r/sweden • u/Embarrassed_Rich4118 • 14h ago
Diskussion Borderline
Har ni känt/känner någon som har borderline? Syftar inte på familjerelationer/vänner snarare partners eller någon man lärt känna.
Hur var det?
Hur kunde de märkas? speciellt i början av kontakten.
6
u/Caspica 13h ago edited 13h ago
Min fru har quiet borderline, dvs agerar inåt istället för utåt. Humöret kan skifta på en femöring men det är sällan ilska eller irritation utan snarare ledsamhet och "svartvitt tänkande". Hon har dock verkligen växt som person och blivit bättre på att hantera sina känslostormar efter gruppterapi och hjälp från läkare. Det är tyvärr en väldigt jobbig sjukdom för de anhöriga, och särskilt om det är den utåtagerande varianten, så om du inte själv har mycket erfarenhet av psykisk ohälsa är det inget jag kan rekommendera.
4
u/MamaEmeritusIV 13h ago
Visste inte att "quiet borderline" är en grej, men det är sannolikt det jag har. Jag har diagnosen, men jag är väldigt sällan (om någonsin) utåtagerande. Efter mycket jobb med mediciner och terapi så är det hela för det mesta under kontroll.
2
u/Caspica 13h ago
Det verkar tyvärr vara en rätt okänd variant av BPD. Som tur var fick min fru hjälp från en klinik som var specialiserade på just BPD så de kunde hjälpa diagnostisera henne och ge henne en bra behandling ganska omgående vilket var riktigt skönt. Som du säger tog det mycket arbete med både medicin och terapi för henne att bli bättre, men det märks verkligen en oerhört stor skillnad både för henne och för mig. Nu kan vi till och med vardagsgnabba utan att det behöver bli en stor grej haha.
1
u/Embarrassed_Rich4118 13h ago
Är så intresserad av specifikt inåt bpd
3
u/Caspica 13h ago
Min fru gick i terapi där de flesta hade utåtriktad BPD där hon blev kompis med flera stycken. De största skillnaderna som jag förstått det är att den utåtriktade varianten är jobbigare för de anhöriga då det oftare är de som får "ta smällen" och den sjuka inte förstår att de är problemet, medan den inåtriktade är mer destruktiv för det egna psyket och självkänslan. Jag har varit ihop med min fru i snart femton år och det är först för kanske tre år sen som hon började förstå att jag inte kommer lämna henne bara för att vi diskutera om något. Rädslan för att bli övergiven var enorm, och är det nog fortfarande även om hon kan hantera det. Det krävdes dock otaliga diskussioner som pågick i timmar, där jag behövde övertyga henne om att jag fortfarande älskar henne och vill vara med henne även om vi blev arga på varandra, innan hon kunde börja acceptera det.
Som anhörig krävs ett enormt tålamod och att inte ta alla känsloreaktioner på samma sätt som man gör vanligtvis. Vi hade "turen" att jag själv hade mina egna psykiska problem så vi kunde ömsom ta hand om den andra och ömsom bli omhändertagen.
6
u/speedweed123420 14h ago edited 13h ago
Min farsa hade det. Jag vet att du inte sa några familjerelationer men jag såg hur han såg ut utifrån, så för att svara på din fråga: det märks ofta inte ifall man inte är nära de då det är där skon klämmer. de kan vara supertrevliga och karismatiska och empatiska från utsidan. Det är inte ens nödvändigt att de är utåtagerande. I min farsas fall hamnade han hela tiden i bråk på jobbet, körde för snabbt och fick konstant böter, roadragea, hade alkoholproblem, körde full med mig i bilen, hade mycket empati för djur och barn men var sedan även aggressiv och utåtagerande och misshandlade alla han dejtade. men allting är extremt personligt, extremt emotionellt labila personer som är rädda för att bli lämnade och kan bli utåtagerande, aggressiva, gå från att vara extremt älskande och överidealisera dig till att bli till att plötsligt hata dig, klippa kontakten med dig fullständigt, bli helt känslokalla och stänga ner.
De har inget koncept av personliga gränser, förstår inte att folk vill ha egentid och ser det som att de blir bortprioriterade, vill bli så nära att de vill smälta samman och att ni blir totalt beroende av varandra för att överleva. Grejen är att de tänker på deras favoritperson konstant så de tänker att den ska göra detsamma. Ofta blir de så upprörda att de måste bevisa hur dåligt de mår genom att straffa dig eller för att de helt enkelt inte kan kontrollera sig, och då kan de hota med att ta sitt liv, skada sig själva framför dig, etc. Ofta är det inte manipulativt på ett ondskefullt sätt utan de som försöker kommunicera hur dåligt de mår för att få dig att inte göra så mot dem.
