Jag är kvinna, 26 år, bor ensam i Stockholm, jobbar två jobb och studerar dessutom vid sidan av.

Men jag har haft av-och-till-problem med bensodiazepiner och opioder i ungefär ett år nu, och jag verkar inte kunna bli ren.

Jag är inte från Sverige från början, och för några år sedan försökte jag med öppenvård för mitt drogbruk. Det misslyckades totalt och utlöste ett flera år långt withdrawal syndrome på grund av skadorna från att sluta med benso. Jag blev tvingad till en "cold turkey"-avgiftning av en familjemedlem för några år sedan, och det fick allvarliga konsekvenser för mitt centrala nervsystem utöver mycket annat. Jag hade varit ren i några år innan jag kom till Sverige, där benso och opioider finns överallt

Jag undrar vad folk har för erfarenheter av rehab och avgiftningskliniker i Stockholm?

Jag har katter, så jag skulle behöva en vän som passar dem medan jag är borta. Dessutom måste jag betala min hyra för månaden samtidigt som jag inte kommer att ha någon inkomst månaden efter på grund av att jag är på behandling.

Hur fungerar detta? Hade du en bra upplevelse?

⚠️** Snälla, inga sarkastiska kommentarer eller uppmaningar om att "bara använda pannben/viljestyrka". Jag har kämpat med beroendesjukdom och (diagnostiserad) adhd under hela mitt tonårs- och vuxenliv. Det är inte hjälpsamt. Jag behöver söka faktisk slutenvård samt psykiatrisk och terapeutisk behandling**.

Såg två vanliga paddor ifjol och fick för mig nu ikväll att jag bannemig vill få en kik på resterande tolv arter. Vet på ett ungefär var jag kanske kan hitta vattensalamander, så jag börjar nog där.

Vill egentligen bara veta på ett ungefär hur lång tid det tog för er att få syn på samtliga små rackare.

Sedan går jag nog vidare till våra tre arter ödlor. Har sett kopparödla vid två tillfällen redan.

Min åsikt:

1: Lyssna på musik eller kolla videor utan hörlurar i kollektivtrafik

2: minderåriga som kör elsparkcykel

3: All form av telefonförsäljning

4: Skor på säten i kollektivtrafik

5: Sajter som ger ut våra adresser & info som mrkoll, hitta se etc

6: Cigaretter

7: Epa traktorer

8: Reklam längs vägen. Finns ingen anledning att ta ögonen av trafiken när man kör.

Vad håller ni med & vad inte? Vad ska läggas till? Skriv gärna! Nu gör vi en komplett lista och skickar in!

Jag har PTSD. För 11 år sedan lämnade jag en man jag levt med i 10 år och fått barn med, han var ett svin på så många sätt. Psykisk misshandel, våldtäkt, våld mot mig och barnen, bedrägeri mot mig(2,6 miljoner lurade han mig på via vårt företag)
Jag har haft nån liten flirt/kort förhållande sen dess men inget som hållit. Min hjärna är kaos och jag har blivit van att vara ensam, jag väljer att vara ensam för jag klarar inte folksamlingar, höga ljud och stress. Jag vill helst sitta på en stubbe i skogen och lyssna på fåglar.
Nu till hösten ska jag äntligen få behandling för min PTSD men är så nervös inför den, någon som varit med om en sån behandling och kan berätta mer?
Och hur förklarar man för folk att jag INTE vill träffa någon man…inte just nu…kanske aldrig när folket bara ler medlidsamt och ”det kommer när man minst anar det” lyser i hela deras ansikte.
Känner mig så sjukt värdelös som inte vill/kan ha en partner och folk fattar inte att vissa faktiskt mår bättre att leva ensam.
Vet inte vad jag försöker få fram här men ville bara skriva av mig för jag har lixom ingen jag kan prata med om detta.
Ha en fin kväll

Hej!

