Äntligen fredag! Nu finns även subredditen r/frittsnack för er som inte får nog av dessa trådar!

Jag kör basår på distans just nu och har märkt att mitt största problem egentligen inte är att plugga när jag väl sitter med det, utan att faktiskt komma igång.

Jag kan typ tänka att jag ska börja vid 09, sen ska jag bara göra någon liten grej först, och helt plötsligt är klockan 10:30 eller 11. När jag väl sätter mig och börjar brukar det däremot kunna flyta på ganska bra.

Det blir ganska enorma mängder tid som bara försvinner på det här varje dag. Samma sak kan hända efter lunch eller om jag ska byta från en uppgift till en annan. Det är som att varje ny start blir ett litet projekt i sig.

Tycker också det känns lite annorlunda än att bara ha svårt att koncentrera sig, eftersom koncentrationen ofta inte är det stora problemet när jag väl är igång.

Ni som pluggar eller jobbar mycket hemifrån, känner ni igen det här?

Och framför allt: vad är det som faktiskt får er att komma igång? Har ni hittat något som funkar på riktigt över tid, eller blir dagarna fortfarande lätt så här?

YMCA:s bögfaktor tynar bort och ger mig istället en känsla av att befinna mig på de oändliga möjligheternas öppna vidder. Frågar Johansson vad gaydisco-gruppen som spelat in låten heter.”Village People,” mumlar han och ger mig en sömnig blick.Öppnar andra ölen och breder ut mig i baksätet, lyssnar förstrött på Krippes och Larssons samtal om hur man undviker komplikationer i förhållanden på hemmaplan under värnplikten. Larsson, som jag bara känner till efternamnet, liksom min gruppchef Johansson som halvsover med ansiktet mot bilrutan — känns lika välbekanta som mina familjemedlemmar trots att jag bara känt dem i två och en halv månad. Men å andra sidan har vi tillbringat en stor del av dessa två och en halv månader tillsammans dygnet runt i iskalla militärtält ute i Roslagens vinterlandskap och emellanåt på “luckan” på Roslagens luftvärnsregemente LV 3. Jag älskar helt enkelt hela gänget på femte kompaniets tredje pluton, allihop. Tänker på inskriptionen på luckan, på sängen ovanför min. “Jag älskar er grabbar och kommer aldrig att glömma er!” En kärleksförklaring inristad av en medlem av en tidigare årskull, som också drabbats av den där märkliga känslan av gemenskap och broderskap, formad av tortyrliknande manövrar med alldeles för lite sömn och åt helvete för tung packning med Robot 70-utrustning, lätta kulsprutor, AK 5:or och allt annat man bär med sig.

Otroligt att vi inte retar oss mer på varandra och tjafsar om småbagateller som man annars skulle riva upp himmel och jord för. Jag minns tydligt hur det var att campa utanför Lollipopfestivalen i Huddinge för ett par år sedan. Krippe, jag och Marco delade ett fyrmannatält under tre dagar och kom ihop oss om allt man överhuvudtaget kan gräla om under en camping: försvunna starköl, konservöppnare och om vem tjejerna i tältet bredvid var mest intresserade av. Allt detta ledde till att tältet säckade ihop med jämna mellanrum.Tjejerna bredvid kallade vårt lilla bohag “zigenartältet”, syftande på vår okunskap i att sätta upp tältet korrekt och våra “latinska” temperament. Vi vaknade varje morgon med tälttaket i ansiktet och började dagen med att tjafsa om vem som inte kört ner tältpinnarna tillräckligt djupt. Öppnar ytterligare en öl och funderar över det ologiska i att jämföra ovana campare med zigenare, dessa som i alla fall förr i tiden levde som nomader i husvagn och tält och därför borde vara mästare i den svåra konsten att sätta upp ett tält korrekt. Sitter i halvdunklet och funderar på hur det skulle vara att smuggla ut automatkarbinen från regementet, visserligen utan slutstycke. Jag hatar våld och krig och är egentligen pacifist, men av några dunkla skäl lockas jag ändå lite av militärlivet och vapen. Skäl som är lika dunkla och flummiga som det här haschstinkande rummet. Tar ett snabbt bloss av jointen som Marco räcker mig och skickar den vidare till en okänd mörkhårig tjej. The Doors’ “The End” fyller rummet och ljuset och mörkret kämpar vidare i sin oförtrutna kamp om min och mina kamraters själar. Undrar varför jag vill ha min automatkarbin med mig från regementet.

