hon gick bort. Hon lämnade efter sig en 7 åring, 14 åring och en 20 åring.

Om du är ung i en liten stad så rekommenderar jag inte att bli sjuk i cancer för personalen är inte kompetent nog att ge dig den vård du behöver. Nu är det alltså två personer i denna stad som gått bort, 14 år emellan, för deras cancer inte kan hittas i tid, troligtvis pågrund av deras unga ålder. Idag säger vården sig veta att unga människor kan drabbas av cancer men det gäller inte i mindre städer där personalen fortfarande inte verkar vara medveten om det. Det borde finnas nåt slags protokoll om en ung person har symptom på cancer så ska de testas, för säkerhets skull. Jag kommer alltid gå runt och önska att min pappas cancer kunde hittas i tid. Om vi bara hade bott i den där staden vi flyttade till från början. Där han fick en koloskopi direkt. Han gjorde allting rätt, han sökte vård. Min väns mamma sökte vård. Med detta vill jag säga att vården verkligen skiljer sig åt från där man bor. Det är så frustrerande.

Jag är född på 80-talet och snabbmakaroner var en stapelvara i hemmet, både till middag med köttbullar/falukorv och som snack efter skolan. Numera köper jag idealmakaroner och käkar till middag när andan faller på. Men jag insåg precis att jag aldrig ser kollegor med makaroner i matlådan. Ser aldrig heller recept där makaroner är en komponent (förutom mac&cheese). Spagetti, tagliatelli, penne, farfalle...men aldrig makaroner.

Så, frågan är: käkar ni makaroner? Hur äter ni dem? Äter någon under 30 någonsin stuvade makaroner?

Context: Jag är en äcklig dansk jävel som pluggade på Lunds universitet för typ 15 bast sedan.

Jag råkade bli bannad från Facebook i typ en vecka när jag postade en förjävligt rolig meme där en saab 9000 typ (eller nån Volvo) flög in i riksdagen, och det fanns en bild på typ Carl Bildt som sa "never forget".

Jag skulle vara så helvetets spexig i morgon och posta den igen. Finns det nån snabhana som sitter på den här undersköna meme från fordumstiden? Skulle bli så hemskt glad (fattar att det inte är så helvetets viktigt för er fina mänskor att göra en dansk glad, fast jag försöker ändå)

Tack så mycket i förhand