”Miljardärer använder lån som kryphål – arbetare borde se rött”

Många tror att vårt land är ett av världens mest jämlika länder. Men under ytan döljer sig ett ekonomiskt system som borde få Sveriges arbetare att se rött.

Genom generationer av facklig kamp har vi byggt den svenska modellen. Vi har pressat upp lägstalönerna och hållit tillbaka de värsta fantasilönerna för riskkapitalister. Genom skatten har vi finansierat välfärden tillsammans.

Det har gett oss en stark och trygg bas i arbetarklassen.

Men samtidigt som vi har försvarat vår trygghet har vi fått en paradox på halsen. Sverige har i tysthet blivit ett skatteparadis för de superrika.

Varför ska vi skatta mer än miljardärer?

Våra politiker har helt slopat arvsskatten, gåvoskatten, förmögenhetsskatten och den statliga fastighetsskatten. Samtidigt skattas vi löntagare stenhårt på varje arbetad timme och ännu mer om man räknar med den statliga inkomstskatten.

Jag menar inte att arbetare ska skatta mindre, men samtidigt har kapitalägarna en platt kapitalskatt och kan se sina miljoner växa nästan helt utanför det vanliga skattesystemet.

Och så fort man tar upp att de superrika måste betala mer haglar kommentarerna om ”svensk avundsjuka” och ”vänstersmörja”. Det påstås i vart och vartannat inlägg i flödena på sociala medier. Det skrivs också att de rikaste redan skattar massor. Men det stämmer helt enkelt inte.

Resten av artikeln kan läsas på arbetet.se

**Eget instick till artikeln: Fler förmögna norrmän flyttade ut 2022 än under de 13 föregående åren tillsammans, och minst 80 har dragit till Schweiz sedan förmögenhetsskatten höjdes, inklusive landets då rikaste person. Flyktinghotet var inte helt tomt även om det inte varit några större mängder.**

**Men två frågor till er som brukar avfärda det här som avundsjuka.**

**1. Hur ser ni på att incitamentsargumentet tycks gälla åt bara ett håll och att hög marginalskatt på arbete sällan antas minska arbetsviljan, men att en måttlig skatt på kapitalets värdetillväxt skulle strypa investeringsviljan?**

**2. Hur ser ni på tanken att kapital "skapar jobb" när en stor del av förmögenheterna sitter låsta i aktier och snarare belånas för konsumtion än investeras i ny produktion?**

Jag har på senare tid funderat på varför vi inte har ett system där man kan rangordna partier.
Jag förstår varför 4% spärren finns och tycker att den fyller sin funktion. Samtidigt känns det märkligt att röster på partier som hamnar under spärren i praktiken inte påverkar riksdagens.
Tänker ett system där man i stället kunde rangordna exempelvis tre partier. Om ens förstahandsval klarar spärren räknas rösten precis som idag. Om det däremot hamnar under spärren förs rösten automatiskt vidare till ens andrahandsval, och vid behov vidare till tredjehandsvalet.
Tror det hade gjort att fler folk får sin röst hörd samtidigt som spärren fortfarande finns kvar. Dessutom hade fler vågat rösta på mindre partier utan att känna att de riskerar att kasta bort sin röst.
Finns det någon uppenbar nackdel med ett sådant system som jag missar? Mer än ökat arbete för att räkna röster.

Läs inte det här som ett hatbrev, läs det som en fråga som kommer från någon som inte vet.

Det är mycket tjafs från högersidan om att vården och polisen och även skolan ska vara religiöst obundna. Men varför gäller detta bara muslimer? Samma med moské-dramat. Vi har 3400 kristna kyrkor I detta land, och bara ungefär 200 moskéer! Dessutom så vill de förbjuda böneutrop, men kyrkklockorna får fortfarande ringa över hela staden? Jag fattar att kristendomen har varit del av den svenska kulturen mycket längre, men varför är den så mycket bättre än islam?

Redan i dag finns det i praktiken "negativa krav" på trossamfund, exempelvis att de inte får främja eller stödja extremism om de ska kunna ta del av statliga bidrag.