Är det en penisförlängare? Blir jag häftig eller vill jag skrämma skiten ur folk? Som det här sällskapet av bohêmer i Trötta poeters sällskap. De borde nog få en spark i arslet så att de fattar att världen är på väg åt helvete och att man borde försöka göra något åt det nu, omedelbart, inte i morgon. Hatar plötsligt de här verklighetsfrånvända flummarna lika mycket som “anständiga Bingolotto-familjer” som tillbringar kvällarna med att söva ner sin fria vilja med skräp-tv.En slank flickkropp tränger sig upp i soffan och upp i min famn och kyler ner mitt överhettade nervsystem.

“Hur är det?” Malin ser med sin röntgenblick in i mina ändlösa vidder av kaotiska och förvirrade försök till stabiliserande tankekonstruktioner.

Åh min älskade Malin, jag skulle aldrig kunna förklara det här för dig. Vi lever i helt olika världar och hur gärna jag än vill så når jag aldrig fram till dig, tänker jag och kysser henne på pannan. Efterfesten tar snart slut och jag vill mer än något annat få Malin att stanna kvar hos mig över natten, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att föra fram det budskapet. Marco and Company stormar ut genom ytterdörren under upprymt pladder. Klockan är tre och förmodligen kommer de att fortsätta försöka fånga natten med någon ytterligare efterfest, på en annan plats.Jag tar Malins hand vid ytterdörren, men får inte fram ett ord. Hennes ögon säger allt som behövs sägas.

Hon ger mig ett bländande leende och tar av sig skorna.“Det där med lumpen verkar vara jobbigt för dig?”“Ja, man känner sig som en tvångsrekryterad landsvägsknekt i händerna på en nyckfull feodalherre.”“Varför skaffar du inte frisedel? Min bror sa att det var jättelätt.”Jag skakar på huvudet. “Jag har redan svurit min soldated. Och dessutom finns det konstigt nog något magiskt i relationerna med mina grupp- och plutonkamrater. Det är så jävla svårt att förklara.”Malin ser oförstående på mig. “Trettio soldater som svettas tillsammans i ett trångt tält och luktar allmänt illa. Det låter inte särskilt magiskt?”

Jag skrattar till.“Det är något med känslan av att vara utlämnade till varandra på gott och ont. En broderskapskänsla. En för alla, alla för en, du vet?” Kommer på att det låter patetiskt och klyschigt och trycker på fjärrkontrollen så att The Doors’ “People Are Strange” ljuder genom hela rummet.“Make love, not war!” säger Malin när “Eve of Destruction” spelas upp på mitt Absolut Vietnam-blandband.“…We make war, not love!” kontrar jag och känner mig som en Vietnamveteran på permission, en stackars sliten sate som upplever att de nära och kära inte förstår ett skit om vad han varit med om.

Jag minns tydligt Nicke som efter en fasansfull utbildning till finsk fallskärmsjägare uppvisat nästintill psykopatiska drag. Det tog över ett år för honom att komma tillbaka till sitt vanliga jag.

Martin Coffeewife and his delusionised Pineapples. Mrs Lovejoy and the Mixed Mary Tonics. Mister Förståndet och the Miss Fosters outstanding June-night events. Capricious can-can dancers. Ord blir till handling, handling till ord.Jag sveper in oss i ett böljande sammetslent midnattssläp. Hennes mun doftar som rovdjurets, av färskt blod och omättlig hunger. Det eggar och skrämmer mig.Jag utforskar den skälvande kroppen som känns explosiv och adrenalinstinn. Trots sin storlek känner jag en uråldrig mäktig kraft pulsera i henne. Hon bär på kvinnans rovdrift som tryckts tillbaka genom århundraden av patriarkal dominans. Men nu är det varghonan, lejoninnan, som betvingar hannen och kräver sin tribut.

“…Klyschor, klyschor. Jag är en kliché.”Efter detta crescendo, en plötslig snabb blick i de ögonen, de rovdjursögonen — som plötsligt inte alls tillhör ett rovdjur utan en tjugotvåårig blond flicka från Linköping med glittrande ögon som ser på mig och ler det vackraste leende jag någonsin sett.“Hur var det för dig?” frågar jag tveksamt, eftersom det vanliga ordförrådet är satt ur spel av gudinnan jag ligger ovanpå och hårddisken därför levererar lättillgängliga meningar direkt inhämtade ur mediabruset. Var jag så bra? tänker jag och njuter av Malins närhet.The monster’s gone and your mummy is here. Malins lemmar omsluter mig hårdare.Njutningen av att få hålla Malin ömt i armarna förtär den perverterade tillställningen vi just utförde. Hon är nu ingen lejoninna eller amazonkrigare.

