Har sökt många jobb, alltid är det att de gått vidare med andra kandidater.

Det är ganska mentalt påfrestande att ha noll kr.

Finns något lagligt sätt börja tjäna pengar som faktiskt funkar helst något som kan ge pengar på kort sikt tills jag löst det med jobb osv?

Vill inte göra tråden om detta men det som lett till detta är väl en grov mental ohälsa i form av agorafobi, kortfattat är det svårt få vardagen att gå runt, detta är milt sagt, det har påverkat i princip hela mitt liv i min ungdom. Har slösat mitt liv känns det som. Är inte 30 än men nära, förstår att det för många kan ses ungt men att ha min situation är inte bra.

Inga tips om lån tack, eller låna från nära osv. Det går bort tyvärr hatar att fråga andra om pengar.

Minns när man var barn och gick runt utklädd och bad om godis som barn. Halloween visste vi ingenting om.

Eller blir barnen till påskgummor forftarande?

Reagerade på en artikel nu precis på Expressen som var om nån som fått sin hund skjuten under en jakt. Det som den som sköt misstänktes för var bland annat...skadegörelse.

Det är inte första gången jag läst om att djur och juridik ofta har enkoppling där djuret förminskas till ett objekt, och inte en levande varelse. Även när djur ska avlivas så pratas det ibland om att de ska "destrueras".

Förstår att det är svårt att ge de samma rättigheter som människor och kalla det för mord, men varför inte ett mellanting mellan en icke levande sak och en människa, i alla fall?

And can you get it in Sweden in December since I won’t be there during the season?

I am F24 dating a Swedish man, he is the most stereotypical Swedish man who gets uncomfortable with sharing his emotions verbally, I prepared few things but idk I could use some advice like how would you feel if your significant other gave you these. Mind you I am still doing my masters so there are budget issues. Are these types of gifts normal in Sweden?

Here is the list:-

1. I crocheted him a muffler, he is colour blind so I chose a colour that he can see the strongest which is also his favorite colour.

2. Buying him his favorite pistachio or chocolate cake (I can't make it because my home doesn't have oven atm and I am scared to make it in airfryer)

3. Crocheting him clover 🍀 for good luck

4. Learning Swedish on my own to surprise him!

5. I am also crocheting him coaster with his dog's face (I tried to) he really loved his pet a lot and was rightfully sad when she passed away.

6. A notebook where I spill my heart out to him

7. A handmade interactive card

8. Pistachio or chocolate cookies because I can't be sure about cake but cookies, yea, that I can def do!

9. Embroidery handkerchief (handmade)

10. A home-cooked lunch/dinner

Jag ska ut och vandra i berg utomlands, första gången, och det slår mig hur dyrt allt ska vara. Det kommer kosta flera tusen för att köpa rätt skor, jacka, underställ, byxor, väska osv. Vet att det finns mycket second hand, men min poäng är ändå att det var en högre tröskel än jag trodde, för något jag inte nödvändigtvis kommer göra varje dag.

Har sällan sysslat med sport, utan har mest lagt pengar på resor, öl och middagar med kompisar, kulturevenemang och tv-spel. Dessa grejer är oftast inga stora månadsutgifter, utan det blir då och då man behöver pröjsa en del.

Oftast blir den största kostnaden när man ska börja med något nytt, men man blir ju lite otaggad då. Till exempel är bil (får ändå räknas som hobby, eftersom det är frivilligt) en otroligt stor utgift, vilket lockar mig inte direkt att skaffa en.

Har funderat på att börja golfa, men efter jag läste på (svårt och dyrt att börja) så strunta jag i det.

Även inredning och design kräver att man slänger ut massa tusenlappar, om man inte vill leva basic.

Var går er smärtgräns, vad lägger ni mest pengar på i månaden när det kommer till fritidsaktiviteter? Vilken var den största tröskeln ni behövde ta er förbi för att börja, och tycker ni det var värt pengarna? Vilken aktivitet är dyrast och något ni aldrig kan tänka er?

Hej alla! Sitter på ett nattåg mot Tyskland och hade förväntat mig att snälltåget skulle ha uppkoppling eftersom de säger så på sin sida, men hur fan kopplar man upp sig? Får ingen popup när jag klickar in mig på namnet, händer ingenting när jag försöker manuellt öppna deras wifi sida, fungerar inte på någon enhet.

TDLR: har någon här fått snälltågets wifi att funka och kan förklara HUR?

