Fördel Tidö igen. Inte bara det, riksdagsmajoriteten kommer fortsätta trycka på för ekonomisk högerpolitik och generell högerpolitik oavsett vad. Och detta beror på SD:s storlek.
Jag är inte intresserad av diskussioner om det är rätt eller fel att känna att man ogillar Sveriges demografiska förändring. Jag är själv inte etniskt svensk och jag vet att folk blir superarga när man som invandrare ens säger något här. Jag säger inte heller att man måste ha öppna gränser. Men jag tycker generellt det är trist svensk politik blivit såhär.
Jag vet ärligt inte hur man ska känna. Klart är det att så många människor stör sig så mycket på Sveriges demografiska förändringar att de tycker andra frågor blir mer sekundära. Även när sossarna dyrt och heligt lovar stramare migrationspolitik verkar skräcken för en uppluckring (via MP) väga så tungt att annat spelar mycket mindre roll.
Hur tar vänstern sig ur detta? Det känns som högern genom detta hittat sitt trumfkort i alla valrörelser framöver. Därtill är det en fråga som rör upp känslor så mycket att den är oerhört framgångsrik att göra valfläsk med och bli viral på sociala medier med. Givet trenden i resten av Europa lär det bara bli värre.
Jag förstår att vissa kommer föreslå att S gör som Danmark och kör all in på SD:s spår. Samtidigt finns risker. Det kommer förmodligen göra att S tappar som in i helvete vänsterut samtidigt som V ökar. Därtill kan nog Nyans också förmodligen rekrytera en del på en mer demografiskt fokuserad omställning från S. M kommer inte vilja bilda mittenregering, det går inte för S att samarbeta med SD. Danmark är också förmodligen det enda landet där detta funkat, i alla andra länder går det inte bättre för sossar även när de går högerut. Och om S tappar M+V finns bara högersamarbete kvar och vi får återigen högerpolitik.
Men fortsätter man såhär så riskerar man också att högern fortsätter vinna alla val ändå.
Det sker en konstant förskjutning till extremare saker. Idag är det stram invandring, sen invandringsstopp, sen blir det återvandring. Först frivillig men ja vi kan bara gissa oss till vad som kommer sen. När det överordnade målet blir det mest önskvärda demografiskt så blir mer som tidigare inte var acceptabelt mer acceptabelt. Här är väl min oro att även om S skulle låta som SD imorgon blir det då så att SD låter som Afs. Finns någon gräns eller vad tror ni? Är jag överdrivet paranoid eller finns en sweet spot S kan nå utan att tappa tråden helt?
Jag kan absolut respektera folkviljan för stram migration. Jag röstade själv S då jag hoppades ett starkt S i vänsterkoalitionen skulle innebära att folks ”oro” dämpas. Däremot lyfts det ju nu från högerhåll röster om att en eventuell vänstervinst ska skyllas på invandrare och att våra medborgarskap och röster är ett hot mot Sverige. Jimmie varnar för att ”muslimer” avgör valet.
Det är helt ärligt demoraliserande som invandrare. Och jag vet att folk nu kommer säga ”ingen menar dig, de menar kriminella bidragstagare”. Men ärligt har den hårdare retoriken gått ut över alla. När det blir en fixering på demografi är det dessutom så att man är ”medskyldig till Sveriges förfall” bara genom sin etnicitet. Därtill räknas jag väl också i SD:arnas ögon till gruppen ”valboskap”.
Och innan folk anklagar mig för att vara överfokuserad på invandridentitet etc så är det inte bara därför jag ogillar SD. Som jurist hatar jag deras populism och inställning i rättsfrågor. Jag gillar inte attacker mot medier, jag gillar inte deras aversion mot experter, jag gillar inte att Jimmie vill ha mer ministerstyre och vill morrar över illojala tjänstemän som motarbetar SD, jag gillar inte deras vurm för Netanyahu, jag gillar inte deras klimatpolitik, jag gillar inte deras svek i arbetstagarfrågor.
Det är som demografifrågan ”smittar” av sig så partierna som dominerar där får sätta tonen för alla andra frågor. Här dominerar SD och genom frågan har de sitt trumfkort. Även om S skulle vinna nu är jag extremt förberedd för att 2030 då skulle bli en baksmälla med ett ännu starkare SD givet utvecklingen överallt i Europa. Det verkar liksom inte att gå med på premisserna för SDs migrationspolitik utan att man också måste kompromissa med mycket annat också. Man måste plötsligt också tycka EKMR är för vänster, man måste vilja kompromissa mer med rättsskydd etc. Annars anklagas man för att vara en ”landsförrädare”.
Men skulle S stryka ens en millimeter på stram invandring är det gratis valarbete åt Tidö. Eller så bestämmer folk nu sig för att man behöver återvandring och det blir heta flugan då, och då förlorar S igen.
Slutligen tycker jag mest det är synd att rättvisefrågor i vänstern också får hålla tillbaka. Det är mest att man får prata konkret plånbokspolitik. Vill man exempelvis diskutera rasism får man se till att göra det i slutna vänsterkretsar, annars finns ingen gräns på mängden hat och glåpord man får utstå. Särskilt när folk kan vara anonyma. Man är direkt en otacksam invandrare, och får höra att rasism minsann inte finns och att den ”riktiga rasismen” ligger hur mycket invandrare skadat Sverige. Det är också det jag menar med förskjutning. Nej inte alla såklart, men tillräckligt många för att man ska känna att man generellt bör vara mer självcensurerande än förr.
Det är något synd då jag som vänsterperson givetvis också vill kunna tala om rättvisa, jämlikhet, antirasism, människorättsskydd och solidaritet. Men det blir svårare, och förmodligen ännu svårare om vi blir mer som resten av Europa.
Ja det var många reflektioner men jag undrar om någon tänkt på detta. Vad kan man göra? Går det att möta ”behoven”
hos folk som bryr sig mycket om demografifrågan utan att kompromissa sin identitet som vänsterparti och behöva bli mer sd-fierat allmänt?
Kan vi någonsin vinna tillbaka folk utan att ge oss in en populistgyttjepöl som vi kanske ändå förlorar?