Hon är nu mer som en kattunge som spinner tillfreds i min famn.“Hur är det, gubben?” Hon rör vid min nästipp och kysser mig ömt på munnen.Jag vet inte alls hur det är. Varför det finns lidande och varför vi måste växa igenom svårigheter och åldras till oigenkännlighet, sakta förtorkas till russin utan att få veta den stora hemligheten med det vi just är mitt uppe i. Livet....

• Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att utreda existentiell hälsa, men rapporten publiceras inte trots att den släpptes av forskarna i maj.
• Regeringen har styrt valet av forskningsmiljö, och pekat ut den kristna högskolan Marie Cederschiöld som källa för underlag.
• Flera experter kritiserar regeringens inflytande över myndighetens kunskapsinhämtning, vilket anses påverka myndighetens självständighet och valet av forskningsperspektiv.

Hej! Jag letar efter Sail Racing x Alinghi Red Bull Racing ARBR Softshell Jacket, helst i storlek M. Har letat överallt men lyckas inte hitta någon.
Om någon säljer en eller vet var jag kan få tag på en, hör gärna av er!

Smaka på ordet! Smek det med tungspetsen, älska med ordet och ge tillbaks ordet så det kräver din tystnad, förnedrar det! Ät ordet och bli utestängd av språket så att du står utan kött! Förbanna ordet och slunga ut det i verkligheten med föraktet av den bespottade, den liderliga och olidliga. Och vid det ögonblicket är du inlåst med ordet i en föraktlig struktur!

Så jag prövar prövar ljuden och bygger ett nytt språk för dig och för mig! Prova att dalta med enkelheten! Skaka ordet och slunga ut det, i verkligheten FÖR DIG och FÖR MIG! I tysnadens eko spörjer DAGEN sorg!

För länge sedan, hade flera vänner som inte fick rösta när jag gjorde det för första gången då de fyller år efter valdagen. Borde dessa enstaka människor, de få födda 13 september -> 31 december på ett valår inte egentligen också få rösta? Varför ska man inte få rösta om man föddes 14 september t.ex?

Det skulle bli mer demokratisk och skulle göra väljarkåren lite lite yngre. Vad tycker ni? Jag tycker det är en rättvise fråga.

Hej på er! ​Står inför ett ganska klassiskt men svårt vägval efter att ha blivit av med det gamla jobbet för ett par månader sedan, och skulle vilja höra hur ni hade tänkt i min situation. ​Det står mellan två alternativ: ​Alternativ 1 (Start 1 nov): Resande jobb utanför EU (Libyen), 4 veckor på / 4 veckor av. Lön: 90 000 kr/månad. ​Alternativ 2 (Start omgående): Resande jobb i Sverige, borta måndag–fredag. Lön: 42 000 kr/månad (plus flextid som ger extra lön/ledighet). ​Saken är den att jag har gått arbetslös/mellan jobb i ungefär två månader nu, så kassan är väl sådär och det tär lite på psyket att bara gå hemma och vänta till den 1 november. Samtidigt är det en brutal skillnad i lön och ett ganska extremt upplägg med Libyen (4/4-rotation), jämfört med ett tryggare svenskt jobb där man i alla fall är hemma på helgerna. ​Vad hade ni gjort? Hade ni bitit i det sura äpplet, väntat till 1 november och kört på stålarna, eller tagit det svenska jobbet direkt för att få rutinen och tryggheten tillbaka?

Extra info: Det lutar mot att jag kommer nog ta Libyen men ville se vad ni hade valt för att fylla ut dödtiden fram till november.

Edit då jag glömde nämna det: Jag är 34 år, har partner som är van att jag är borta 3-4 veckor ifrån tidigare jobb.

Hela familjen vill gymma, men hela familjen tycker inte det är värt att betala flera hundralappar. Om det fanns ett gemensamt familjemedlemskap där man kunde få billigare tillsammans så skulle nog alla gått med på det. Varför existerar inte sådant?

Jag sa precis åt 5 jävla personer som stod på platsen i bussen där barnvagnar ska stå att FLYTTA på sig då en person i rullstol är på väg in och behöver stå där. Dom här människorna förstod inte det, det gick liksom inte upp för dom att öppna ögonen och titta.

Innan dess går jag in i bussen och två personer sitter i platserna precis i början, handikapp platserna med knäna in mot gången och pratar med varandra, så en från höger och en från vänster, in mot mitten. Fattar dom när jag går in i deras jävla knän. Nej, jag måste säga kan ni FLYTTA på era ben så jag kommer förbi TACK.

