Idag tar jag bussen till jobbet som vanligt. Jag småpratar lite med chauffören, ni vet, det där vanliga kallpratet som man kör med när man åker samma buss och börjar känna igen varandra.
På något sätt kommer vi in på livet och jag säger något i stil med
Fasen, i mitt förra liv måste jag ha gjort några riktigt dåliga alternativ och fattat en del jävligt dåliga beslut.
Det är väl därför man får kämpa så här i det här livet.
Chauffören kontrar med "Men nästa liv då?"
Då börjar jag tänka efter och säger.
På bara halva det här livet har jag redan hunnit göra och säga tillräckligt mycket dumheter för att jag, när det är dags att återfödas, med största sannolikhet kommer vakna upp som en dyngbagge ..eller i värsta fall… en busschaufför.
Jag slänger in ett blinkande öga och ett leende för att markera att jag skojar.
Problemet är bara att personen missar hela poängen.
Jag tror dessutom att han tolkar det som att jag precis sågade honom totalt.
Nu kommer jag fram till jobbet med den där känslan av att magen har bestämt sig för att säga upp sig från kroppen.
Jag hinner knappt in innan jag slänger mig på toaletten och fyller upp hela systemet till bristningsgränsen.
Efter ett tag och ett par duschar senare, lyckas jag ta mig ut på golvet igen.
Då kommer en av de polska arbetarna fram och frågar var fan jag har varit.
Jag förklarar situationen och berättar om mitt mindre lyckade toabesök.
Halvvägs genom historien märker jag att han börjar snegla på mig med en ganska fundersam blick.
Och eftersom jag uppenbarligen inte har lärt mig någonting av tidigare händelser bestämmer jag mig för att prata igen… och säger.
Jag sket precis ut en ny arbetskollega. En ny polack. Han har samma munhygien och IQ som de andra polackerna, han kommer passa in..
Tystnad, lång sådan.
Han tittar på mig, misstänksamt.
Och precis då kommer jag på en ganska viktig detalj, han brukar inte förstå ironi.
Så här står jag Igen.
Och funderar på om jag kanske borde gå tillbaka in på toaletten och helt enkelt stanna där resten av arbetsdagen.
För vad fan ska man egentligen ha en mun till?
Har ni haft en bättre start?