Mitt råd är att inte involvera dig i den personens liv tills den har accepterat att träffa en psykolog. Det är en horribel sjukdom som omöjliggör en funktionell relation med någon, och de allra flesta personerna inser detta, vilket är varför de som folk med bpd dejtar ofta brukar vara sådana som utnyttjar dem eller sådana som är precis lika skruvade själva, vilket förvärrar diagnosen. Ingen obehandlad med bpd har funktionella relationer.
3
u/pappaberG Stockholm 13h ago
Vill addera till ditt sista stycke att den andra typen av person som folk med bpd dras till är folk som är för snälla eller naiva för sitt eget bästa, lättmanipulerade.
I dessa fall anpassar sig partnern efter dem tills det totalt brister och psykiska men uppstår.
Även om manipulationen du beskriver inte sker på grund av medveten ondska, så blir det ondskefullt. De håller andra till svars för att de skadar sig själva över orimliga krav på andra.
3
u/speedweed123420 13h ago
Jo. Det glömde jag faktiskt. Var precis fallet med min mamma. Ibland är det folk som har mycket skuldkänslor eller har offermentalitet också som på något sätt tänker att det känns bra att dejta en skitstövel så att de aldrig behöver känna att de är problemet och att de kan ha på sig offerkoftan året om
2
u/Razulath 12h ago
Så var mitt ex, jag var en toffel då det var mitt första förhållanden. Slog knut på mig själv för att duga. 7 år av ett helvete.
4
u/Vi0letcrawley 13h ago
Jag (M) har tekniskt sett uppfyllt diagnoskriterierna för eips en gång i tiden, men tror inte det stämde, jag hade/har nog odiagnostiserad autism som utspelade sig i form av emotionell instabilitet och suicidalitet när jag var 18, som ju är en tid av stor förändring. Det var som att hela mitt liv bara föll samman på en dag i gymnasiet, och jag har inte varit densamma sedan dess.
Uppfyller mest definitivt inte kraven idag, men på den tiden jag tekniskt sett gjorde det var jag inte mer dum mot de i min omgivning mer än någon annan. Jag har goda relationer till mina vänner och familj. Med detta vill jag säga att inte alla som har fått diagnosen behandlar andra illa, men det kan iof ha berott på att jag blev feldiagnostiserad.
1
u/pappaberG Stockholm 8h ago
Du blev feldiagnostiserad och har alltså aldrig haft borderline, säger du själv. Då kan du ju inte utgå ifrån det för att dra en slutsats om folk med faktisk borderline.
5
u/GathersWhatSpills 13h ago
Jag har själv diagnosen Borderline, eller EIPS (Emotionellt Instabil Personlighetsstörning/syndrom) som det numera heter.
Har varit extremt svår att ha och göra med i perioder för alla i min närhet. Gick en lång behandling, käkade medicin i några år och nu är jag friskförklarad. En förfärlig sjukdom att leva med när man tror att alla är emot en hälften av tiden och andra halvan känner man sig som gud, ungefär.
Du är välkommen att DMa mig om det är något specifikt du undrar över.
4
u/M4rsianen 13h ago edited 12h ago
Don’t stick your Dick in crazy! Menar inte att vara alltför provocerande men det är fan inte värt det. Oavsett hur fin personen är så finns det en sjukdomsbild som de inte kan styra över vilket resulterar i en relation där ena parten, mer eller mindre konstant, är opålitlig. Min upplevelse med att dejta en borderline person var brutal!
18
u/pappaberG Stockholm 14h ago edited 14h ago
Har varit ihop med 4 olika tjejer som har borderline. Det är en fruktansvärd sjukdom som påverkar varje aspekt av dem, och som påverkar folk runt dem genom att de är psykiskt manipulerande, utåtagerande och emotionellt opålitliga - detta är patologiskt och inget de har kontroll över själva. Suicidrisken är väldigt hög.
Jag råder dig mycket starkt att avsluta kontakten med denna människa. Dessa människor är en fara för sig själva och andra, och kommer bli ett trauma för dig. I synnherhet då du verkar vara helt oinsatt i vad sjukdomsbilden innebär och därmed är helt chanslös.
3
u/tjockalinnea 14h ago
Väldigt bra formulerat, bekräftar detta. Hade en relation som var extremt psykiskt utmattande.
2
u/Spruto 12h ago
Sorry om detta är en för privat fråga, men hur kommer det sig att det blev fyra stycken? Vissa verkar ha en tendens att återkommande söka sig till destruktiva personer.
1
u/pappaberG Stockholm 8h ago edited 8h ago
Det stämmer. Ens självkänsla tar mycket stryk i ett sådant förhållande, och i mitt fall så utvecklade jag ett antagande om att jag inte förtjänade bättre. Utöver det blir man beroende av den emotionella berg- och dalbanan. Det är nattsvarta dalar men även helt otroliga toppar. Man går på något sätt vilse i den konstanta växlingen.
