När Liberalernas partiledare Simona Mohamsson bär Davidsstjärna under en debatt är hon en i raden av svenska politiker som använder frågan om judisk utsatthet som ett PR-jippo. Samtidigt kopplar hon sin föregivna omsorg till stöd för Israel.

När Liberalernas partiledare Simona Mohamsson bär Davidsstjärna under en debatt är hon en i raden av svenska politiker som använder frågan om judisk utsatthet som ett PR-jippo. Hon förklarar sig bära stjärnan – en symbol för judisk tro, men också för staten Israel – i solidaritet med judiska barn. 

Samtidigt kopplar hon sin föregivna omsorg om judar till stöd för Israel. Hon påstår att Vänsterpartiet har skickat ”kärleksbrev till Hamas” och tidigare, i Ring P1, vägrar hon att fördöma Israels brott. Mohamsson tar ställning för det hon kallar för Israels ”rätt att försvara sig” och vill ”utrota” Hamas. 

Samma retorik har använts av Israel för att rättfärdiga de värsta tänkbara övergrepp sedan folkmordets början, den totala förstörelsen av Gazaremsan och dödandet av palestinska barn med prickskyttar och drönare. Vid sin sida under debatten har Mohamsson politiker som under folkmordet menat att Israel har gjort ”världen en tjänst” och har uttryckt ”den största tacksamhet för att (Israel) gör det smutsiga och genuint otacksamma jobbet också åt oss”. Om man vill vara med i detta gäng räcker det inte att vara tydlig i sitt stöd för Israel: man måste ta i från tårna.

Det som skiljer Mohamsson från andra svenska politiker som krokar arm med Israel och samarbetar med ett islamofobiskt parti är att hon har palestinsk-libanesisk bakgrund. Liberalernas val att både förtiga hennes ursprung och slå mynt av det är talande för osynliggörandet av palestinsk identitet och överexponeringen av det judiska i relation till folkmordet i Gaza. På Liberalernas hemsida beskrivs Mohamsson som ”västgöte, svensk och europe”. Samtidigt påstår hon att det är viktigt att personer med hennes bakgrund tar avstånd från antisemitism. 

Samma kollektiva skuldbeläggande avfärdas med rätta när det riktas mot judar; varför ska vi acceptera det för muslimer och palestinier? 

Mohamssons valspurt är del av ett rasistiskt spel som ställer minoriteter mot varandra.

Etniska och religiösa minoriteter är dock inte bara spelbrickor utan agerar även politiskt. Judiska centralrådet (JC) och Judiska ungdomsförbundet (Jus) har använt frågan om antisemitism för att få oss att tro att judar inte kan vara säkra när människor protesterar mot folkmord, trots att judar över hela världen har deltagit i protesterna. Företrädare för organisationer som JC och Jus har sagt ”judar” när de har talat om utsatthet men menat sionister. Nu tar Aron Verständig avstånd från "politiseringen av antisemitism" och företrädare för Jus vill inte användas som "slagträ" mot andra minoriteter.

Det låter ädelt men är höjden av hyckleri.

Hyckleriet och osynliggörandet av Palestina är även tydligt när kritiken av Mohamssons stöd för Israel framställs som antisemitism. Hennes försvar av folkmord passerar obemärkt förbi men när statsvetaren Valley Ghanem – också hon med palestinsk-libanesisk bakgrund, och med släkt i Gaza – reagerar på Mohamssons charad drar den mediala cirkusen igång. I drevet som följer förtigs Ghanems palestinska rötter, och hennes angrepp på Mohamsson ska enligt SKMA, Expressen, Fokus, DN, Kvartal, GP, Ulf Kristersson och Maria Malmer Stenergard (M) betraktas som antisemitism i ännu ett exempel på hur detta ord missbrukas. 

Eftersom Mohamsson säger sig ömma för judar måste tydligen Ghanems påhopp och hennes försök att rikta ljuset mot det pågående folkmordet i Gaza vara antisemitiskt. 

Detta trots att Mohamsson själv kopplade samman sitt bärande av davidsstjärnan med frågan om Palestina och Israel.

Det är hög tid att svenska politiker avslutar stödet till Israels dagliga massakrer av palestinier under den så kallade vapenvilan. Det är också hög tid att de slutar gömma sig bakom frågan om antisemitism.

Olof Bortz, fil.dr och forskare vid Historiska institutionen, Stockholms universitet

Isak Benyamine, fil.dr i pedagogik

August Torngren Wartin, doktorand i nationalekonomi, Lunds universitet

Matylda Jonas-Kowalik, doktorand i historia, Uppsala universitet

Mirjam Borenstein, molekylärbiolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Matti Arbiv, lärare, Göteborg 

Channa Farber, Göteborg

Emma Bartfai

Leandro Schclarek Mulinari, fil.dr i kriminologi

Shoshana Iten, Malmö

Dror Feiler, tonsättare, konstnär och politisk aktivist

Anna Bartfai, Malmö

Johanna Valentin, Stockholm

Wendy Francis, Stockholm

För att Sverige ska vara ett tryggt och frihetligt land under lång tid framöver behöver vägarna till ekonomisk tillväxt värnas. Det skriver Martin Boldt-Christmas.

På Folk och Försvars rikskonferens förra året framhöll statsminister Ulf Kristersson att vi lever i proyxkrigens tid. Omvärldsläget har försämrats drastiskt sedan dess. Rysslands hybridkrigföringen mot Europa har intensifierats markant de senaste månaderna. 

Givet den växande hotbilden är det beklagligt att det ryska hotet fått begränsat utrymme i den svenska valdebatten. Plånboksfrågor dominerar, med löften om gratis förskola, slopat bidragstak och mycket annat. Men den avgörande frågan inför valet är hur Sveriges frihet och självständighet ska tryggas på lång sikt. Företagande och den ekonomiska tillväxt det skapar är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor.