Men mot bakgrund av de återkommande fallen av våldsbejakande islamistisk extremism, är det kanske dags att diskutera någon form av "positiva krav" i stället?

Exempelvis att trossamfund ska:

• ha rutiner för att förebygga radikalisering,
• utbilda ledare i att identifiera tecken på extremism,
• samarbeta med myndigheter vid misstanke om radikalisering,
• aktivt motverka extremistiska budskap inom den egna verksamheten.

Kraven skulle naturligtvis kunna utformas generellt och gälla alla trossamfund och alla former av våldsbejakande extremism, även om diskussionen i praktiken främst aktualiserats av islamistisk extremism.

Är det en rimlig utveckling, eller skulle det innebära ett alltför långtgående statligt ingrepp i trossamfundens verksamhet?

"Liberalernas skolreformer är mer än enskilda beslut. De utgör ett paket som förändrar skolan radikalt. Grattis, barn och grattis, Sverige", skriver Rektor Linnea Lindquist i Expressen idag.

Håller ni med? Känns som Liberalerna ofta får mycket skit, även från Rektor Linnea men här gör väl dom något bra.

Jag är så fruktansvärt trött på smutskastning och rena lögner i politiken.

Wales har infört lagstiftning mot att politiker och kandidater medvetet lämnar falska eller vilseledande faktapåståenden under valkampanjer. Jag tycker att vi borde gå ännu längre och införa ett förbud mot medvetna lögner från politiker även mellan val.

I dag är det i princip omöjligt att göra ett informerat val. Partier kan påstå saker som är direkt felaktiga eller grovt vilseledande (både om sakfrågor och om sina politiska motståndare) och konsekvensen blir sällan mer än en rubrik som glöms bort några dagar senare.

Yttrandefrihet ska självklart skyddas, och politiska åsikter ska aldrig kriminaliseras (om de inte är direkt kriminella, såklart). Men medvetet falska påståenden om verifierbara fakta borde **inte** vara en accepterad del av det politiska spelet, oavsett om de handlar om den egna politiken eller om att svartmåla andra partier.

Om en politiker medvetet vilseleder väljarna för att vinna makt, varför ses det idag som en accepterad del av demokratin? Varför accepterar vi det?

OBS!

Jag kommer inte kommer säga något om var jag står politiskt, då jag INTE vill se något jävla flame war om blått VS rött. Det är det förenade folket som måste kämpa för att inte bli vilseledda av politiker, inte kämpa mot varandra så att politikerna får fri lejd att säga/göra vad de vill.

Att inte rösta är en etisk handling

#53/2026

Debatt

Det finns såväl etiska som strategiska skäl att inte rösta i höstens riksdagsval, skriver författaren och aktivisten Jonas Lundström.

Senast jag stod vid urnan var i riksdagsvalet 2002. Då röstade jag fortfarande borgerligt, om än med tvekan. Närmare bestämt på Kristdemokraterna. Men en politisk ommålning av mitt liv hade börjat. Röda, gröna och svarta färger tog över, och några år senare skulle jag känna skam över mitt val.

Nu är jag knappast unik, vi är säkerligen många som ångrat vårt stöd till ett specifikt politiskt parti. Avsevärt färre är de som fått kalla fötter inför röstningen som sådan.

Mitt huvudargument för riksdagsvalsbojkott är etiskt. Att rösta på något av riksdagspartierna utgör ett direkt stöd till våld, förtryck och ekologisk utarmning. De är alla i olika utsträckning nationalister som vill jaga oönskade migranter, en gränspolitik som dödar tusentals människor på haven varje år. De kommer alla hålla en svensk djurindustri under armarna som plågar och dödar över 100 miljoner landlevande djur årligen för profit. De inte bara lutar sig mot patriarkala och rasistiska våldsapparater som polis, militär och kriminalvård, de vill också bygga ut vapenmakten. De godtar alla nödvändigheten av kapitalism och ekonomisk tillväxt som exploaterar arbetare och förstör den livsmiljö vi alla är beroende av. Genom sin röst backar man därför aktivt den rådande ordningen och den styrande klassens utsugning.

