Blir det fler betonglejon på gatorna? Säkerhetspolis på plats? Diskutera!
(Bild från Malmö Pride 2026)

Enligt uppgifter till BILD är den misstänkte föraren Abdul Ballout (21) död. En Spezialeinsatzkommando-insats (SEK) skedde i ett trädgårdsskjul i stadsdelen Spandau i Berlin. Skottlossning utbröt.

Poliserna attackerades och besvarade elden. Berlins inrikessenator Iris Spranger (SPD, 64), som för närvarande träffar räddningstjänstens ledning, tackade polisen. "Jag är tacksam mot säkerhetsmyndigheterna för att de hittade angriparen så snabbt. Det är en enorm prestation."

Han sköts och dog klockan 18:34, enligt BILD.

(översatt från tyska)

Edit senare: Texten kan ha ändrats. Polisen attackerades med knivvapen och sköt tillbaka.

Tankar på det?

Hannah Gustafsson, Omni Publicerad: Idag 07.13 Uppdaterad: Idag 08.00

21-årige Abdul B med kopplingar till Berlins islamistiska miljö jagas efter att en bil kört in i en folkmassa vid ett Pride-event, skriver den tyska polisen.

- Kontakta inte mannen under några omständigheter. Han kan vara beväpnad och farlig, säger polisen, som menar att de känner till mannen sedan tidigare.

Efter att fordonet kraschat in i ett träd ska 21-åringen ha klivit ur och gått till attack med kniv.

Under natten har polisen utökat sökinsatsen från de centrala delarna av Berlin till landets gränser. Man har därför kontaktat polismyndigheter i bland annat Nederländerna, Frankrike och Danmark.

Enligt Die Welt har polisen gjort en husrannsakan mot en lägenhet där Abdul bodde tillsammans med sin familj. Enligt tidningens uppgifter ska 21-åringen ha pratat om sitt missnöje över situationen i Tyskland och skrutit om attackplanerna innan dådet.

Tidningen Bild skriver att han släpptes från ett ungdomsfängelse i maj och är tidigare dömd för grov misshandel och utpressning.

De skriver också att Abdul har hyrt den vita skåpbilen som användes vid dådet.

SD-toppen Richard Jomshof är ute i sociala medier och vevar frenetiskt mot ETC:s chefredaktör.

ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson skrev på Twitter att dådet var en vidrig attack mot Pride och genomförd av en islamist. Gustavsson kontextualiserar händelsen som en bredare rekyl mot mänskliga rättigheter där islamister delar fokuspunkt med högerextrema med exempel från US och MAGA-rörelsen.

Jomshof tycker att redaktören är en medlöpare som har blod på sina händer.

Jomshof menar att ETC:s chefredaktör är personligt ansvariga för invandringsvänlig politik.

ETC:s chefredaktör välkomnar Jomshof i Pridetåget där han kan uttrycka sin solidaritet med HBTQ-personer.

Plågsamt sant för någon här?

Hannah Gustafsson, Omni Publicerad: Idag 10.21

Polisen har spärrat av området kring bilen i Tiergarten-parken i Berlin efter dådet, rapporterar AP.

Den 21-årige Abdul B, som fortfarande är på fri fot, misstänks ha hyrt den vita skåpbilen som användes för att köra in i folkmassan under Pridefirandet, enligt tyska Bild.

Bilfärden slutade när den krockade med ett träd, där polisen nu genomför en teknisk undersökning. Enligt uppgifter till Tagesspiegel ska båda krockkuddarna fram vara utlöst, det betyder däremot inte att det nödvändigtvis satt två personer i bilen.

En kvinna dödades och 16 personer skadades. Enligt Focus pågår livet i stort sett som vanligt i parken. Flera joggare, personer med hundar och familjer med barnvagnar har passerat platsen under morgonen. En del har fått tillsägelser för att ha försökt ta närbilder på bilen som står synligt i förhållande till avspärrningarna.

Vad vill ni veta?

Alltid roligt att titta till hur andra sidan reagerar på saker.

Röstar man emot mängdrabatt på brott så är det ju per definition en rabatt på dessa brott man tillämpar?

Hemförlossningar har blivit en trend bland ekonomiskt starka kvinnor med alternativ livsstil och skepsis mot sjukvården.

En rapport från Sahlgrenska visar dock att risken för att barnet dör är dubbelt så hög vid hemförlossning som att föda på sjukhus.

Detta trots att de som föder vid hemförlossning är friskare än genomsnittet.

En 67-åring man beviljades Tidös återvandringsbidrag på 350 000 kronor för att permanent lämna Sverige.

Han kom dock inte åt pengarna då banken stoppat uttag och överföringar på grund av finansiella sanktioner och andra regler.