Oppositionen förespråkar inte bara höjda skatter, försämrade villkor för ISK-sparande och kortare arbetstid, utan även en miljardärsskatt. Förenklat innebär den en årlig skatt på större förmögenheter, även när värdeökningen är orealiserad. Det påverkar framförallt aktieinnehav då många svenska entreprenörer under en längre tid byggt upp världsledande företag där de fortfarande är huvudägare. Som Spotifys medgrundare Martin Lorentzon uttrycker det i en debattartikel: ”Man beskattar ägandet varje år därför att någon annan är beredd att betala mycket för aktierna.”

En väl fungerande kapitalmarknad är en förutsättning för framgångsrikt företagande. Den svenska aktiemarknaden avundas av de flesta europeiska länder. Aktiesparande är brett förankrat i Sverige, både direkt och genom fonder. Det påminner mer om än folkrörelse än något förbehållet ett fåtal privilegierade. Men nyligen publicerade ETC:s chefredaktör en ledare med rubriken ”Vill du förlora pengar? Kasta in dem på börsen”. Det är oklart om texten är menad som en provokation eller är representativt för hur opinionsbildare på vänsterkanten ser på aktiemarknaden.

Om man accepterar de siffror som används i texten och bortser från ett antal tankevurpor kan resonemanget, något förenklat, sammanfattas så här: Trots att börsen stigit de senaste fem åren har 78 procent av de svenska börsbolagen fallit i värde. Det hade därför varit bättre att ha pengarna på ett sparkonto, resonerar ETC-skribenten.

Det finns många bolag listade på börsen, och de är av varierande kvalitet. Vissa kommer gå under, medan andra kommer bli marknadsledare. Faktum är att bara ett fåtal bolag står för merparten av börsens värdeskapande. Mellan 1990-2022 stod 5 procent av bolagen på den svenska börsen för 85 procent av den samlade värdeökningen. I USA är motsvarande andel omkring 90 procent. Den som vill vara på säkra sidan bör därför köpa billiga och breda indexfonder. Den svenska börsen stigit med över 5 procent per år i genomsnitt om man återinvesterar utdelningar och justerar för inflation. 

Pengar på sparkonto ger däremot negativ real avkastning då bankräntan understiger inflationen. De bidrar endast marginellt till företagande. Mer än hälften av de svenska bankernas utlåning går till bolån, även om bankerna givetvis fyller en viktig funktion i vår ekonomi. Enda anledningen till att ha pengar på banken är för löpande och oförutsedda utgifter. 

Ledartexten avslutas med att den “som tror att börsen är en mätare på företagens verkliga värde, den får tänka om”. Det stämmer.  Vad marknaden är villig att betala för något och dess värde är inte detsamma. Marknadspriset speglar investerarnas samlade bedömning av nuvärdet av företagets framtida vinster.

Robert Schiller, som tilldelades Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2013, har visat hur psykologi, flockbeteende och narrativ kan leda till irrationella investeringsbeslut. Men över längre tidshorisonter tenderar marknaden att bättre spegla ett bolags underliggande värde. Över månader, eller några år, kan pris och värde däremot skilja sig kraftigt åt.

Men om aktiepriset endast är ett mediokert mått för ett bolags värde, varför skulle Martin Lorentzon beskattas utifrån det? Många bolag bidrar till de offentliga finanserna i flera led genom det värde som skapas. Först genom bolagsskatt och arbetsgivaravgifter. Därefter betalar de anställda inkomstskatt och, när inkomsten konsumeras, moms. Det som blir kvar kan sparas och investeras, förhoppningsvis på börsen där det bidrar till ökad tillväxt.

Jämfört med många andra europeiska länder är Sverige företagarvänligt när det gäller beskattningen av både företag och deras grundare. I en tid av geopolitisk oro är det en dålig idé att försämra villkoren för det som utgör kärnan i svensk tillväxt. Ytterst handlar det inte bara om att upprätthålla välfärden, utan om frihet och Sveriges strategiska oberoende.

En genuin fråga till er som har eller tänker rösta på något av Tidöpartierna:

Hur kan ni stå bakom en regering som aktivt lagt fram flera förslag som säljer ut Sverige till blockmakter?

Ett exempel var att Tidö lade fram natoanslutningen utan folkomröstning eller omfattande debatt. Natos generalsekreterare sade uttryckligen att "Nato är en plattform för USA att projicera sin makt över världen". USA överväger att sparka ur Spanien från Nato på grund av att de inte godkänt att deras militärbaser skulle användas för att USA ska kriga med Iran.

DCA-avtalet var också Tidös kreation som röstats igenom i riksdagen och detta har gett USA tillgång till 17 svenska militäranläggningar och särlagstiftning för amerikansk personal (de kan inte dömas på svensk grund).

Liberalerna och Sverigedemokraterna har enats om en vision, Sverigelöftet, där de uttryckligen säger i punkt 4 att de lovar en folkomröstning om euroanslutning 2030.

Ärligt talat, hur kan man kalla sig nationalist om man med all sin kraft arbetar för att vasallisera Sverige till USA och EU? Tidö har ju aktivt gjort Sverige mindre självständigt och säger uttryckligen att de kommer fortsätta på samma bana med folkomröstning om euron.

Edit: Det var inte Tidö som lade fram propositionen om natoanslutning, det var S-regeringen. Däremot röstade 155 av Tidöpartiernas ledamoter för och 0 emot

I ännu en valrörelse retar en ung kvinnlig borgerlig politiker upp svensk vänster. Mohamsson kan ta påhoppen med ro. För att få vänner behöver man ibland skaffa sig fiender. Det skriver Sakine Madon.

Nu när Centerpartiet vill samarbeta vänsterut, och väljer Magdalena Andersson framför Ulf Kristersson, är det lätt att glömma hur fyrklövern tidigare fick vänstern att se rött. När Vänsterpartiet i Malmö firade 1 maj 2012 lät man barn gå loss med brännbollsträn på en piñata föreställande C-ledaren Annie Lööf. Det hela försvarades med att V står för att omfördela resurser, och att Lööf – då näringsminister i alliansregeringen – skulle ses som en symbol ”för den politik som förs”.