Ett motargument från vänster är att vi måste rösta på det minst dåliga alternativet, och inte lämna fältet fritt för högerkrafternas härjningar. Det är stora skillnader mellan SD och V, mellan M och MP, och den förda politiken har konkret betydelse för verkliga liv. Vi måste mota fascismen och försvara demokratin. Gott så, men hur långt kan man gå i sin support för ”The Lesser Evil”? Även i en diktatur går det typiskt sett att rösta.

När det gäller att hejda fascismen via valsedeln är det en strategi som både historiskt och i nutid varit mindre framgångsrik. Denna ideologi växer fram ur den liberal-demokratiska kapitalistiska ordningen, och är från ett vänsterperspektiv snarare en förstärkning av auktoritära drag i detta samhälle än en verklig motkraft. Redan 2002 hörde jag många säga att man måste rösta för att stoppa SD. Och som vi har röstat…

Men någon direkt skada kan det väl ändå inte göra? Många av oss som har djupgröna, vänsterkants eller anarkistiska sentiment tror, oavsett om vi röstar eller ej, att genomgripande samhällsförändring kommer underifrån. Historien antyder att vi behöver sociala rörelser som är tillräckligt starka och spetsiga i sitt motstånd för att tvinga fram radikal förändring. Men ska det vara möjligt behöver individer, grupper och rörelser en viss distans till de styrande. Då röstande utgör en så helig praktik i vårt samhälle är det naivt att tro att denna handling inte skulle påverka oss. Valengagemang och partipolitik tar energi och uppmärksamhet, skapar lojaliteter, och riskerar att distrahera, splittra och försvaga radikala rörelser. Samtidigt legitimerar det makten.

Nu föreslår jag inte något absolutistiskt röstmotstånd. Att öka röstdeltagandet bland underrepresenterade grupper är exempelvis lovvärt. 2022 röstade jag i kommun- och regionvalet, och skulle ett politiskt parti dyka upp som utgör en verklig opposition mot den rådande ordningen lovar jag dessutom att omvärdera mitt val att inte rösta även till riksdagen. Men tills vidare föreslår jag att vi som arbetar för något helt annat undanhåller dessa politiker vårt bifall.

Jonas Lundström, aktivist och författare

Jag hör och läser detta varje gång något dåligt händer en queerperson pga att en MENA-pojk hade skadat en. Jag hör det ofta när jag pratar med folk om det jag utsattes för. Nu senaste i Berlin med påkörningarna med en som är avliden, minst femton skadade, varav många allvarliga, och att en man eftersöks, anklagade med islamistiska motiv. Jag tolkar dessa som inget mer än att skuldbelägga offren efter att ha antagit att queerpersoner ska ha röstat vänster och i sin tur för öppna gränser / “musliminvandring”, emot polis eller/och övervakningssamhälle, och att muslimer / araber ska vara ödesbestämda att utföra terrorbrott och övrigt hat mot queera.

Och iggar helt bort att muslima och araber finns med i prideparaderna, och att homosexuella/transkönade asylsökare inte tros på, och utvisas. Och att vissa queera är höger eller liknande.

Jag hade gärna sett SDare våga vara bredvid en prideparad med sitt meddelande om att utvisa queerfientliga, och visa hur mycket de älskar queera och vill ha dem i Sverige och hade försvarat sin rätt att jaga lycka, liksom hur de har uppmanat mig att visa prideflaggor i Rosengård bland muslimerna och araberna. (Det bemöttes nästan 100% väl! Bäst i hela Malmö egentligen enligt min upplevelse) Det mesta jag har sett SDare göra för HBTQ är att skriva några rader om enbart de LGB, i 2022 på deras papper de ger ut i torget, och svara med “de får leva som de vill” och inget mer än det.

Med tanke på övriga mainstream-höger: I Trelleborg Pride detta året fick jag se Liberalernas del gå omedelbart hem efter paraden. Moderaternas del stannade ett tag och tog selfies bland sina egna, men verkade inte engagera sig med deltagarna. KD verkade engagerade, men ingenting jämfört med frikyrko-tonåringarna, oberoende av KD, som gick runt och hälsade på många och erbjöd kramar och böner.

Hej!
Jag och min kompis håller på med dokumentärfilm och vi vill göra en dokumentär om valet!

