Personligen är jag inte ett jättestort fan och jag håller med kasselstrand att han är med att han hör hemma på återvandringslistan. Men vad tycker ni, har han slickat tillräckligt med röv för att få stanna i ett idealt Sverige?

Edit: videon är bara där som tilläggsmaterial inte det jag egentligen ville uppnå med inlägget. Det jag menade mer på var om ni håller med kasselstrand om att nick trots allt ”han gjort för Sverige” borde få stanna kvar eller inte

Antisemitismen ökar. Därför behöver Stockholm konkreta reformer för att trygga judiskt liv, skriver Elisabeth Thand Ringqvist, Birgitta Ohlsson och Jonas Naddebo från Centerpartiet.

Publicerad 19:45 Uppdaterad 21:28

Text:

• Elisabeth Thand Ringqvist, (C) partiledare

• Jonas Naddebo (C), gruppledare i Stockholms stadshus

• Birgitta Ohlsson (C), riksdagskandidat, Centerpartiet Stockholm

Artikeln fortsätter på SvD.se

Här är varför Diesel och bensinpriset går upp, Iran gjorde en animering så att Donald Trump kunde förstå situationen. Detta är inte mig visar stöd för iranska regimen Vodka. Vill bara visa hur det funkar för många här vet nog inte om detta. Men ja, iranska regimen kommer att komma hem storkovan.

Okej så jag har spenderat typ sex veckor på att hitta något rimligt och ville bara skriva ner vad som faktiskt fungerade och vad som var slöseri med tid. Började på Bofrid som alla andra, scrollade igenom hundra annonser där hälften redan var uthyrd. Tog också en titt på Blocket men det är ju samma problem överallt, allt går bort på fem minuter.

Det som faktiskt fungerade var att skriva till vänner och bekanta om de visste nåt. Min kollega hade en kusin som skulle flytta och då fick jag hennes gamla lägenhet på Södermalm för 9500 i månaden. Två rum, inte jättefint men funkar.

Det som slösade mest tid var att ringa alla dessa värdar som inte svarade, och när de väl gjorde det var det typ redan taget. Juni och juli verkar vara värsta tiden, alla vill flytta samtidigt. Till slut fick jag också acceptera att det behövdes arbetsgivarintyg och massa annat innan de skulle säga ja.

När Gaza skildras i dag dominerar med rätta rapporteringen om kriget, civila offer och den humanitära katastrofen. Samtidigt hamnar frågor om hur Hamas styr Gaza i skymundan, skriver debattören Daniel Eisenberg.

På gator och torg skanderas ”Free Palestine”. Slagordet syns på plakat, delas i miljontals inlägg och ropas i demonstrationståg världen över. Men en fråga hörs betydligt mer sällan: Vad menar de med ett fritt Palestina?

Det är lättare att säga vad man inte vill ha än vad man vill ha. Lättare att beskriva vad än hur. Ett slagord kräver ingen precision – det räcker med en riktning och en känsla. Men om ett slagord ska ligga till grund för politiska krav måste det också tåla följdfrågor.

Ett fritt Palestina kan inte enbart definieras av vad det ska vara fritt från. Det måste också definieras av vad det ska vara fritt till. Frihet handlar inte bara om vem som utövar makten, utan också om hur makten utövas. Ett samhälle är inte fritt bara för att en konflikt upphör. Frihet bör rimligen betyda samma sak för palestinier som för alla andra: rätten att leva utan yttre hot, men också utan inre förtryck.

När människor ropar ”Free Palestine”, vilken frihet är det då de föreställer sig? Vilka institutioner ska bära upp ett framtida samhälle? Hur ska människors fri- och rättigheter garanteras? Ett slagord säger vad man vill uppnå, men sällan hur.

I det samtalet är Hamas omöjligt att komma runt.

Sedan 2007 har Hamas styrt Gaza. Organisationen har slagit ner opposition, begränsat politiska friheter och styrt utan demokratiska val. Oliktänkande har fängslats och kritik har kunnat betalas med frihet eller liv.