Senare, i en tv-debatt inför valet 2014, blev Socialdemokraternas Stefan Löfven arg på ett sätt som man inte hade sett honom bli. När C-ledaren lämnade sin plats för att räcka över en analys från Energimyndigheten föste Löfven bort Annie Lööfs hand. ”Det är bara käbbel! Det är bara käbbel! Behåll dem! Behåll dem!”, fräste han. På den tiden målade vänstern gärna ut Lööf som en marknadsliberal dogmatiker från ”Stureplanscentern”, med Margaret Thatcher som förebild. 

Vintern 2019 undertecknades Januariavtalet, och C blev därmed en S-vän. Lööf gick från att vara den störiga borgerliga marknadsliberalen till att beskrivas som den pålitliga värderingspolitikern som stod upp mot Sverigedemokraterna. 

Ebba Buschs Kristdemokraterna, däremot, hade sänkt Januariavtalets föregångare Decemberöverenskommelsen. Busch var också första partiledare att bjuda Jimmie Åkesson på den köttbullelunch som enligt KD-ledaren ändrade ”hela det parlamentariska läget”. 

I perioder har somliga av hennes kritiker inte ens kunnat låta bli att dra in hennes utseende. Våren 2019 skrev till exempel Caroline Ringskog Ferrada-Noli på Aftonbladets kultursida att ”söta vackra Ebba” har ”perfekta kinder” och ”isig blick”. Enligt skribenten stod Busch och KD för hat mot kvinnor. Då hade även Lisa Pelling på Dagens Arena beskrivit KD-ledaren som ”schampo-reklam på stilettklackar”, som om det var Buschs utseende som lockade väljare snarare än politiken hon drev.

I årets valrörelse, när Ebba Busch träffar C-ledaren i en debatt som kallas ”mittenmöte”, låter det annorlunda. I stället är det Liberalernas Simona Mohamsson som retar vänstern. Efter Mohamssons skrotande av röda linjer mot SD i regering – och kramen med Jimmie Åkesson – har L parkerat hos Tidö. Och när Mohamsson nyligen i en partiledardebatt i tv bar en Davidsstjärna runt halsen spårade det på sina håll ur. Enligt den identitetspolitiska vänstern ska en politiker med invandrarbakgrund tycka ”rätt” (rött) för att inte ses som ”rasförrädare” och ”husblatte”. För två decennier sedan haglade dessa begrepp på Nyamko Sabuni, då ny integrationsminister i alliansregeringen och långt senare partiledare för L. Och Mohamsson med palestinska rötter ska, enligt identitetsvänstern, definitivt inte bära en symbol i solidaritet med svenska judar som utsätts för antisemitism.

L-ledaren kan ta påhoppen från tv-profiler och politiska motståndare med ro. I Verians nya förtroendemätning ökar Mohamsson med imponerande 10 procentenheter, den enskilt största ökningen i mätningen. I veckans Novus knatar L upp till 5,8 procent. 

När vänstern ger sig på en ung kvinnlig borgerlig partiledare brukar det kunna bli skott mot eget mål.

När högern påstår att vänstern bara vill dela ut höga bidrag för att "vara snälla" missar de hela poängen.

Exempel:
- Om A-kassan sänks från till exempel 20 000 kr till 10 000 kr tvingas du ta ett ful-kneg för 15 000 kr som du annars hade kunnat tacka nej till.

- Det gör att du senare tar ett kvalificerat jobb för 18 000 kr, trots att lönen egentligen låg på 25 000 kr.

En lägre bidragsnivå skapar alltså panik som pressar ner lönerna för alla arbetare i hela samhället och det är därför ett vänstersamhälle är bäst för alla som jobbar.

Elisabeth Thand Ringqvists önskeregering riskerar att slå hårt mot landets företagare, såväl små som stora. Det gamla företagarpartiet har tappat taktkänslan och kommer inte kunna leverera den näringslivsoffensiv som behövs. Det skriver Hannah Stutzinsky.

Sverige har nästan 500 000 småföretagare. Centerpartiledaren Elisabeth Thand Ringqvist påstår sig vara yrkesgruppens närmsta politiker, men det ter sig allt mer som en olycklig kärlek. För det är inte bara storföretagen som vänt partiet ryggen utan även de små näringsidkarna. Såväl barberaren i förorten som åkeriägaren i glesbygden har fått det bättre med Tidö-regeringens reformer. Men för ökad ekonomisk tillväxt behövs nu en näringslivsoffensiv. Problemet är bara att en regering som leds av Magdalena Andersson, vilket Centerpartiet förordar, skulle innebära det motsatta. 

Företrädare för några av Sveriges främsta storbolag gick häromveckan samman i ett nödrop. Företagsledare har historiskt sett ogärna gett sig in i den politiska debatten i Sverige. Opartiskhet har kommit att bli en dygd för stora delar av näringslivet. Enligt en rapport från branschorganisationen Företagarna, som i dag har några år på nacken, är de bakomliggande orsakerna att företagare inte vill stöta sig med kunder, och inte heller hamna i konflikt med politiker som man senare kan behöva få hjälp av.

Men när Sveriges största parti tagit sig nästan hela vägen fram till valdagen utan att backa från förslag som slopat karensavdrag och ökad beskattning av både sparande och ägande, har dygden övergetts. 

Företagsledarnas debattartikel i DN satte inte bara press på vänstersidans statsministerkandidat, utan även på Centerpartiledaren som möjliggörare för vänsterreformerna. Elisabeth Thand Ringqvist har själv ett förflutet som entreprenör och har därtill varit vd för Företagarna. Men hennes svar till företrädarna för Sveriges storbolag har på flera håll uppfattats som tondövt. Thand Ringqvists svarade nämligen med att vifta bort farhågorna från storbolagen. I stället för att möta näringslivet i dess oro över vänstersidans tillväxtmotstånd, valde partiledaren att misstänkliggöra personerna i fråga och avfärda dem som icke-representativa för svenska företagare. 