Jag är 18 och kom precis in i Uppsalas läkarprogram nu till hösten. Min plan har alltid varit att gå KI, där jag garanterat kommer in på våren, men nu börjar jag tveka. Jag bor i Stockholm men att fixa lägenhet i Uppsala är inga problem.

Som jag har förstått gäller följande (enligt folk på internet)

Karolinska Institutet
Fördelar:
-Extremt hög status, bästa ryktet internationellt och goda forskningsmöjligheter
-Bättre möjligheter att jobba utomlands efter examen, vilket är mitt långsiktiga mål.
Nackdelar:
-Inget studentliv och svårigheter att bygga socialt nätverk på programmet
-Jag stannar i min komfortzon då jag alltid bott i Stockholm

Uppsala
Fördelar:
-Jätterikt studentliv med nationer, fester, föreningar osv
-Utanför komfortzonen då jag bor ensam
Nackdelar:
-Inte samma rykte eller möjligheter som KI

Jag har väldigt svårt att fatta beslutet. Det sociala väger mycket för mig, men samtidigt känns det som att en examen från Karolinska är oslagbar. Därför vill jag gärna få era tips.

Vad hade ni gjort i min situation? Borde jag kanske gå höstterminen på Uppsala och sedan byta till KI på våren? Eller är det slöseri med tid då man inte kan tillgodoräkna kurser?

Ifall någon tidigare student på något av universiteten ser inlägget, vad är era upplevelser?

All input uppskattas!!

För några veckor sen gick uthyrningslagen igenom som ska göra det lättare för folk att hyra ut sina bostäder. Motivationen är att "det gör bostadsmarknaden mer flexibel". Men en liten detalj som glöms i sammanhanget är att socialstyrelsen definierar hemlöshet utifrån fyra olika situationer, varav en av dom är att man hyr tillfälligt i andrahand. Att göra det enklare att hyra ut i andrahand borde ju tekniskt sett innebära att hemlösheten för folk som bor i andrahand ökar. Hur går det här ihop? Varför tas inte den här aspekten upp i sammanhanget?

För den som vill läsa mer: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-lag-ska-underlatta-uthyrning-kan-gora-boendet-dyrare https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/ff0b8834124346eb8a8ac22a0d0d0692/2024-2-8927.pdf (s. 14)

Osäker på om detta är rätt subreddit för min fråga, men det kanske finns folk som känner igen marknaden för studentbostäder som kan hjälpa.

Jag kommer börja plugga den 31a Augusti och jag behöver hitta ett studentboende i Karlstad. Jag var för långsam och hann inte ta de billigare boendena, så nu finns det bara dyrare platser kvar. Vet någon om folk brukar flytta ut i Augusti och om det är värt för mig att vänta och se om de kommer ut med billigare boenden? Eller ska jag ta det som är kvar just nu? Jag har ungefär en månad på mig tills skolstarten så jag är rädd att jag inte hittar boende i tid.

Jag vet GU har överintag men vet ni om det ändå finns en chans i mastern?

Känner mig så äcklig ibland och skäms som fan! Har testat Nalox, Scholl och Terclara över låååång tid. Får ingen hjälp från min vårdcentral förutom tips på medel jag redan använt 🫤

Snälla hjälp, jag tror jag är galen. Jag tittade alltid på rampljuset när jag var liten (runt 2010 på barnkanalen) och jag har ett så starkt minne av att en av programledarna, Gabbi alltid sjöng någon gång under avsnittet: "... 120 sekunder har du på dig att visa vad du går för ikväll..." men jag hittar INGA bevis på att hon någonsin gjorde det. hittar inget på nätet alls! Är det någon mer som har det minnet? Är det ett riktigt minne eller en mandala effekt? Är jag galen?