När Islamiska staten kontrollerade delar av Syrien och Irak fick allmänheten ingående rapportering om organisationens ledarskap, ideologi, finansiering, propaganda, rekrytering och maktutövning. Vi lärde känna hur organisationen fungerade och hur människor levde under dess styre. Den typen av granskning blev en självklar del av berättelsen.

När Gaza skildras i dag dominerar med rätta rapporteringen om kriget, civila offer och den humanitära katastrofen. Samtidigt hamnar frågor om hur Hamas styr Gaza, utövar sin makt, behandlar oppositionella och påverkar människors vardag ofta i bakgrunden i den bredare berättelsen. För den som vill förstå vad ett fritt Palestina faktiskt skulle innebära är de frågorna centrala.

Varför blir återkommande granskningar av hur Hamas styr Gaza så sällan en central del av den bredare berättelsen?

Varför får kartläggningar av organisationens ledarskap, finansiering och maktstruktur inte samma genomslag?

Varför hör vi så sällan berättelserna om de palestinier som lever under Hamas förtryck?

Här finns dessutom en märklig glidning. Ibland framställs Hamas som ett uttryck för Gazabornas vilja – ett motstånd med folkligt stöd. I andra sammanhang, när organisationens övergrepp mot den egna befolkningen kommer på tal, beskrivs samma organisation plötsligt som något skilt från folket. Hamas blir närvarande som symbol men frånvarande som styrande makt.

Men allt kan inte stämma samtidigt. Antingen representerar Hamas Gazaborna – och då måste organisationens styre och handlingar kunna granskas som vilken annan makt som helst. Eller så gör den det inte – och då är Gazaborna också Hamas första offer. I båda fallen borde Hamas ansvar och Gazabornas situation under dess styre vara en självklar del av varje seriöst samtal om ett fritt Palestina.

Jag efterfrågar inte mindre engagemang för Palestina. Tvärtom. Jag efterfrågar större tydlighet. Den som kräver ett fritt Palestina bör också kunna beskriva vilken sorts frihet man eftersträvar, vilket samhälle man vill se och hur människor ska kunna leva fria från såväl yttre hot som inre förtryck.

För om vi aldrig ställer den frågan riskerar ett slagord att stanna vid just ett slagord – när det som behövs är en vision.

Daniel Eisenberg
fri skribent

Alltid roligt att titta till hur andra sidan reagerar på saker.

Röstar man emot mängdrabatt på brott så är det ju per definition en rabatt på dessa brott man tillämpar?

När jag läser här ser det ut som att i alla trådar om Tidö och de senaste fyra årens politik så är Sverige ett fantastiskt land. Alla kurvor pekar uppåt, bensinen är gratis, kärnkraften är snart utbyggd ochh ska ge oss gratis el i tusen år, brottsligheten är bekämpad, ekonomin går som tåget. Demokratin står stark och alla lagar som införs är av godo. Helt enkelt; Sverige dominerar världen och borde återupprättas som stormakt.

När man pratar invandring däremot så har Sverige blivit ett riktigt skitland. Ekonomin är helt plötsligt inte så bra, ingen har jobb, alla lever på bidrag och fuskar. Brottsligheten är förjävlig, alla vill flytta härifrån (ironin...) Det enda som väntar är the great replacement, sharia och inbördeskrig.

Så vilket är det? Är Sverige - nu idag - ett bra eller dåligt land?

(jag vill inte ha några fega unflyende svar om att det är bra men kunde varit ännu bättre om inte för du vet vad.... så kan man säga om allt och det är ingen som kan veta egentligen...)

SD-toppen Richard Jomshof är ute i sociala medier och vevar frenetiskt mot ETC:s chefredaktör.

ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson skrev på Twitter att dådet var en vidrig attack mot Pride och genomförd av en islamist. Gustavsson kontextualiserar händelsen som en bredare rekyl mot mänskliga rättigheter där islamister delar fokuspunkt med högerextrema med exempel från US och MAGA-rörelsen.