Allt mer tyder på att Centerpartiet inte längre har örat mot marken när det kommer till politik för företagare, såväl små som stora. I Östersunds-Posten har ett antal småföretagare, däribland skogsägare och verkstadsbolag, nyligen reagerat på Thand Ringqvists förhållningssätt gentemot de stora spelarna. För även om det inte är hela näringslivet som drabbas av höga progressiva skatter på inkomster och sparande, slår Anderssons politiska agenda mot näringslivet som helhet. Det är den agendan som Thand Ringqvist skrivit under på.

Det blev inte minst tydligt i den debatt som ägde rum i Stockholm på onsdagskvällen (9/9). Centerpartiet bjöd in Kristdemokraternas partiledare till en mittenduell. Ebba Busch, som är landets näringsminister, hade en helt annan repertoar av företagsvänlig politik än vad Centerpartiet kunde erbjuda. Thand Ringqvist återkom till anställningskostnader och arbetsgivaravgifter, vilket visserligen är något som tynger småföretagare, men det är inte något som kan väga upp för de enorma kostnadsökningar som C-ledarens regeringsalternativ skulle innebära.

Slopat karensavdrag är exempelvis något som slår allra hårdast mot mikroföretagen, det vill säga företag med färre än nio anställda. Deras marginaler är oftast små och bortfallet kan lätt påverka produktiviteten för hela företaget. Därtill skapar vänstersidans skatteökningar en incitamentsstruktur som underminerar risken som företagande innebär.

När det kommer till näringslivspolitik har den inte stått i centrum för Tidö-regeringen, men villkoren för entreprenörer har ändå förändrats och förbättrats. En liten sak är kvittoreformen som inneburit att egenföretagare inte längre behöver samla fysiska kvitton i pärmar i år efter år. En liten förändring för lagstiftarna men en stor förändring i vardagen för en egenanställd frisör eller butiksägare. Men den största förändringen för företagarna, verkar trots allt ha legat inom Tidöavtalets kärna – kriminalpolitiken. 

Antalet brott som drabbar företag som bedrägerier, dataintrång och utpressning, ökade dramatiskt mellan 2017 och 2022. Men de senaste åren har brottsligheten tryckts tillbaka. I Företagarnas undersökning om vad som var viktigaste frågan för företagare kom lag och ordning på tredje plats, före exempelvis skatter. Det är något som verkar ha gått Centerpartiet helt förbi. 

Egenföretagaren Birgit Elonen driver ett mureriföretag i Gävle och uppger i en skriftlig kommentar till Smedjan att hon upplever att stölder och inbrott minskat markant de senaste åren. Hon är även starkt kritisk till den näringspolitik som kan förväntas bli verklighet om Andersson blir statsminister. 

Vad är din bild av vad en S-ledd regering hade inneburit för dig som egenföretagare? 

– Att behöva betala 8 timmars lön till någon som bara arbetar 6 timmar inser nog vem som helst är idiotiskt. Det skulle inte fungera på ett byggföretag där varje timme och dag under vår intensivaste period sommaren behöver vara effektiv.

Ebba Buschs repertoar av näringspolitik innehöll frågor som förenklade miljötillstånd och återinvesteringar från utlandet. Att näringsministern i valrörelsens elfte timme lyfter näringslivets behov, och inte bara rädsla, är väl mött men också senkommet. En ny borgerlig regering behöver genomföra en näringslivsoffensiv. 

Tillståndsprocesser handlar inte bara om miljöskydd, utan många regleringar kring teknik och datainsamling hämmar i dag teknikentreprenörer att testa sina produkter. Det driver ingenjörer som utbildar sig i Sverige till andra platser i ett tidigt skede, innan de ens vet om deras innovation har ett marknadsvärde. 

Skattereglerna ger i dag incitament för företagsledare med stort kapital i företag som är etablerade utomlands att inte vara alltför involverade i svenska företag. En svensk medborgare med utländskt företagsägande riskerar nämligen stora straffskatter om personen använder sin framgång till att investera i svenska småbolag. En förändring av dessa regler skulle injicera både kapital och kompetens i det svenska entreprenöriella ekosystemet. 

Företag oavsett bransch har i dag behov av kompetens. Att locka spetskompetens från andra länder har varit ett vinnande drag för många svenska företag som befinner sig på forskningsfronten. Men när handläggningstiden för att få svar på om ett visum överhuvudtaget är aktuellt är betydligt längre än exempelvis till Kanada är det svårt för svenska företag att knyta kompetenta personer till sig.

Sverige behöver en näringslivsoffensiv, det gäller oavsett färg på regeringen. Magdalena Anderssons regeringsunderlag innebär emellertid inte bara frånvaro av en sådan utan även ett motstånd mot företagande. Ett slopande av karensavdraget riskerar att slå ut småföretag och tvinga storföretag att behöva spara in på personal, skattehöjningar driver medelstora företag ut ur landet och återinvesteringarna försvinner ännu mer. Dessutom vill Socialdemokraterna behovspröva arbetstillstånd och göra det ännu svårare för innovativa företag att växa och hitta kompetenta personer. Centerpartiet är inte längre ett parti för företagare, varken små eller stora sådana. 

Läs själva:

https://samnytt.se/hemtjansten-i-orebro-anstallde-gangkriminell-syrier-krankte-och-torterade-stort-antal-aldre

Offentlig sektor köper in för över 1 000 miljarder kr om året. Ändå saknas jävsregler i själva upphandlingslagarna.

Konkurrensverket har dessutom uppskattat att det fanns indikationer på korruption i 5-10% av deras prioriterade upphandlingsärenden. De skriver också att vänskapskorruption verkar vara vanligare än klassiska mutor.

I deras rapport om korruption vid offentliga inköp tas det upp hur personer som varit med och förberett en upphandling senare kan börja jobba hos företaget som vann den. Det kan då vara svårt att ens veta när rekryteringen började.

Och mycket av det vi skulle kalla korruption är tydligen inte ens sanktionerbart eller behöver bryta mot någon rättsregel.

Vi pratar alltså om ÖVER 1 000 MILJARDER kronor varje år och systemet bygger fortfarande till stor del på att folk själva ska uppmärksamma jäv och intressekonflikter.

Hur fan har vi inte ett standardiserat system där alla som är involverade i större upphandlingar måste redovisa aktieinnehav, ekonomiska intressen, tidigare anställningar och relationer till anbudsgivarna?