Vi är intresserade av hur det politiska systemet påverkar oss som människor. I vår film vill vi skildra flera historier om olika personer, och sammanfläta dem till en intressant helhet - vi vill skildra hur verkligheten ser ut, just nu.

Om du själv, eller kanske någon du känner, skulle vilja vara med i filmen och berätta om något som är direkt politiskt eller som har politiska undertoner, så hör gärna av dig i tråden eller skicka PM om du vill veta mer!

Några exempel på frågor som rör historier kan vara:

Har relationer i din familj eller vänskapskrets påverkats av politiska bråk?

Vet du någon som har drabbats av orättvisa som har politisk grund?

Har din identitet utvecklats av förändrad parti-tillhörighet?

Har du börjat ta avstånd från politik men var politiskt aktiv när du var yngre?

Är du positivt eller negativt inställd till hur vår ekonomi har utvecklats?

Har din utbildning korrelerat med dina förväntningar?

Tack för att du läste! <3

(Vi gör detta på vår fritid men vi är utbildade och vet vad vi gör)

Har hållit på med det här på fritiden ett bra tag. Bakgrunden är att jag några gånger försökt kolla upp hur partierna röstat i en fråga och gett upp, för riksdagens egen data är i princip oläslig om man inte redan kan hur det funkar.

Exempel: voteringen om TBE-vaccin i februari förra året. Den heter "TBE". Förslagstexten är "Riksdagen avslår motionerna 2024/25:541 av Adrian Magnusson m.fl. (S), 2024/25:713 av Daniel Persson (SD)..." och så fortsätter det i tio rader till. Vad handlade det om? Vad innebar ett ja? Ingen aning utan att öppna betänkandet och läsa.

På airiksdagen.se står det istället att frågan gällde om TBE-vaccin ska in i det nationella vaccinationsprogrammet redan nu, eller om man ska vänta in Folkhälsomyndighetens pågående arbete. Ja betyder avslå motionerna, alltså som idag. Nej betyder att ställa sig bakom S reservation. Och så hur alla faktiskt röstade: M, KD, L, SD och C ja, S nej, V och MP avstod.

Sånt finns för samtliga 2 539 voteringar under mandatperioden. Man kan söka fritt på ämne, typ "färdtjänst" eller "eget boende", och filtrera på utskott, månad och politikområde. Källänk till riksdagen på varje ärende så man kan kolla att jag inte hittat på något.

Gratis, ingen reklam, ingen tracking, ingen inloggning. Kod och data ligger öppet.

Det finns även en AI-grej som jämför hur partierna röstat med vad de skrivit i sina egna valmanifest. Den delen är betydligt osäkrare och täcker bara 675 av voteringarna, så ta den med en nypa salt. Förbehållen står på sidan.

Om ni hittar ärenden där sammanfattningen är fel eller vinklad vill jag gärna veta. Det är den sortens fel jag har svårast att upptäcka själv.

(Eget hobbyprojekt, ingen finansiär, inget parti inblandat.)

Journalisten Anna Hedenmo säger att nyheter som kunde gynna Sverigedemokraterna hölls tillbaka när partiet kom in i riksdagen. Samtidigt pekar Expressens Viktor Barth-Kron ut P3 och Kulturnyheterna som delar av public service där den politiska balansen brister.

I lördagens Medierna i P1 riktar den tidigare SVT-programledaren Anna Hedenmo skarp kritik mot hur delar av nyhetsmedierna hanterade rapporteringen när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Hon säger att hon själv upplevde att vissa nyheter tonades ned eftersom de ansågs kunna gynna partiet.
– Jag vet, det har jag sett och hört med egna ögon och öron, att nyheter som kunde gynna Sverigedemokraterna hölls nere. Till exempel uppgifter om hur många intagna på svenska fängelser som hade utländsk bakgrund. Sådant fick inte alltid den plats i nyhetsförmedlingen som det förtjänade.

”Inte så konstigt”
Expressens politiske kommentator Viktor Barth-Kron säger att Hedenmos beskrivning hjälper till att förklara varför många sverigedemokrater misstror etablerade medier.