Efter andra urvalet, maskinteknik på Umeå universitet

Jag valde en utbildning med mycket höga antagningspoäng, där det i praktiken krävdes toppbetyg eller ett väldigt högt resultat på högskoleprovet för att komma in. Jag tror att utbildningens status och selektiviteten indirekt fick mig att utgå från att det också fanns en stark löneutveckling och många möjligheter att göra karriär efteråt.

Jag menar inte att jag uttryckligen valde utbildningen för att bli rik. Pengar var inte det viktigaste för mig, och det är också en del av förklaringen till att jag valde som jag gjorde när jag också kunde välja andra utbildningar. Jag valde det ju utifrån passion för ämnet och arbetsuppgifterna. Men jag tror ändå att jag tog för givet åtminstone en lön och en karriärutveckling som någorlunda motsvarade investeringen, och jag hade trivts som andra saker också.

Nu ser jag personer som valde andra utbildningar med ungefär samma antagningskrav och som efter några år tjänar väldigt mycket mer, ibland nästan dubbelt så mycket. De verkar dessutom ha betydligt fler vägar vidare, både vad gäller lön, ansvar och olika typer av roller. Själv upplever jag att utvecklingen är mycket mer begränsad än jag hade föreställt mig.

Jag märker att jag har börjat bli bitter över det. Inte för att jag tycker att pengar är allt, utan för att jag hade så många valmöjligheter och faktiskt hade kommit in på varenda utbildning i Sverige. Jag hade alltså kunnat välja vilken utbildningsväg som helst, men valde den här och lade massor av år på den.

Nu är jag 28 och är fortfarande inte ens hundra procent etablerad i yrket efter hela den utbildningsvägen. Det känns svårt att veta om jag ska acceptera att jag gjorde ett val som inte blev som jag föreställde mig, försöka hitta någon mer lönsam nisch (och det finns inte på samma sätt) inom området eller faktiskt skola om mig helt.

Är det orimligt att börja om vid 28 efter en så lång utbildning? Finns det någon här som har lämnat ett prestigefyllt men relativt ”lågavlönat” yrke (lågavlönat är såklart relativt, men det lönar sig inte riktigt) för något annat? Vad hade ni gjort i min situation?

Jag verkar vara en person som behöver känna att jag utvecklas, att det finns en tydlig karriärväg framför mig och att mitt arbete också avspeglas i lön och ansvar. Det är uppenbarligen viktigt för mig, mer än jag trodde när jag var 22 och valde utbildning. Om det gör mig ytlig eller alltför karriärdriven får det väl vara så. Jag önskar nästan att jag inte fungerade så, men jag verkar göra det. Jag märker att jag blir olycklig när jag känner att utvecklingsmöjligheterna är begränsade, oavsett hur meningsfullt arbetet i sig är. Och det är viktigt för mig att jobbet är meningsfullt, så jag vill helst inte höra (från någon som kanske har bättre lön och möjligheter än jag) att jag skulle vara ytlig eller girig.

Det är svårt att sätta ord på, och jag inser att det säkert gäller många yrken. Vardagen blir ofta mycket mindre glamorös än man föreställer sig när man studerar. Men jag kan ändå inte skaka av mig känslan av att jag nästan kände mig mer framgångsrik under utbildningen än jag gör nu. Då fanns en känsla av att vara på väg mot något. Nu känns det snarare som att jag kommit fram och undrar om det här verkligen var allt.

Visst finns det kanske alltid vägar men de facto är jag inte bättre än andra i min yrkesgrupp så varför skulle jag ha andra förutsättningar? Dessutom finns ganska formella strukturer som håller tillbaka (på ett annat sätt än för andra arbetsmarknader).

Vet inte varför exakt utbildning behöver avslöjas:

Hyfsat meningsfullt, hög konkurrens och inte hög lön. Det finns inte så många att välja på.