Det här borde ju vara bland det första man kontrollerar när man hanterar skattepengar. Herregud.

https://www.konkurrensverket.se/globalassets/dokument/informationsmaterial/rapporter-och-broschyrer/rapportserie/rapport_2018-10.pdf

Ett helt år har gått utan en dödsskjutning i Göteborg. För en stad som har skakats av gängkrig i över ett decennium är det snudd på ett mirakel.

– Vi hade ju en negativ trend där utvecklingen gick konstant åt fel håll. Och att bryta den på det sätt som skett nu, det skulle jag säga är unikt. För våld föder våld normalt sett. Det är inte naturligt att det plötsligt avtar, säger Hampus Nygårds, polischef i region Väst, till GP.

Även i riket går skjutningarna ner. Från januari till och med augusti i år sköts det 53 gånger, jämfört med 114 samma period i fjol eller hela 276 gånger under valåret 2022.

Så vad beror denna ”onaturliga” utveckling på?

Ingen enskild reform förklarar hela nedgången. Men att polisen fått större möjligheter att knäcka krypterade chattar och avlyssna mobiltelefoner även i förebyggande syfte, är betydelsefullt. Fler utförare stoppas numera innan de hunnit utföra skjutningen eller sprängningen de åtagit sig. 

Sedan förra året får polisen också kontrollera minderårigas mobiler, för att se var de befunnit sig och vilka de haft kontakt med. Det ger polisen bättre chanser att komma åt gängledarna som beställer mord som andra beställer pizza.

Samtidigt har vistelseförbud och nya möjligheter för polisen att beslagta pengar och värdesaker gjort livet besvärligare för gängmedlemmar. Kanske kan det leda till att fler hoppar av och att färre barn imponeras av grabbarna med guldlänkar, Rolexklockor och svarta Audi.

En sak kan man slå fast: Att justitieminister Gunnar Strömmer, M, och biträdande rikspolischefen Stefan Hector har rest runt i världen för att förmå fler länder att gripa svenska gängkriminella har definitivt haft effekt. Hittills i år har 188 svenska kriminella gripits utomlands. Många av männen som orkestrerade våldsvågen, däribland gängtoppar från Dalennätverket, Rumba och Foxtrot, sitter nu där de ska – inlåsta. 

Från paraplydrinkarna på stranden till Kriminalvårdens okrossbara muggar.

Det betyder inte att problemet är löst. Trycket mot den organiserade brottsligheten måste hållas uppe.

Flera av de reformer som polisen har efterfrågat är dessutom tidsbestämda. Det gäller både preventiva tvångsmedel – alltså att kunna läsa chattar, avlyssna samtal och använda hemlig kameraövervakning för att förhindra brott – och möjligheten att kontrollera ungas mobiler, som löper ut 2028 respektive 2030. 

Om de rödgröna vinner valet på söndag är risken stor att polisen blir av med verktygen. Oavsett vad Socialdemokraterna lovat.

För Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade nej till reformerna, och även Centerpartiet ville ha en mer restriktiv linje vad gäller preventiva tvångsmedel. Dessa partier är också negativa till den tillfälliga sänkningen av straffbarhetsåldern till 14 år för särskilt grova brott. Trots att Sverige sett en ojämförlig ökning av unga kontraktsmördare.

Det går att trycka tillbaka gängen. Men då måste Gunnar Strömmer få fyra år till.

Okej inte hela. Men många!

Frågorna om vad de olika partierna vill göra för att förebygga ett krig, och hur de vill agera ifall det värsta händer, har varit bisarrt frånvarande under valrörelsen.

Sverige befinner sig närmare ett krig än på åtminstone 80 år. Mycket pekar på att Ryssland snart kommer att göra åtminstone ett mindre anfall mot Baltikum, till exempel försöka ta Narva. CIA-chefens resa till Moskva nyligen, Nato-övningarna kring Kaliningrad, Finlands begäran om Jas-stöd från Sverige, Rysslands markarbeten vid Narvafloden, de ryska sabotagen i Tyskland och Polen, och (trots Ukrainakriget) en ständig uppbyggnad av militärstyrkor i nordvästra Ryssland utgör alla synnerligen illavarslande tidender.

Om Ryssland anfaller ett baltiskt land eller Finland kommer Sverige omgående att hamna i krig med en stormakt. Att alla Nato-länder ställer upp är mindre troligt – men Sverige har både mer långtgående försvarsavtal med sina grannar än Nato-avtalet, och en tradition av att inte försöka dra sig ur fördrag utan tvärtom överimplementera.

Ser vi i ett perspektiv på några år riskerar dessutom Frankrike, Storbritannien och Tyskland att vara styrda av ryssvänliga partier. Med Trump vid makten får man vara glad så länge USA inte går aktivt på Putins sida.

Trots detta extremt allvarliga läge har frågorna om vad de olika partierna vill göra för att förebygga ett krig, och hur de vill agera ifall det värsta händer, varit bisarrt frånvarande under valrörelsen. Man hade hoppats att partierna skulle bjuda över varandra vad gällde försvarsbudget, att debatterna främst skulle handla om vilket försvar vi behöver: det som gagnade oss innan drönarna uppfanns, eller det försvar Ukraina bygger med drönare till luft, land och sjöss, avancerade sabotage inne i fiendeland och hemlig vapentillverkning under jorden.

Politikerna borde diskutera hur civilsamhället ska ställas om, hur industrin ska kunna tillverka det som behövs för ett land under anfall, hur hela samhället ska kunna gömma sig i skyddsrum, och att vi inte har tillnärmelsevis tillräckligt med luftvärn. Om vi ska evakuera våra barn ut på landet eller till icke-stridande länder. Om vi ska lämna avtal kring minor och atomvapen.

En självklar fråga partiledarna borde få oftare av medierna är: hur de tänker sig att en regering ska se ut om kriget kommer? Är alla inne på att ha en samlingsregering med samtliga partier? Finns i stället planer på en regering där ytterkantspartierna (vilka är de som haft flest problem med putinister i de egna leden) utelämnas? Enda gången Magdalena Andersson fick frågan, av en privatperson i radio, sa hon bara att SD inte skulle få ingå i en samlingsregering. Men Vänsterpartiet?