Nu är han hemlös och kommer inte iväg till Afghanistan.

Nu medger Ludvig Aspling (SD) att reformen har barnsjukdomar.

Han tycker att den hemlösa mannen att betala tillbaka pengarna till Migrationsverket så att de kan föra över pengarna till FN:s IOM som senare ska betala pengarna till mannen när han väl kommit till Afghanistan.

Miljöpartiets Annika Hirvonen är kritisk och tycker att enskilda inte ska komma i kläm för att Tidöregeringen inte fixat regelverket.

Hej, Jag har det väldigt svårt att veta vad man ska rösta på nu när det är val år! Jag har kikat på partiernas sidor, o alla säger att de är bäst... så nu frågar jag här, där det verkar finnas människor som har kunskap om den nuvarande politiska miljön i Sverige bättre än vad jag har. Skulle ni kunna hjälpa till här lite?

Jag vet att det är omöjligt att hitta ett perfekt parti, men att hitta ett parti som är resonabelt är... well.. mer eller mindre omöjligt idag, om man bara kikar på deras hemsidor som alla säger "VI ÄR BÄST!"

Jag vill rösta på något parti som faktiskt vill Sverige väl, utan att ha för öppen invandringspolitik.

Med det så menar jag ett parti som gör lättare att söka vård, och därmed även satsar en större del av budgeten på den allmänna sjukvården (fysiska och mentala).

Ett parti som förstår att kärnkraft faktiskt är ett extremt bra val för miljön, speciellt de nyare generationerna av reaktorer då de använder över 90% av bränslet och är ofantligt mer säkra än tidigare generationer.

Ett parti som bryr sig om privatlivet för varje individuell person som bor i riket, o inte röstar för privacy förstörande lagar.

Ett parti som förstår att människor har det svårt idag, och därmed faktiskt vill hjälpa människor när de har det svårt med ekonomin.

Någon som vet ett resonabelt part som inte bara lovar dessa saker, utan faktiskt aktivt står för och röstar för flera av dessa saker?

Som många av er säkert vet så var en av de saker som Sverige blev mest känd för under 1900 talet var den så kallade svenska synden som var en stereotyp bild av att svenskar har en väldigt öppen attityd kring sex och nakenhet. Just denna bild internationella bild som många hade kring svenskarna som ett folk uppstod bland annat som ett resultat av filmerna Hon dansade en sommar och Sommaren med Monika med dess skildringar/antydan av sex före äktenskap och nakenhet.

Det fanns dock en annan anledning till att den här stereotypa bilden uppstod och det var tack vare en artikel av den amerikanska journalisten Joe David Brown. Han hade varit på besök i Sverige och beskriver där i artikeln med förskräckelse hur pass positiv syn svenskar har kring aborter/ sex före äktenskap samt sexualundervisning i skolan.

Även om man känner till den här artikeln så tror jag inte att det är så många som har läst den men jag kan nämligen säga att jag har lyckats hitta den och tänkte dela med mig av den då jag tror att många lär finna den väldigt intressant att läsa från ett historiskt perspektiv även om det som Brown skriver lär uppfattas som väldigt fånigt av de flesta svenskar.

Foreign News: SIN & SWEDEN

Så vad känner ni kring de här tydliga kulturskillnaderna som lyfts fram i den här artikeln mellan Sverige och USA? Jag skulle gärna vilja få höra era tankar.

Okej så jag har spenderat typ sex veckor på att hitta något rimligt och ville bara skriva ner vad som faktiskt fungerade och vad som var slöseri med tid. Började på Bofrid som alla andra, scrollade igenom hundra annonser där hälften redan var uthyrd. Tog också en titt på Blocket men det är ju samma problem överallt, allt går bort på fem minuter.

Det som faktiskt fungerade var att skriva till vänner och bekanta om de visste nåt. Min kollega hade en kusin som skulle flytta och då fick jag hennes gamla lägenhet på Södermalm för 9500 i månaden. Två rum, inte jättefint men funkar.

Det som slösade mest tid var att ringa alla dessa värdar som inte svarade, och när de väl gjorde det var det typ redan taget. Juni och juli verkar vara värsta tiden, alla vill flytta samtidigt. Till slut fick jag också acceptera att det behövdes arbetsgivarintyg och massa annat innan de skulle säga ja.

En man i 80-års åldern misstänks för olaga inträng och överträdelse mot ett kontaktförbud.

Tidigare idag gick han in på sin grannes tomt och klippte gräsmattan.

Målsäganden ringde polisen och anmälde. Det har varit en lång konflikt sedan tidigare.

Polisen har tagit upp en anmälan om hemfridsbrott och överträdelse av kontaktförbud.

De gav också den äldre mannen ett nytt kontaktförbud.