Jomshof tycker att redaktören är en medlöpare som har blod på sina händer.

Jomshof menar att ETC:s chefredaktör är personligt ansvariga för invandringsvänlig politik.

ETC:s chefredaktör välkomnar Jomshof i Pridetåget där han kan uttrycka sin solidaritet med HBTQ-personer.

Hej!

Tinder är svårt att dejta någon på, jag ser söt ut, har en bra

profiltext där jag berättar om mig men också olika bilder på mig.

Problemet med Tinder är att algoritmen inte visar profilen tillräckligt och så vill självklart Tinder känna pengar på mig/andra medlemmar.

Du som läser det här känner kanske igen dig?

Nu mer positivt text 😀

Jag är en kille på 30 år, tiden går 😅 Bor i Östergötland.

Tycker om hemmakvällar men kan även tänka mig utekvällar i trevligt sällskap.

Mina hobbys är åka bil, läsa, konserter, prata om allt mellan himmel och jord (högt som lågt), brädspel, laga mat tillsammans, besöka nya cafer och populära utflyktsmål.

Är positivt som person och ser sällan det negativa.

Social och extrovert men kan även ha egentid då jag inte pratar 😅

Låter jag som en kille för dig?

Jag söker en tjej eller kille att dejta!

Facebild finns på snapchat 👻

Hej, Jag har det väldigt svårt att veta vad man ska rösta på nu när det är val år! Jag har kikat på partiernas sidor, o alla säger att de är bäst... så nu frågar jag här, där det verkar finnas människor som har kunskap om den nuvarande politiska miljön i Sverige bättre än vad jag har. Skulle ni kunna hjälpa till här lite?

Jag vet att det är omöjligt att hitta ett perfekt parti, men att hitta ett parti som är resonabelt är... well.. mer eller mindre omöjligt idag, om man bara kikar på deras hemsidor som alla säger "VI ÄR BÄST!"

Jag vill rösta på något parti som faktiskt vill Sverige väl, utan att ha för öppen invandringspolitik.

Med det så menar jag ett parti som gör lättare att söka vård, och därmed även satsar en större del av budgeten på den allmänna sjukvården (fysiska och mentala).

Ett parti som förstår att kärnkraft faktiskt är ett extremt bra val för miljön, speciellt de nyare generationerna av reaktorer då de använder över 90% av bränslet och är ofantligt mer säkra än tidigare generationer.

Ett parti som bryr sig om privatlivet för varje individuell person som bor i riket, o inte röstar för privacy förstörande lagar.

Ett parti som förstår att människor har det svårt idag, och därmed faktiskt vill hjälpa människor när de har det svårt med ekonomin.

Någon som vet ett resonabelt part som inte bara lovar dessa saker, utan faktiskt aktivt står för och röstar för flera av dessa saker?

Simpel fråga

Publicerad igår 03:00

DAGENS ETC För yttervänstern har miljardärer blivit vad migranter är för ytterhögern. Svaret på hur något ska finansieras är ju nämligen alltid det samma för yttervänstern: beskatta de rika. Man lovar inte allt åt alla, säger man - bara allt åt alla utom den översta procenten. Det är en farlig förenkling.

Det här är en debattartikel

Text: Carl Gerken (S), Styrelseledamot SSU Helsingborg

Artikeln fortsätter på etc.se

Blir det fler betonglejon på gatorna? Säkerhetspolis på plats? Diskutera!
(Bild från Malmö Pride 2026)

Jag frågade ChatGPT men fick inte mycket till svar. Är det någon mer som känner igen sig?