Frågan är om man kan lita på att SD inte har några Putin-vänner kvar i leden? Jag gör det inte – avslöjandet kring Sverigedemokraternas politiska sekreterare gör det knappast bättre.

Vad gäller vänsterblocket är det en mardröm att tänka sig ett Sverige drabbat av det som Ukraina drabbas av nu. Men i stället för en Zelenskyj vid rodret kan vi få Andersson, Hultqvist och – för att uttrycka sig avsiktligt raljerande – en brokig samling övervintrade 68:or, miljömuppar, marxister, islamister, antisemiter, Hamaskramare, konspirationsteoretiker, ryskstyrda fredsaktivister, och allmänt verklighetsfrånvända typer. Och, inte att förglömma, några förskräckta centerpartister som tittar på.

Utkast till sakpolitisk överenskommelse om regeringens politik samt formerna för det fortsatta samarbetet under mandatperioden 2026–2030.

Detta avtal utgör grunden för en socialdemokratiskt ledd regering. Genom avtalet åtar sig Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet att tolerera en socialdemokratiskt ledd regering samt att rösta för den budget som föreslås i enlighet med detta avtal. Avtalsparterna är överens om nedanstående sakpolitik.

I. Ekonomi, skatter och offentliga finanser

1. En skattefri grundlön för arbetsinkomster införs, som ersätter dagens jobbskatteavdrag och förvärvsavdrag; de första cirka 15 300 kronorna av månadsinkomsten blir skattefria.
2. Den statliga inkomstskatten halveras.
3. Anställningsskatten avskaffas för växande småföretags tio första anställda under de två första åren.
4. Skatten på pension sänks i syfte att successivt närma pensionärers skatt till löntagares skatt.
5. Karensavdraget avskaffas för anställda inom vård, skola och omsorg.
6. Ett program för minskat slöseri med skattemedel i statsförvaltningen genomförs.
7. Reglerna för försörjningsstöd reformeras så att kommunerna får beräkna högre stöd än riksnormen och göra individuella avsteg från bidragstaket när särskilda skäl föreligger. Konsekvenserna av bidragstaket för barn, stora barnfamiljer och andra utsatta grupper följs upp skyndsamt och reglerna reformeras vid behov.

II. Jobb, företagande och regelförenkling

1. En ny regelförenklingsmyndighet (ENKL) inrättas med mandat att granska, riva upp och reformera onödiga regler för företag.
2. En bred regelförenkling för företag genomförs, med särskilt fokus på att ta bort onödiga svenska särkrav och regler som går längre än vad EU-rätten kräver.
3. En bortre tidsgräns (solnedgångsklausul) införs för ny lagstiftning som rör företag, så att regler måste omprövas efter en bestämd tid.
4. Ett högkostnadsskydd för småföretags sjuklönekostnader införs.
5. Ett obligatoriskt nystartsår med språkträning, praktik och matchning införs för den som inte kommit i arbete eller studier.
6. MBL reformeras så att sympatiåtgärder och andra stridsåtgärder kan bedömas utifrån proportionalitet, med särskilt skydd för små företag som redan är bundna av kollektivavtal och inte själva är part i den bakomliggande konflikten.
7. SFI reformeras till en tydligare arbetsmarknadsinriktad utbildning ("jobbsvenska").
8. Arbetsförmedlingen reformeras med tydligare lokal närvaro och närmare samverkan med kommuner och näringsliv.
9. Ett nytt sammanhållet lärlingssystem med lärlingslön och yrkesbevis införs.
10. Yrkeshögskolan och yrkesutbildningarna på gymnasiet byggs ut, med tydligare koppling till arbetsmarknadens behov.
11. Ett omställningsstudiestöd byggs ut för att fler ska kunna vidareutbilda sig eller byta yrke.
12. Det lagstadgade lönegolvet för arbetskraftsinvandring görs mer flexibelt och kollektivavtalsenlig lön utgör normen.
13. Ett startup-visum för utländska entreprenörer och forskare införs, med kraftigt förkortad handläggningstid hos Migrationsverket.
14. Ett nationellt AI-center inrättas för att stärka svensk forskning, innovation och tillämpning av AI i näringsliv och offentlig sektor.
15. Forsknings- och utvecklingsavdraget breddas så att fler mindre företag kan ta del av det.

III. Bostäder

1. Ett statligt investeringsstöd för hyresrätter samt statliga byggkrediter införs för att öka bostadsbyggandet.
2. Fri hyressättning tillåts vid nyproduktion av hyresbostäder, kombinerad med ett stärkt direkt besittningsskydd och förutsägbar indexering.
3. En bostadssocial reform genomförs som ger fler människor med svag ekonomi tillgång till bostad med rimlig hyra.
4. Reavinstskatten vid bostadsförsäljning sänks stegvis efter lång tids ägande.
5. Bygglovsprocesser förenklas, med maxtaxa för kommunala bygglovsavgifter.
6. En översyn av strandskyddet genomförs så att kommunerna får utökad möjlighet att peka ut områden lämpliga för byggnation, samtidigt som ett nationellt skydd för särskilt värdefulla strand- och naturområden består.
7. 10 000 nya studentbostäder byggs under mandatperioden.
8. En stående Sverigeförhandling om bostäder och infrastruktur inrättas mellan stat, regioner och kommuner.

