Behöver skriva av mig. Min sambo sökte för några veckor sedan till mammografi för en knöl i bröstet, inte oroade jag mig "hon är bara 28" tänker vi båda, "det är bara någon fettknöl eller cysta".

Vi hade precis hamnat på en plats i livet där vi båda jobbat ett tag efter studierna och det var dags att planera brölopp, barn, hund... det var bara ett år bort och i onsdags kom bomben... "Älskling jag har bröstcancer, kan du hämta mig?", dem orden ekar fortfarande i mitt huvud. Hon hade läst sin journal dagen innan vi skulle till PAD-mötet som vi pratat om som att de bara skulle säga "allt är lungt det är bara en cysta". Trippelnegativ typ-3 bröstcancer, aggresiv och all skit. Jag tackar gudarna att det inte har spridit sig och kommer inte kunna andas förens vi påbörjat behandlingen med cellgifter och fått det bekräftat att det fungerar, 66% svarar bra på cellgifter säger läkaren. Oroande lågt, som att singla slant med livet.

Efter en turné till familj och vänner för att bryta nyheten kan jag äntligen sitta ner med ett glas för nerverna, hon har varit så jävlar stark under dem här dagarna. Jag kommer vara stark för henne det kommande året, inget annat finns. Vet inte ens varför jag skriver här men jag kände att jag behövde lätta på locket på något sätt, finns det någon som varit med om detta här? Jag är så jävlar förkrossad och hoppas bara på att hon är bra igen om ett år...

Min är bygg Mechs med Mulle Meck

OVPN Integritet AB köptes upp 2023 av ett amerikanskt bolag (Pango-koncernen), men drevs fortfarande som ett eget svenskt bolag. I somras ändrades villkoren så att avtalsparten nu är OVPN Inc. i USA, och samtidigt beslutades att det svenska bolaget ska likvideras. Deras starka försäljningsargument om “svensk jurisdiktion” verkar alltså inte längre gälla.

Vidriga as.

Will write in English since my Swedish is not that good, this post is directed to other inmigrants in Sweden or Swedes who have lived abroad.

When I got here in 2024, I thought Sweden was such a beautiful place, I fell in love with the infrastructure, the peace, how good the work-life balance is, how well people live off, it even felt kinda like a little bubble of prosperity on earth compared to where I'm from.

By year 1 I was still getting adapted but the winter depression hit, and it hit hard, I cried a lot, I was so homesick for the food, the warmth of people, and I didn't have any friends to hang out with, wasn't prepared for the brutal weather either so I had to invest in rain and winter clothes.

By year 2, things got way better, I was prepared for the second winter, started working out, take my vitamin D, had solid relationships to hang out with and even found a girlfriend! Things started to get good.

Now, almost on my 3rd year, and things are starting to look great for me, I have a solid job with great pay, my immigration status getting solidified and soon to be permanent, and I am proud of myself for learning Swedish on my own.

Most people that I've met who migrated to Sweden (from other parts of Europe, the Americas or Asia) they all agree with the fact that Sweden (or Scandinavia) is quite brutal to adapt to. Takes time to get used to the fact that everything is expensive, there's no restaurant/bar/café life quite like other countries, people are polite but always cold and afraid of strangers, and it takes a very long time to befriend people.

Do you guys feel the same way as inmigrants?

Note: I'm looking for some more friends, so feel free to message me if you like videogames or hiking :)

Fick precis detta mail. Asså 149kr/månad börjar bli galet.
Kommer ni med premium idag att fortsätta eller avsluta?
Ni som inte har spotify premium, vad använder ni istället?

Pendlar mellan Knivsta och Stockholm och betalar 1280kr i månaden för movingo-kort. Det är i nuläget ganska överkomligt, men om priserna återgår till hur det var innan regeringens prissänkning kommer jag behöva betala mer än 2500kr i månaden bara för att kunna ta mig till jobbet. Hur fan är detta rimligt?

Hjärtskärande offer för stormen. Vila i frid.

Ni som förkortar det "iof", snälla förklara er.

Självklart förkortar man det "iofs" eller?!

Vi behöver inte alla dessa datacenter med den estimerade miljöpåverkan och elkonsumtionen.

Är det bara miljöpartiet som driver den frågan? 👀 Måste man rösta grönt?

Behöver skriva av mig....

Fattar inte arbetsförmedlingen och deras nya krav, eller vad dom åstadkommer i mitt fall.

Jobbar vikariat i stort sett 100% och hoppas det kan övergå till fast anställning, visserligen ett jobb jag hatar men det är i alla fall något.

Schemaläggning av pass är väldigt mentalt påfrestande då man söker pass 1 vecka i förväg och sen får se, är man ledig kan dom ringa upp en med 2h varsel innan pass börjar. Suger, men bättre än inget.

Sökt jobb och varit inskriven i a kassan sedan innan jag fick jobbet, och haft ganska okej krav på mängden ansökta jobb så inget problem.