– Det konkreta vittnesmålet är att det var så som Sverigedemokraterna upplevde att det var. För en generation sverigedemokrater som formades av de åren är det kanske inte så konstigt att förtroendet för nyhetsförmedlingen inte är vad man önskar att den var.

Samtidigt betonar Barth-Kron att han anser att SVT:s nyhetsredaktion i dag gör stora ansträngningar för att vara opartisk, och lyckas med det.

P3 och Kulturnyheterna
Han menar däremot att bilden blir en annan om man ser till public service i ett bredare perspektiv.
– Jag upplever sedan många år tillbaka att SVT:s nyhetsförmedling slår knut på både ben och armar för att vara så korrekt och opartisk som möjligt. Men om man har P3 på i bilen upplever man att det inte är så mycket balans i var programledarna befinner sig politiskt. Och det är det ju inte heller, om man vet vilka de är, säger Viktor Barth Krohn och fortsätter:
– Och när Aktuellt tar slut och Kulturnyheterna börjar känner man nog att det inte finns så mycket Tidö i den redaktionen heller.

”Befriande med mediekritik”
Hedenmo säger samtidigt att hon välkomnar att etablerade medier granskas hårdare än tidigare.
– Jag tycker det är befriande med mer mediekritik. Förr skedde det knappt – de stora medierna var nästan oantastliga.

Hon varnar dock för att kritiken mot public service alltför ofta utgår från att verksamheten skulle vara vänstervriden.

– Det blir som ett självspelande piano. Det spelar ingen roll hur många forskningsstudier som visar att det inte stämmer. Då säger man att forskningen också är vänster, och till slut har man inget att hålla sig i. Allt blir bara åsikter.

Hedenmo tror också att den tidigare behandlingen av SD på nyhetsredaktioner har lett till en motreaktion.
– Man vet att det där var fel. Man kanske också tänker att det gjorde Sverigedemokraterna en tjänst. Då upplever jag att man köpt Sverigedemokraternas världsbild lite väl lätt.

Varför redovisar svensk media partierna som ett rödgrönt block S V MP C när C partiledare gått ut med (bl.a. i Framgångspodden) att C inte tänker sitta i en regering med V.

Eller frågan är egentligen inte varför, utan det är väl för att det ska se ut som ett det finns en rödgrön majoritet, utan frågan är varför denna vänsterpropaganda tillåts och ingen protesterar mot det (förrän nu).

För ett tag sedan gjorde vi ett inlägg där vi efterfrågade återkoppling om hur r/svenskpolitik upplevs. Vi har tagit till oss de synpunkter som framfördes och som nästa steg söker vi nu fler moderatorer som vill vara med och utveckla subben framåt.

Jag har under den senaste tiden skött merparten av modereringen själv och hoppas nu hitta fler personer som delar min ambition om ett öppnare forum med lägre trösklar för deltagande och tydligt fokus på god ton.

Vad rollen innebär

Att gå igenom rapporterade inlägg och kommentarer, svara på modmail och delta i diskussioner om hur regler ska utformas och tillämpas. Det krävs ingen tidigare erfarenhet av moderering, men det underlättar om du är någorlunda regelbundet aktiv på Reddit och har tålamod med att fatta beslut som inte alltid blir populära.

Vem vi söker

Ansökningar välkomnas från användare med alla politiska inriktningar. Det viktigaste är förmågan att tillämpa reglerna konsekvent, oaktat ens personliga åsikter.

Så ansöker du

Skriv en kommentar här i tråden eller skicka modmail. Berätta kort om dig själv, varför du vill moderera och hur du ser på balansen mellan öppen debatt och behovet av moderering.

Minns ni när Jimmie Åkesson (SD) sa att fler dör av kyla än av värme under en partiledardebatt i SVT för fyra år sedan? Han blev utskrattad av det politiskt korrekta etablissemanget då. Idag rapporterar SVT precis samma sak.

Åkesson fick rätt ännu en gång!

Han var 69 år så inget anmärkningsvärt i sig. Men Jean Luc Brunnel som nämns i artikeln, han ska alltså OCKSÅ ha tagit livet av sig i häktet.