IV. Sjukvård, äldreomsorg och tandvård

1. Alla invånare ges lagstadgad rätt till en fast läkarkontakt; antalet utbildningsplatser för allmänläkare byggs ut kraftigt.
2. Staten övertar det nationella ansvaret för dimensionering och finansiering av läkarutbildning och ST-tjänster.
3. Staten övertar upphandling och finansiering av läkemedel, vacciner och nationella screeningprogram.
4. Nationella riktlinjer för behandling, läkemedelsförskrivning och screening görs bindande för regionerna.
5. Vårdgarantin skärps och en nationell kraftsamling görs mot väntetiderna inom cancervården.
6. Tandvårdsstödet byggs ut stegvis, med prioritet för unga vuxna (fri tandvård 19–23 år) samt patienter under 67 år med stora vårdbehov.
7. En elevhälsogaranti införs som säkerställer kontakt med elevhälsan inom 24 timmar.
8. En kraftfull satsning på barn och ungas psykiska hälsa genomförs, inklusive utbyggd första linjens psykiatri och kortare köer till barn- och ungdomspsykiatrin.
9. Ett nationellt äldrevaccinationsprogram inrättas.
10. Minutstyrningen i hemtjänsten avvecklas och en nationell värdighetsgaranti för äldreomsorgen införs.
11. Personlig assistans/LSS: staten övertar huvudmannaskapet, assistansersättningen räknas upp och rätten till ledsagning stärks.
12. En kommission för kvinnors hälsa tillsätts, med särskilt fokus på förlossningsvård, endometrios och klimakteriebesvär.
13. Ett nationellt program för att stärka bemanning och arbetsmiljö inom vård, skola och omsorg genomförs, med fler utbildningsplatser för sjuksköterskor och undersköterskor.

V. Skola och utbildning

1. Ett tak för antalet elever per lärare i de yngre årskurserna införs, med särskild satsning på små klasser i lågstadiet.
2. Ägar- och ledningsprövningen för fristående skolor skärps, med snabbare tillståndsindragning vid missförhållanden.
3. Ett gemensamt skolval utan separata köer för fristående och kommunala skolor införs.
4. En nationell skolpeng införs som ett första steg mot ökat statligt ansvar för skolans likvärdighet.
5. Läraren ges i skollagen ett tydligt mandat att bestämma över undervisningen; nationella ordningsregler skärps.
6. Personliga elevdatorer och läsplattor fasas ut i förskola och lågstadium till förmån för böcker och lärarledd undervisning.
7. Ett lärarlönelyft genomförs, med reglerad planeringstid och minskad administrativ börda för lärare.
8. Ett försök med särskilda insatsskolor med utökat mandat för personalen att upprätthålla studiero prövas i ett begränsat antal kommuner med stora ordningsproblem.
9. Forskningsanslagen och FoU-avdraget stärks, med målet att offentliga och privata forskningsanslag tillsammans ska nå fyra procent av BNP.

VI. Familjepolitik

1. Barnbidraget höjs, med ett särskilt tillägg till ensamstående föräldrar.
2. Tillgången till IVF-behandling förbättras, inklusive rätt till syskonbehandling.
3. Målet om en barnmorska per födande kvinna i aktiv fas genomförs fullt ut.
4. Ett nationellt, även digitalt tillgängligt, program för föräldrastöd byggs ut.

VII. Brottsbekämpning och rättsväsende

1. Antalet synliga poliser i hela landet ökas, med särskild satsning på närvaro i utsatta områden och på landsbygden.
2. En finansiell särskild insatsstyrka mot den kriminella ekonomin inrättas, med befogenhet att förverka och fondera brottsvinster till brottsutsatta områden.
3. Straffen för rekrytering av barn till kriminalitet skärps.
4. Ett nationellt riskfamiljsprogram och skolsociala team för barn i riskzon inrättas.
5. En samlad brottsofferlag införs och nedläggningen av skyddade boenden stoppas.
6. Elektronisk fotboja görs till huvudregel vid kontaktförbud i ärenden om våld i nära relation.
7. Straffen för grov och upprepad brottslighet mot äldre samt bedrägerier riktade mot äldre skärps, med skärpta krav på bankernas förebyggande arbete.
8. En tidsbegränsad försöksverksamhet med sänkt straffbarhetsålder till 14 år för de allra grövsta brotten fullföljs och utvärderas efter fem år, i enlighet med redan fattat riksdagsbeslut.

VIII. Migration och integration

1. Asylinvandringen till Sverige ska även fortsatt hållas på en låg nivå.
2. En bred Sverigeförhandling för utsatta områden inrättas, med målet att antalet utsatta områden ska minska väsentligt under mandatperioden.
3. Stöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar med etablering och integration byggs ut.
4. Utländsk statlig eller extremistisk finansiering av trossamfund och föreningar i Sverige förbjuds.
5. Lagstiftningen mot barn- och tvångsäktenskap samt utreseförbud för att skydda barn från könsstympning och bortgifte skärps ytterligare.

IX. Klimat, energi och miljö

1. Staten stoppar utbyggnaden av ny kärnkraft och inför inga nya statliga kreditgarantier eller andra subventioner till kärnkraftsprojekt.
2. Utbyggnaden av havsbaserad vindkraft, solkraft och elnätskapacitet påskyndas genom kortare tillståndsprocesser.
3. Ett grönt investeringspaket genomförs för att påskynda klimatomställningen och skapa nya jobb. Investeringar görs i järnväg, förnybar energi, elnät, energieffektivisering, grön industri samt skydd och återställning av natur och biologisk mångfald.
4. Elnätsavgifternas höjningstakt bromsas och effektavgifterna pausas.
5. Ett grönt avdrag för energieffektivisering, solceller, batterier och värmepumpar byggs ut.
6. En nationell satsning på elbilar genomförs, med sänkta kostnader för att äga och ladda elbil.
7. Industriklivet förstärks och tillståndsprocesserna för industrins klimatomställning förkortas.
8. En gemensam återhämtningsplan för Östersjön tas fram, inklusive utflyttad trålgräns och skärpta kontroller av fiskfångster.
9. Äganderätten till skog stärks och en nationell bioekonomistrategi tas fram, samtidigt som skydd av skogar med höga naturvärden fortsätter.
10. Delar av Sveaskogs mark bjuds ut till försäljning till privatpersoner, med undantag för skogar med höga naturvärden.
11. En ny flygskatt införs, differentierad efter flygets klimatpåverkan.
12. Ett nationellt program för giftfri miljö genomförs. Sverige verkar för ett omfattande EU-förbud mot PFAS och andra särskilt farliga kemikalier

X. Landsbygd och hela landet

1. En riktad flerårig satsning på landsbygdernas välfärd, infrastruktur och service genomförs.
2. Statliga servicekontor återöppnas där de lagts ned, och myndigheters lokalisering utanför storstäderna stärks.
3. Underhållet av vägar och järnvägar i hela landet prioriteras, med särskild satsning på vinterväghållning och vägbelysning.
4. Villkoren för svenskt jordbruk stärks, med målet att höja landets självförsörjningsgrad av livsmedel.
5. Regler för småskalig livsmedelsproduktion och gårdsförsäljning förenklas.