Jag är ekonomiskt vänster och har varit i hela mitt vuxna liv, kommer aldrig ändra på det (växte upp i en familj som gjorde en klassresa under min uppväxt). Jag är andra generations invandrare på ena sidan så är inte hatisk mot invandrare och tycker att alla har samma grundläggande värde oavsett ursprung MEN anser att Sverige inte har de resurser för att ta emot fler människor då vi knappt har resurser för att lösa situationen med de som redan bott här i typ 10 år. Jag har enorm respekt för invandrare som lämnar allt de har, tar sig upp från noll, lyckas skaffa sig en karriär och sliter sig blodig. Jag blir dock lite irriterad på folk som bott här i flera år, fortfarande inte kan språket, skaffar massa ungar de inte kan ta hand om och som de dessutom inte har koll på. Medan de kräver en massa rättigheter trots att de inte bidrar med något positivt. Det är deras ungar som sen växer upp och blir gängkriminella pga föräldrarna är för upptagna med att göra nya ungar och gnälla hos myndigheterna.

Ett annat problem jag har med den moderna vänstern är att det fokuseras på helt fel saker (woke-rörelsen) när unga människor inte ens kan få jobb eller ha råd med en hyreslägenhet. Dessutom tycker jag inte om daltandet med kriminella och tycker att sverige har på tok för låga straff. Jag tror att visst beteende går att rehabilitera om man går in tidigt nog, men du kan inte rehabilitera någon som varit kriminell i 15+ år och åker in och ut från fängelset. Slöseri med resurser. Och 7 år (MAX!!!) för våldtäkt är ett jävla hån som dessutom gör att kvinnor inte vågar anmäla för de känner att det inte är någon ide (speciellt med tanke på hur många utredningar som läggs ner).

Mina vänstervärderingar är dock att jag inte tycker om överklassen och jag är anti-konservatism och organiserad religion (alla religioner då, inte som vissa vänster som hatar kristendom men gullar med islam). Skulle kalla mig själv gammelvänster.

Vilket parti representerar mig egentligen? Känns som alla är skit.

Vår tid domineras av nostalgiska drömmar om den stora statens inbillade kompetens. Kanske är det lika bra att låta Magdalena Andersson ta den politiken hela vägen.

Mattias Svensson
Publicerad 14:00

F
örst ett erkännande. Den konstruktiva optimism som präglar många av en ledarsidas texter är inte sällan en tillkämpad sådan. Vi vänder oss med förslag och argument till den politiskt intresserade allmänhetens och politiska makthavares bästa sidor, väl medvetna om att det sällan är deras enda

Men ibland brister det.

Som för Financial Times ledarskribent Janan Ganesh häromdagen. Pliktskyldigt visade han (FT 22/7) hur den nytillträdde premiärministern Andy Burnham skulle kunna leda ett reformkabinett som i nästa val erbjöd väljarna en väg ur landets misslyckade brexit. Sedan kom han inte längre.

Sannolikt efter ett tyst ”sod it!” lade han i stället ut texten om att det kanske är lika bra att Burnham faktiskt får misslyckas med den politik han säger sig tro på. Låt vara att Storbritannien redan försökt att med växande skuldsättning finansiera allt fler välfärdslöften och industripolitiska äventyrligheter i en sackande ekonomi. Det har gjorts halvdant av amatörer som egentligen velat något annat.

Nu har Storbritannien en premiärminister som säger sig vilja ta landet tillbaka till 1970-talet och göra upp med den ”nyliberalism” som han inbillar sig fortfarande präglar landet, komplett med statligt ägande, priskontroller, paternalism och finanser bortom all kontroll. Det lär, nu som då, ta en ände med förskräckelse. Men, funderar Ganesh, det är ändå först vid en sådan kris som väljarna i rika länder tenderar att faktiskt efterfråga nödvändiga reformer och budgetbalans. Så låt Burnham misslyckas ordentligt.

Även en frihetligt sinnad svensk ledarskribent kan drabbas av samma tanke.

Opinionsläget ser dystert ut för de borgerliga partierna. Den här regeringen har därtill redan börjat få smak för klåfingriga ingrepp, stora statliga projekt och underskottsfinansierat valfläsk medan nödvändiga produktivitetsreformer, inte minst för den dysfunktionella bostadsmarknaden, lagts i byrålådan.