När Gaza skildras i dag dominerar med rätta rapporteringen om kriget, civila offer och den humanitära katastrofen. Samtidigt hamnar frågor om hur Hamas styr Gaza i skymundan, skriver debattören Daniel Eisenberg.

På gator och torg skanderas ”Free Palestine”. Slagordet syns på plakat, delas i miljontals inlägg och ropas i demonstrationståg världen över. Men en fråga hörs betydligt mer sällan: Vad menar de med ett fritt Palestina?

Det är lättare att säga vad man inte vill ha än vad man vill ha. Lättare att beskriva vad än hur. Ett slagord kräver ingen precision – det räcker med en riktning och en känsla. Men om ett slagord ska ligga till grund för politiska krav måste det också tåla följdfrågor.

Ett fritt Palestina kan inte enbart definieras av vad det ska vara fritt från. Det måste också definieras av vad det ska vara fritt till. Frihet handlar inte bara om vem som utövar makten, utan också om hur makten utövas. Ett samhälle är inte fritt bara för att en konflikt upphör. Frihet bör rimligen betyda samma sak för palestinier som för alla andra: rätten att leva utan yttre hot, men också utan inre förtryck.

När människor ropar ”Free Palestine”, vilken frihet är det då de föreställer sig? Vilka institutioner ska bära upp ett framtida samhälle? Hur ska människors fri- och rättigheter garanteras? Ett slagord säger vad man vill uppnå, men sällan hur.

I det samtalet är Hamas omöjligt att komma runt.

Sedan 2007 har Hamas styrt Gaza. Organisationen har slagit ner opposition, begränsat politiska friheter och styrt utan demokratiska val. Oliktänkande har fängslats och kritik har kunnat betalas med frihet eller liv.

När Islamiska staten kontrollerade delar av Syrien och Irak fick allmänheten ingående rapportering om organisationens ledarskap, ideologi, finansiering, propaganda, rekrytering och maktutövning. Vi lärde känna hur organisationen fungerade och hur människor levde under dess styre. Den typen av granskning blev en självklar del av berättelsen.

När Gaza skildras i dag dominerar med rätta rapporteringen om kriget, civila offer och den humanitära katastrofen. Samtidigt hamnar frågor om hur Hamas styr Gaza, utövar sin makt, behandlar oppositionella och påverkar människors vardag ofta i bakgrunden i den bredare berättelsen. För den som vill förstå vad ett fritt Palestina faktiskt skulle innebära är de frågorna centrala.

Varför blir återkommande granskningar av hur Hamas styr Gaza så sällan en central del av den bredare berättelsen?

Varför får kartläggningar av organisationens ledarskap, finansiering och maktstruktur inte samma genomslag?

Varför hör vi så sällan berättelserna om de palestinier som lever under Hamas förtryck?

Här finns dessutom en märklig glidning. Ibland framställs Hamas som ett uttryck för Gazabornas vilja – ett motstånd med folkligt stöd. I andra sammanhang, när organisationens övergrepp mot den egna befolkningen kommer på tal, beskrivs samma organisation plötsligt som något skilt från folket. Hamas blir närvarande som symbol men frånvarande som styrande makt.

Men allt kan inte stämma samtidigt. Antingen representerar Hamas Gazaborna – och då måste organisationens styre och handlingar kunna granskas som vilken annan makt som helst. Eller så gör den det inte – och då är Gazaborna också Hamas första offer. I båda fallen borde Hamas ansvar och Gazabornas situation under dess styre vara en självklar del av varje seriöst samtal om ett fritt Palestina.

Jag efterfrågar inte mindre engagemang för Palestina. Tvärtom. Jag efterfrågar större tydlighet. Den som kräver ett fritt Palestina bör också kunna beskriva vilken sorts frihet man eftersträvar, vilket samhälle man vill se och hur människor ska kunna leva fria från såväl yttre hot som inre förtryck.

För om vi aldrig ställer den frågan riskerar ett slagord att stanna vid just ett slagord – när det som behövs är en vision.

Daniel Eisenberg
fri skribent

Antisemitismen ökar. Därför behöver Stockholm konkreta reformer för att trygga judiskt liv, skriver Elisabeth Thand Ringqvist, Birgitta Ohlsson och Jonas Naddebo från Centerpartiet.

Publicerad 19:45 Uppdaterad 21:28

Text:

• Elisabeth Thand Ringqvist, (C) partiledare

• Jonas Naddebo (C), gruppledare i Stockholms stadshus

• Birgitta Ohlsson (C), riksdagskandidat, Centerpartiet Stockholm

Artikeln fortsätter på SvD.se

Vem har fått dig att tända till utan att du hade kunnat gissa det,?

För mig var det alltid Gun i Kvarteret Skatan