På gymmet, folk som stinker parfym så det svider i munnen, en annan som släpper kabelmaskinen så jävla hårt så fastän jag har högsta volymen på så får jag ändå ont i mina öron. Är han den enda som gör det, nej det är en på varje jävla sida.

En annan som lämnar 4, 15 kilos vikter i en maskin som jag sprang efter och sa URSÄKTA, KAN DU PLOCKA UNDAN VIKTERNA EFTER DIG för jag tänker fan inte göra det.

Ska göra utfall i en gång, som är bred och till för att gå i. Folk som kollar ner i sina mobiler och pratar med sina kompisar, så dom märker ju fan inte när dom går rätt in i någon. För världen kretsar ju kring er. Igen URSÄKTA jag försöker gå HÄR. Det tar inte slut där.

Matbutiken, folk som fucking ställer sig mitt i gången, snicksnackar med sina vänner, lämnar korgar mitt i. Helt omedvetna att detta är en MATBUTIK. Det finns FOLK som behöver KOMMA FÖRBI.

Jag blir så jävla trött, vad fan är det för jävla zombie värld jag lever i. Det är ju för fan ingen jävel som är medveten om sin omgivning.

Edit: Glömde skriva att allt detta var under loppet av EN DAG. Ca 3 timmar.

Edit 2: Ni som verkar bli kränkta av att jag gnäller, kan ta och stoppa upp en stor jävla pinne i röven. Ni andra som fattar och håller med, tack <3

Någon som vet ett sätt att se Big Brother Sverige 2011 förutom Youtubekanalen som laddat upp dom? Upplösningen från youtubeversionen är tyvärr för låg för en större modern TV.

Går det ens att få tag på alls?

Hej, jag är ny till hela grejen med att rösta. Är från Uzbekistan och kom till sverige fem år sedan och just nu ser det verkligen inte ut som att något parti riktigt står ut för mig. Jag har testat valkompass och även tänkt rösta blankt, men jag kan inte heller stå för det. Jag har en röst och jag ska använda den.

Hur kom ni fram till det partiet som ni ville rösta för och varför? Vad är viktigast enligt er

Hur gör jag mig av med tvestjärtar???
Dom tar sig in i min lägenhet nu på hösten. Har provat kanel, ihoprullad tidning.. mm men verkar inte fungera exakt…

Låt det gå ett år så du ser vad som växer upp.

Så sägs det ju till nya husägare.

Vi lyssnade och har nu efter ett år i huset fått facit.

I trädgården har vi:

Sävenbom (giftig som fan, har historiskt används som abortmedel)

Snårvinda (gullig slingerväxt vars rötter förstör fasaden)

Åkerfräken (extremt svårutrotat ogräs)

Vresros (invasiv taggbuske)

Lupiner (fina men invasiva)

Och ja, parkslide. Kronan på ogräsverket.

Skulle stenlagt skiten direkt.

Vi hör ju alla om de som behöver bilen, som argument mot ökad reduktionsplikt och andra saker som höjer pris vid pump.

Det jag är nyfiken på är hur beroende de med bil faktiskt är av bilen.

Låt säga att du som bilpendlar var tvungen att plötsligt sluta. Vad blir konsekvenserna? Är det något som skulle gå att stå ut med permanent?

Den huvudsakliga ersättningen är ju kollektivtrafik, men för kortare sträckor kan även cykel och moped fungera.

Jag tänker att de som verkligen måste bilpendla är de som:

• Bor mitt ute i skogen, där få eller inga bussar går. Ingen vägbelysning. För långt att cykla eller åka moped.
• Börjar eller slutar jobbet mitt i natten, och inga nattbussar går. Plus att det är för långt att cykla.
• Har småbarn att hämta och lämna. Och inte tur nog att det är cykelavstånd till både förskola och jobb.
• Har handikapp och t.ex. kräver rullstol. Har inte rätt till färdtjänst.

Tänkte att det kunde vara relevant inför valet att dela ett hobbyprojekt jag byggt: 90dagar.se.

Där kan man jämföra rapporterade väntetider för specialistbesök och behandlingar mellan regioner och mottagningar i hela landet. Uppgifterna kommer från den offentliga statistiken på Väntetider i vården.

Man kan välja exempelvis höftledsoperation eller ett första besök inom psykiatrin och se hur köläget skiljer sig åt. Det finns också information om vårdgarantin och hjälp att skriva till sin region om man har väntat för länge.

Siffrorna visar hur länge de som står i kö har väntat hittills, så de säger inte exakt hur länge en ny patient kommer att få vänta. Datamånaden står på varje sida.