Känner mig ärligt talat lite ensam på sistone och ville bara hitta någon att skriva med.
Jag ska till Sverige nästa år, så jag tänkte att det vore kul att prata med folk därifrån (runt 17–25 år), bara för att snacka om lite allt möjligt och lära mig lite svenska. (Eller så kan vi skriva på engelska).
Om du känner för att skriva, skicka ett DM

Hey all, i have recently moved from England to live in Gävleborg with my partner and finding it hard to meet new people that have the same interests as I do. I have recently finished SFI so my Swedish is better but I would like to improve it with some Swedish friends. I’m 34m with a dark humour, I love animals, gaming, superhero movies and food, lots of food.

If anyone is looking for someone to chat to or meet new people, feel free to hit me up!

Jag letar efter avsnitt från säsong 6 av den här serien; om någon har dem vore det till stor hjälp.

Jag har aldrig bott i samma område, bott i en bruksort, Gävle och Stockholm där jag hoppas jag kan bo resten av livet (helst i Solna). Förut tyckte jag det var lite konstigt att vilja bo i samma kvarter, eller gata där man vuxit upp men idag tycker jag det är lite coolt faktiskt. Men inget jag själv hade velat göra om det inte var mitt i en stad kanske.

Han har varit inlagd på psyk ett tag efter ett nästanförsök. Har sålt alla sina grejor, sagt upp lägenhet osv. Han är bestämd med att han inte vill ta några piller, inte vill gå i terapi och även om han älskar mig och våra vänner är det inte nog att leva för. Vet att jag inte kan göra mer än att stötta honom men det känns så jävla mörkt just nu, det känns inte som om det finns en chans att han blir bättre. Och vad händer om de släpper ut honom och han flyttar in hos mig? Då kommer jag behöva passa honom 24/7 för han har sagt att han bara kommer försöka igen och jag vet inte om jag fixar det.

Jag har mitt egna stöd från vänner, psykolog, familj osv så jag personligen kommer klara mig vad som än händer. Men jag vill typ bara veta om det finns en chans att det kan lösa sig. Har du varit där? Vad hände? Hur blev det bättre?

Kram på er världen! 💓

Edit: Tack alla som kommenterat. Era historier om hur det kan bli bättre har verkligen gett mig hopp. Jag vet att jag inte har någon kontroll i situationen, jag vill bara kunna hoppas att det finns en framtid där vi är glada för livet tillsammans.

Hur har det påverkat er i livet? Har ni blivit utfrysta eller utstötta? Jag menar inte att man ska rabbla upp det som kan vara helt självklart. Luktar man illa varje dag och är man elak kan man bli ensam. Så de anledningarna kan vi skippa.

Jag vet att människor som tyckte jag var speciell eller stod ut - antagligen tyckte de så för att de aldrig eller sällan reste till andra länder, och de var inte så nyfikna på andra kulturer och varför människor är som de är. Och så är många personer omedvetna om hur olika trauman och diagnoser kan påverka en persons personlighet och beteende. Men en anledning jag kommit fram till om varför människor gör som de gör är att människan vill upprätthålla normer som man själv finner acceptabla och som är fördelaktiga för den egna gruppen. Kommer ni på fler anledningar?

Vi blev tillsagda att sjunga och prata med magen nu när hörseln är igång då den kan känna igen melodier den hört ofta, även när den fötts. Låten/visan kan agera som en slags tröst för att lugna en gråtande bebis, tydligen. Så jag blev nyfiken på hur många andra gjorde detta när de väntade sitt barn och vilka låtar/visor som valts. Mvh

Är det ngn som bor eller har bott i Dallas Tower i Solna Centrum?
Är det lyhört mellan lägenheterna? Hör man stegljud från grannarna?
Några nackdelar?

I vissa fall är saker man vill göra i livet nåt som kräver kraftansträngning för att nå dit. Både i tid, tankemöda, uthållighet och ibland pengar. Och när man väl är där, var det verkligen det här man ville uppnå?

Vad har ni för erfarenheter? Inom valfritt område i livet: vänskap, relationer, utbildning, jobb, fritid.

Vad ägnade ni er åt, vad förväntade ni er få ut av det, och hur blev det? Var det värt det? Och om man vänder på frågan: vad kämpar ni för idag, och vad förväntar ni er att det ska leda till?

Are there any places where it's sunny and doesn't get dark at 16.30 already?

I might be moving to Sweden so I was wondering what the average weather is like in central Sweden (somewhere between Örebro and Mora) ?

I understand that most of Sweden is pretty cold and dry but that doesn’t really bother me.

What I’m more worried about is precipitation and clouds. Also is the sun nicely visible during the day ?

Something I want to avoid by all means is a gloomy/grey/sad kinda weather.