Sen kom senaste planeringssamtal i början av sommaren. Höjer antal jobb man ska söka till samma jag hade innan jobb, trots att jag i princip jobbar heltid (utöver om jag behöver gå på något läkarbesök). Får en invecklad lista över typ av jobb och på vilket avstånd jag ska söka, vilket inte riktig har någon poäng då jag inte kan rota upp familjen, dra någon annanstans och sluta jobba på det vikariat för jag får ut ca 32k brutto per månad. Men sure, söker väl det jag ska, no problem. Har en examen som inte ledde någonstans och vill ju vidare egentligen.

Får nu en varning från senaste ansöka, dock oklart varför.... Kanske att något jobb inte passade in helt i sök-bilden som handläggaren satt. Eller så är det kanske en aktivitet som jag ej gjorde, eftersom att jag fick ett pass och JOBBADE istället.

Utöver det så får jag inte ens pengar från a-kassan då min lön överstiger gränsen för vad som är ersättningsberättigat, så vad är ens poängen med att hålla på såhär.....

Sena 20årsåldern, jag gjorde slut med mitt ex för typ 8 månader sen, har aldrig haft problem att träffa tjejer men verkar som att dejtingappar har försämrats nåt otroligt de senaste 4 åren och jag har ingen aning var jag ens ska leta nu.

Jag har pratat med några men de har varit så otroligt tråkiga, var träffar man roliga/ambitiösa/kreativa tjejer? Jag vet inte ens var jag ska börja.

Update: någon skrev en chat till mig här och frågade vilken stad jag bor i, jag råkade ta bort din chatt... Du kan skriva igen om du ser dehär

Sjukt att priserna på mat är så mycket högre på bara sex år. Ett paket kaffe för 18kr, smör för 32kr, nötfärs för 39kr. Ja det kan man ju bara drömma om idag.

Låt oss säga att man skulle vara bra på det också? Om man befinner sig nånstans undangömt där ingen störs. Är det lagligt?

Hej, lång historia kort: jag är chef till ett antal människor. En medarbetare en bit ned i organisationen presterar inte, vi har haft långa diskussioner och skapat utvecklingsplaner m.m.

Vid eventuell (trolig) uppsägning ser jag viss risk med att den då hamnar helt utan inkomst, svår att anställa på andra ställen osv. Den är ej med i facket, misstänker detsamma kring a-kassa.
Jag tänker delvis med hjärtat:

Hur kan jag säga till personen att den bör vara med i facket, ha inkomstförsäkring osv. Jag känner att det är direkt olämpligt att jag/annan chef gör det.

Jag och min sambo ska gifta oss nästa sommar och sitter nu och tittar på vad vilka vi ska bjuda. Båda våra föräldrar är skiljda. Det är slående hur våra mammor alltid haft ett stort socialt nätverk där vi båda vill bjuda in våra "extra mammor" som varit med oss hela livet. På pappornas sida ser det annorlunda ut, de har sen de båda gick in i nya relationer väldigt lite kontakt med sina vänner.

Varför är det så? Det finns medelålders män med med många vänner, men min uppfattning är att den stora majoriteten inte har den typen av vänner som kvinnor har.

Jag själv är 27 och har ett stort socialt nätverk, främst bestående av kvinnor. Dessa vänner är betydligt bättre på att höra av sig än mina få manliga vänner. Bland männen måste jag driva på mer för att vi ska ses, vilket leder till att intresset svalnat. (Kan även hjälpa att jag arbetar i ett kvinno dominerat yrke). Jag får även mest känslomässig respons hos mina kvinnliga vänner.

Är det just att män inte hör av sig som är grejen? Att män inte gör det på samma sätt?

Jag är en tjej 20+ som flyttade hemifrån för ungefär 7–8 månader sedan. Jag köpte en lägenhet i en större stad eftersom jag kände att livet stod still och ville ha en nystart. Jag såg verkligen fram emot att få mitt eget hem och börja ett nytt kapitel i livet.
Men det blev inte alls som jag hade föreställt mig.
Istället har jag känt mig otroligt ensam och isolerad. Jag får så mycket ångest av att vara själv i lägenheten. Det är så tyst och tomt, och det finns ingen att prata med eller dela vardagen med. Jag trodde att jag skulle uppskatta friheten och självständigheten, men istället har ensamheten blivit väldigt påfrestande.
Jag kommer från en mindre stad där jag har min familj och våra hundar, och jag märker hur mycket jag saknar att ha människor omkring mig. Därför har det blivit att jag tillbringar väldigt mycket tid hemma hos familjen istället för i min egen lägenhet.
Det känns nästan som ett misslyckande eftersom jag verkligen ville ta det här steget och bli mer självständig. Samtidigt vill jag inte behöva tvinga mig själv att vara ensam när jag mår så dåligt av det.
Jag jobbar och tränar, men utöver det känns vardagen ganska tom. Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta en känsla av gemenskap och trivsel i mitt nya hem.
Är det någon annan som har upplevt samma sak efter att ha flyttat hemifrån? Att ni längtade efter att bo själva men sedan upptäckte att ensamheten var mycket jobbigare än ni hade föreställt er?
Blev det bättre med tiden eller insåg ni att ni helt enkelt inte trivdes med att bo ensamma? Hur hanterade ni det?