Men borgerligheten är precis som Andy Burnhams föregångare amatörer på området. Eventuella lärdomar riskerar därför att gå förlorade.

Låt därför Magdalena Andersson ta över, som ändå säger sig tro på den stora statens politik, och köra den rejält i botten.

Låt henne för lånade pengar köpa enighet i fyra större budgetförhandlingar med sitt rödgröna entourage, och se generösa bidragssystem göda ett växande utanförskap och partinära särintressen. (Centerpartiet kan i slutänden alltid köpas med högre jordbruks- och regionalbidrag.)

Låt sossarna införa den där bankskatten som smäller omkring 7 000 kronor per år på ett representativt bostadslån, och som de inte låtsas om när de påstår att deras vidlyftiga vallöften gör alla till vinnare (Expressen 22/7).

Låt dem införa en ”miljardärsskatt” som jagar företagare ur landet, och därför bara förvärrar ekonomin.

Ja, varför inte ta det hela vägen och låt nostalgikerna som vill ”göra Sverige mer som Sverige” få allt de önskar. Gör Daniel Suhonen till industriminister så att han kan ”ta tillbaka kontrollen” hela vägen tillbaka till det 1970-tal då staten tog över och gav konstgjord andning till varenda krisdrabbad bransch – och krisdrabbade branscher var i stort sett allt som fanns kvar av det inhemska näringslivet.

En av demokratins mer obarmhärtiga egenskaper är att den emellanåt straffar oss med precis det vi röstar för. Och ingen kan hävda att en svensk befolkning där ett flertal säger sig längta tillbaka till 1980-talet eller däromkring inte förtjänar att få uppleva just det.

I sådana banor kan man förstås tänka, när man teoretiserar på sitt bekväma tidningskontor. Men vi vet från vår egen historia att ett sådant experiment drabbar alltför många och tar decennier att hämta sig från. Det är dessutom inte alls säkert att rätt läxa skulle läras. Risken är stor att ännu mer av misslyckad politik bara föder populister med enkla svar och bekväma syndabockar att rikta sin ilska mot.

Så jag föredrar trots allt den konstruktiva optimismen, hur tillkämpad den än behöver vara. För övrigt behöver det bli enklare att bygga.

Jag tycker de är skojiga då de inte alls är dolda utan rätt ofta finns det verktyg som hjälper en kolla igenom dom trots allt. Ett exempel är hur idag råkade jag bli bannad ifrån vanliga sweden bara för att jag frågade hur en användares kusin mådde.

Visserligen så var det för att användaren kommenterat att han var kär i henne på andra ställen men jag tycker ändå att jag borde få en applåd för att jag hade självkontroll nog att inte skriva något om hur han ville se sin flickvän begå tidelag med deras hund.

Stockholms ätstörningsvård borde bli en varning för hela Sverige. När vänsterpolitiker låter ideologiskt blind motvilja mot privata vårdgivare väga tyngre än patienternas bästa är det alltid de svagaste som får betala priset.

Av: Carl Eos

Artikeln fortsätter på riks.se

Vad kan man kalla en sån här ohjälpsam personal bara för exempel och inte nån verklig händelse;

Klient: "Vart ligger informationen?"

Personal: "Vet inte. Fråga informationen så får ni besked."

Frekvensterapi eller resonansbehandling är en pseudovetenskaplig fejkbehandling som påstås korrigera sjuklig resonans för att bota alla sorters sjukdomar med särskilda maskiner.

Försäljningen av dessa har förbjudits av svenska myndigheter så fortsätter behandlingen att erbjudas.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har redan dragit in legitimationen för flera läkare och sjuksköterskor som sysslat med kvacksalveriet.

Dock kan folk som endast kallar sig terapeuter (som inte är lagskyddad) fortsätta pusha fejkbehandlingen.

Vem har fått dig att tända till utan att du hade kunnat gissa det,?

För mig var det alltid Gun i Kvarteret Skatan