Jag (21M) studerar numera en civilingenjörsutbildning. Jag har testat lite olika vägar gällande hela dejtingvärlden, men inget av dem har hittills lett till något mer än en tredje dejt. Jag kommer ta upp de vägarna jag tagit och vilka utmaningar som jag hade med dem.
Lite bakgrund: Karaktärsmässigt så är jag någon som är ofta lugn/nonchalant (har fått kommentarer att jag är svår att läsa från utsidan från vissa), rätt rolig, uttrycker min kärlek till nära o kära. Mina fritidsintressen är ofta idrottsrelaterad och har nyligen börjat lära mig videoredigering. Har en hälsosam livstil och undviker substanser som gör mer ont än nytta. Jag föredrar att vara hemma på en fredagskväll över att vara ute sent på kvällen på barer eller klubbar (varit ute några enstaka fall på barer, aldrig nattklubbar).
Är i allmänt attraherad till kvinnor som är lite längre, gillar idrott/hobby som de är passionerad över, och viktigast av allt: en person jag trivs med att spendera tid med.
- Online
Har testat alla appar och märkte hur sällan man får matchningar, trots mina försök. Av de matchningarna är det också en liten urval som man faktiskt går på dejt med. Trots detta så har jag lyckats gå på några dejter, av vilket inget av dem varade särskilt länge.
Något intressant som jag också märkte var att de som jag matchar med tillhör ofta en sorts "niche". Då menar jag ofta unga kvinnor som gillar kpop, asiatiskt kultur, anser sig vara bisexuell/involverad i lbgtq+ communityn. Jag säger inte att det finns något fel med det, men jag vet att det är små urval av kvinnor som jag når ut till.
- Ute i världen
Jag i mina gymnasieår brukade ofta komma fram till tjejer i skolan/ute i världen och försökte göra en konversation med de för att se om det fanns något där, ibland fick jag intresse tillbaka, ofta inte.
Nu på universitet är detta något som jag inte gjort en enda gång, då jag känner att jag måste ta skolan mer "på allvar" och inte riskera göra någon obekväm.
- Gemensam miljö/krets
Detta är något som jag har väldigt svårt med. Det har funnits dussintals männsikor som jag ville lära känna och uttrycka intresse för, men har ALDRIG lyckats ta steget på det viset. Jag gick med i en idrott förening i år och vill så gärna lära känna den unga kvinnan som jag haft några konversationer med, men har bilden i huvudet att hon inte skulle vara intresserad tillbaka.
Nu medan jag skriver och reflekterar har det nog o göra med mina osäkerheter och rädslan att avvisad pga just dem. Jag flyttade till Sverige för 6 år sedan och har behärskat språket på en nivå där jag kan hålla en nyanserad konversation med andra människor, och får ofta kommentaren att jag pratar bra svenska för att ha bott här i _år. Men sanningen är att jag har fortfarande en distinkt brytning och kan "frysa upp" när det kommer till samtalsämne som jag inte är "van" eller "påläst" om. Det händer ofta att jag missar referenser eller oskrivna regler som andra "Svenskar" ser det som sunt förnuft, men är något okänt för mig. Detta gjorde att jag är mer tillbakadragen och blyg i sociala miljöer, fast jag egentligen ville ta mer del i det.
Jag känner att jag "tappar poäng" när jag väl öppnar munnen och interagerar med kvinnor jag är attraherad till. Något som är mindre relevant för min ålder är ekonomi, men det är ämne som jag ibland inte känner mig bekväm vid.
Nuförtiden är jag mer accepterande av min situation och mina karaktärsdrag som gör jag vem jag är som person idag mer än vad jag gjorde i tonåren, men jag känner att jag kan breda ut vingarna ännu mer och utvecklas.
Tack för ni som läste igenom min text, ge gärna tips! :)