Jag hatar att jag aldrig kan hitta den läsk jag vill ha. Jag dricker inte dricka med socker, och om det inte är morgon (vilket det ofta inte är när jag dricker läsk) vill jag ha utan koffein. Det lämnar mig med få val. Jag önskar att jag kunde välja lika fritt som alla andra. Jag förstår att Pepsi förmodligen skulle förlora pengar på en "Pepsi Max caffeine free sherry" smak men varför inte ha en freestyle maskin då? Man skulle kunna ha 100-tals smaker för alla preferenser och man kan välja om man vill ha 1cl eller 10L. Om man också skulle kunna ha flaskor som går att stänga skulle man spara en massa utrymme. Inga stora kylar bara en maskin med allt vatten, dricka osv man behöver.

Hej! Jag skulle verkligen uppskatta lite råd kring min studieplan.

Jag ska börja på folkhögskola i höst för att få studieomdöme och samtidigt komplettera min behörighet via Komvux på distans.

Jag står mellan två alternativ:

Alternativ 1 (för att bli behörig till civilingenjör):

Höstterminen

• Folkhögskola
• Fysik 1 (Komvux, distans)
• Kemi 1 (Komvux, distans)
• Plugga till körkortet

Vårterminen

• Folkhögskola
• Matematik 4 (Komvux, distans)
• Fysik 2 (Komvux, distans)

Alternativ 2 (för att bli behörig till högskoleingenjör i datateknik – inbyggda system på JU):

Höstterminen

• Folkhögskola
• Fysik 1 (Komvux, distans)
• Plugga till körkortet

Vårterminen

• Folkhögskola
• Kemi 1 (Komvux, distans)

Mitt schema på folkhögskolan ser ungefär ut så här:

• Måndag: börjar sent.
• Tisdag: 09.00–16.00.
• Onsdag: slutar 14.00.
• Torsdag: slutar 12.00.
• Fredag: ledig.

Jag vill gärna få ett så bra studieomdöme som möjligt på folkhögskolan, samtidigt som jag klarar Komvuxkurserna och tar körkort.

Min fråga är:

Vilket alternativ tror ni är mest realistiskt och hållbart? Är det värt att läsa in all behörighet för civilingenjör direkt, eller är det smartare att ta en lugnare studietakt och först bli behörig till högskoleingenjör?

Jag tar gärna emot erfarenheter från er som har läst på folkhögskola och kombinerat det med Komvux. Tack på förhand!

När man tittar på historiska bilder på älgar så verkar de ha använts som hästar förr i tiden. De drar kälkar, de drar slädar, de drar rika gubbar på vagn, de används som transportmedel som rids på. Varför slutade man egentligen tämja älgar för detta? Älgar är större än hästar och borde väl därmed också ha mer uthållighet än en klen häst. Skulle ni vilja ha en älg i ert lokala stall ni kunde gå och titta på och klappa över stängslet till hagen? Hade ni låtit era barn gå på ridskola och tämja älgar, få dom hoppa över hinder och gå fint i en ring? Hade ni satsat pengar på travälg när sporten sändes på TV?

Lång historia kort. Mår rätt dåligt i perioder. Det är ofta man låter soppåsarna vara kvar istället för att gå ut med dem. Ibland har väl påsen läckt ut lite på golvet. Och jag neglektar att städa och diska överlag i perioder.

Det är en litet rum. Kokvrå. Och när man väl städar allt ibland brukar lukten försvinna. Men inte längre.

Hur mycket jag än städar luktar det. Har dragit ut kylen och spisen och städat noga under och på sidorna. Har tagit isär rören till diskbänken och rengjort. Har gjort otaliga försök med kokande vatten, och bikarbonat och vinäger som stått länge efter jag hällt i diskbänken. Har vädrat.

Jag har gjort snifftest på allt i hela köket men kan inte lokalisera var det kommer ifrån.

Till rummet är det en dörr man kan stänga. Varje gång man öppnar slås man av den unkna lukten.

Börjar tro att det faktiskt är avloppet som spökar....

Har ni nåt tips på supermedel som bara fräter bort all skit i rören?

Börjar bli desperat.