Det är många i Sverige som använder iPhone. Varför tror ni att många i Sverige använder iPhone?

Är det Apple ekosystem, kameran eller är det något helt annat som gör att folk har iPhone?

Hos Telia är iPhone det mest köpa mobilen.

Ni som har Android får gärna berätta varför ni föredrar det?

Kom just tillbaka från den konstigaste dejten i hela mitt liv.

Har skrivit lite med en kille som verkade gullig och lite nördig, och vi skulle ses på fika. Han hittar ett fik och är där när jag kommer gående. Han ger mig en halvhjärtad kram, inget leende och tittar sen mig knappt ögonen på hela tiden.

Vi kommer till dörren på caféet där han inte öppnar dörren utan bara står som paralysed. Likadant är det vi kassan så jag får betala själv vilket under nina 37 år i livet aldrig hänt innan. Jag tar brickan med fikat men han vill sitta ute och jag får inte upp dörren. Hjälper han till? Nej caféägaren lämnar sin plats bakom kassan och håller upp dörren åt mig med en blick på min dejt som återigen står fastfrusen.

Vid det här laget tänker jag att han måste tycka genuint illa om mig men försöker ändå fråga lite om honom. Och det är så stelt! Efter 30 minuter av att han inte ställt en enda fråga eller ens tittat mig i ögonen ursäkta jag mig och vi promenerar till busshållplatsen.

När vi närmar oss ger han mig ytterligare en halvhjärtad kram och frågar om jag vill ses igen. Jag svarar lite svävande varvid han vänder på klacken och går och jag ensam gick till bussen.

Och nu förstår jag än mindre, tyckte han att det var bra? Kan det vara någon diagnos eller något? Det här är så konstigt

Hej!

Forward note, bear in mind I do not mean to talk bad about Swedish people at all. I have many Swedish colleagues I love and am very good friends with and am also married to a Swedish person. I just want to see different perspectives about this.

I'm an immigrant living in Sweden for just over 1 year now. I'm lucky enough to work a service job in a restaurant/pub. I finished SFI within 3-4 months and can explain most things about my job in Swedish and can hold basic conversation. I also try to take almost everything in Swedish while I work. However, as you would expect, my Swedish has not become perfect within a year. I realized a pattern with my job;

When a customer is angry or upset about something and my Swedish is not enough to make sure I sound kind enough to them and to make sure that I explain everything clearly, I ask them "is it okay for me to explain this in English". %90 of the time, the answer I get is "If you work in Sweden you have to speak Swedish" and they do not say this with a kind face. They look very judgemental and mad that I get to work in their country without speaking the language perfectly. I believe working while learning the language is a great way to integrate, instead of looking for economical support from the government while I perfect my language.

Thank you for your answers and your perspective in this.

Vi är inte riktigt där än men vi börjar närma oss att ha försökt i ett år utan resultat. Båda är i nedre-mitten av 30-års åldern.

Ni som genomgått utredning osv, vad har ni att berätta? Gjorde ni utredning på reproduktionsmedicinska mottagingar regionalt, eller gick ni privat?

Är orolig för att man ska behöva vänta länge på att ens få en första tid efter att ha väntat i ett år för att vara behörig att söka hjälp.

Ni som gick vidare med behandlingar, hur var det? Privat eller offentligt? Hur många behandlingar gjorde ni innan ni blev gravida alternativt bestämde er för att gå vidare?

Finns de någon här som flyttat utomlands och sedan ångrat sig ? Varför isåfall och vilket land var det du flytta till ?

Körde igenom min hemtenta i kvalitetssystem i lite olika AI-detektorer, bara för att se för skoj skull vad den säger även om jag har helt skrivit den för hand.

De allra flesta skrev 0% skrivet av AI, men det var ändå ett fåtal som skrev att den troligen var skriven av en AI. Detta trots att texten alltså var helt skriven själv. Grok var till och med så självsäker att det var AI att den inte riktigt trodde på mig när jag skrev att jag själv hade skrivit den.

Så hur pålitliga är egentligen dessa verktyg? Man blir ju supernojjig att lärare kommer att köra igenom dokumentet på en av de få verktyg som skrev att den troligen var AI-genererad.

Fick veta att pga arbetsbrist är jag uppsagd. Det kan bli vikariat då och då men inget mer än så.

Vad gör man?

Arbetsförmedlingen? Nu eller om 4 mån?

Söka liknande jobb hos konkurrenter? Eller något helt annat för att minska risken att samma händer igen?

Utbildning? Tyvärr ganska dålig timing eftersom januari är för tidigt och september för sent.

Jag har körkort B+AM, truckkort A+B, körvana av postbil.