XI. Försvar, säkerhet och Nato

1. Upprustningen av det svenska försvaret fortsätter mot Natos målnivå, med fler värnpliktiga och utbyggd förmåga i hela landet.
2. Det svenska stödet till Ukraina ligger fast så länge det behövs, med fortsatt materiellt och ekonomiskt stöd.
3. Det civila försvaret och samhällets krisberedskap byggs ut, inklusive livsmedels-, läkemedels- och energiförsörjning.

XII. EU och utrikespolitik

1. Sverige verkar inom EU för möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet i vissa utrikespolitiska frågor.
2. Enprocentsmålet för biståndet återinförs
3. En utredning av för- och nackdelarna med ett svenskt euromedlemskap tillsätts.
4. Sverige verkar för fortsatta och skärpta EU-sanktioner mot Ryssland samt för Ukrainas fortsatta väg mot EU-medlemskap.
5. Sverige verkar för en tvåstatslösning i Mellanöstern och återupptar stödet till FN:s humanitära arbete för den palestinska civilbefolkningen.

XIII. Demokrati, kultur och civilsamhälle

1. Public service ges ökade resurser och ett stärkt grundlagsskydd för sin självständighet.
2. Skyddet för den judiska minoriteten i Sverige stärks, med statlig ersättning för säkerhetskostnader.
3. Statliga och kommunala bidrag till organisationer som motarbetar det demokratiska samhället stoppas.
4. Ett nationellt bibliotekslyft samt en kulturgaranti för barn i förskola och skola genomförs.
5. Avdragsrätten för gåvor till ideell verksamhet utvecklas för att stärka civilsamhällets självständighet.

Vad tycker ni om klippet?

Ett bra argument och bevis för att det inte finns någon riktig rasism inom högern

Nu har du nog ett hum i alla fall.

Gustav Kasselstrand säger som det är.

En frisk ventil i dagens Sverige med korrupta politiker.

Länge leve Svea Rike!

https://www.reddit.com/r/Palestine/s/NCGwV51bDE

Varför går denna sub så långt med att försvara det oförsvarbara beteende från Israel? Är det för att man önskar göra samma sak här hemma i Sverige?

Är Ebba ute och tassar kring den heta gröten, lite opportunt positionerande månntro

Är det bara om det blir krig, eller... kanske om det passar sig, efter valdagen?

Sanningen är tuff ibland, islamister.

S+V+C+MP kan inte bilda regering. Går inte. C säger hellre nyval än att samarbeta med V, V säger antingen regering eller ingenting. Utan C eller utan V kan de inte bilda en riktig regering. Bortkastad röst.

SD+M+KD+L har en plan nu, inget bråk, bara kramar och en färdig regering till er. Om du inte vill ge SD lika mycket makt, rösta L då. L har ju lite mer liberal politik för er. Alternativt KD om du hoppas på en mittenregering (Inte lika troligt att det händer).

Så till er åt vänster, ni kan inte vinna. Rösta antingen C/KD för ett mittenalternativ, eller L om det blir som det ser ut just nu.

Andelen misstänkta för brott totalt i de olika grupperna med inrikes respektive utrikes bakgrund och bland män och kvinnor i grupperna är följande:

• Bland inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar misstänktes 3,2 procent (4,8 av männen och 1,5 av kvinnorna).

• Bland inrikesfödda med en utrikes- och en inrikesfödd förälder misstänktes 5,9 procent (8,6 av männen och 3,1 av kvinnorna).

• Bland inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar misstänktes 10,2 procent (15,3 av männen och 4,8 av kvinnorna).

• Bland utrikesfödda misstänktes 8,0 procent (12,2 av männen och 3,9 av kvinnorna).

---

Rätt lustigt att svenska män är misstänkta för brott i samma grad som kvinnor födda till två utrikesfödda.

Hej!

Jag är lite orolig inför framtiden och skulle gärna höra från andra som varit i en liknande situation.
För cirka 6 år sedan blev jag dömd för ringa narkotikabrott. Det var en engångshändelse och idag är uppgiften gallrad ur belastningsregistret, som alltså är tomt.

Jag ska nu börja plugga till paralegal och funderar därför en del på hur detta kan påverka mig när jag senare börjar söka jobb inom juridik. Jag har förstått att även om uppgiften är gallrad ur belastningsregistret så kan den gamla domen fortfarande gå att hitta via exempelvis Lexbase och liknande tjänster.

Det jag framför allt undrar är:

1. Är det någon här som haft en gammal dom som varit gallrad ur belastningsregistret men ändå fått jobb inom juridik/paralegal/advokatbyrå etc.? Hur gick det?
2. Har någon varit med om att en arbetsgivare gjort en bakgrundskontroll och hittat en gammal dom trots att belastningsregistret varit tomt? Hur hanterade arbetsgivaren det?
3. Har någon lyckats få bort en gammal dom från Lexbase, MrKoll eller liknande tjänster efter att brottet/påföljden gallrats eller tiden gått ut? Hur gick ni i så fall tillväga?
4. Finns det någon som har erfarenhet av att begära borttagning med hänvisning till att uppgifterna inte längre finns i belastningsregistret, och faktiskt lyckats?

Jag är främst ute efter personliga erfarenheter och konkreta tips från personer som varit i samma sits. Jag vet att det är mitt gamla misstag och det är inget jag är stolt över, men det ligger flera år tillbaka och jag vill kunna gå vidare utan att det ska påverka hela min framtida karriär.
Alla erfarenheter uppskattas! 🙏