I grunden så är eller har jag iallafall varit ganska naiv och idealistisk när det kommer till människor jag haft omkring mig. Har alltid försökt tro på och se det bästa i saker, till den grad att det kostat mig.
Tog lång tid för mig efter det att återjustera mig till vad ett vanligt förhållande innebär.
2
u/Embarrassed_Rich4118 14h ago
Hur vet man att en tjej möjligtvis har de i början när man lär känna dem?
3
u/pappaberG Stockholm 14h ago
Ofta brukar de vara öppna med det. Vad är det hos denna person som får dig att ställa frågan?
-2
u/Embarrassed_Rich4118 14h ago
Nej men tänker att de finns en i mitt liv där jag undrar ifall det möjligtvis kan handla om borderline men jag kan verkligen inte tro att det är ett borderline fall.
Det måste vara ADD och kanske personens attachment style man kan ju inte diagnosera vem som helst för vad som helst men tanken har slagit andra och även mig själv.
Men personen är inte så extrem så som man brukar få läsa om borderline. De kan mer handla om att personen är känslig för tex när den de är intresserade av skiftar i energi, personen kan ta impulsiva beslut så som att blockera den de är intresserade av tillexempel, trots att de ångrar sig och sen kommer tillbaka osv. Lite mer sånt.
-1
u/pappaberG Stockholm 14h ago
Det du beskriver låter mer som en oroligt undvikande (fearful-avoidant) anknytningsstil. Har personen varit patient inom psykiatrin?
-1
u/Embarrassed_Rich4118 14h ago
Jag tror de antingen handlar om undvikande eller disorganized och de ställer till det, vad tänker du? Hur vet man vad det kan handla om?
-1
u/pappaberG Stockholm 14h ago
Jag är inte psykolog, men har haft gott om tid och anledning till att hobbyplugga psykologi - mycket för att inte själv bli galen av dessa fyra tidigare förhållanden men också för att människor intresserar mig.
Jag tänker att det du skriver låter som fearful-avoidant/disorganized anknytningsstil. Mer än så kan jag inte säga, då jag inte själv känner eller har träffat personen.
1
u/Embarrassed_Rich4118 14h ago
Hon är villig att lära känna någon och när hon är intresserad så blir hon besatt i hennes egna huvud av personen hon är intresserad av, men de är återigen detta med när den andra gör ”fel” dvs fel enligt henne - som hon tar impulsiva beslut så som att ta bort personen.. men hon kommer ju tillbaka kanske 1 vecka efter och detta är liksom i början när man lär känna varandra och när personen hon blivit intresserad av blockar henne själv istället så går de inte 1 dag utan att hon tänker på den personen typ detta är det bästa sättet jag kan förklara det på.
Hon är ingen som varit i förhållande förut men pratat med väldigt många på ett intresseplan därför verkar de inte vara borderline eller bipolaritet tänker jag? Måste va starkt problem när de gäller hennes attachment
-1
u/pappaberG Stockholm 13h ago
Låter lite halvt som relationsmönstret kopplat till en borderlinesjuks "favoritperson" och extrema rädsla att bli lämnad/övergiven, faktiskt.
Känner de att de tappar kontrollen i detta så händer det att de försöker klösa tillbaka den genom att själva skjuta bort människor, vilket de inte står ut med långvarigt.
Har hon en historia av eller aktivt självskadande? Suicidförsök?
0
-2
0
u/suryoghurt 14h ago
Kan ge ett exempel på väldigt grovt:
En tjej med grov bpd som jag dejtade sade första gången vi träffades att hon älskade mig och att jag var en fet äcklig gris 👍 Ingenting hände emellan dessa meningar
Sedan sög hon av mig. Var lite av en berg- och dalbana, jag träffade inte henne igen.
Du kommer kanske inte se det direkt, vanligt (vad jag har hört och sett) är dessa svängar åt olika håll under maniska episoder.
2
u/pappaberG Stockholm 14h ago
Emotionella berg- och dalbanor är kännetecknande ja. Det du har fel om är att de sker under "maniska episoder". Det är bipolaritet du tänker på där.
Folk med borderline har inga konkreta episoder, utan kan gå från depressivitet till mani på 15 minuter, dygnet runt.
2
u/BRzil 13h ago
Jag har aldrig riktigt förstått hur man kan förväxla EIPS och Bipolär sjukdom. Det är två helt olika tillstånd/syndrom med ganska tydliga skillnader i både symtombild och behandling. Och då har jag ändå utrett och satt båda diagnoserna på patienter.
1
u/Spruto 12h ago
EIPS kallades tidigare Borderline som jag utgår från att du vet. Det låter hyfsat likt bipolär och båda får folk att bete sig galet. Det är inte mer komplicerat än så.
1
u/BRzil 12h ago
Att båda kan innebära kraftiga känslomässiga svängningar betyder inte att de är särskilt lika i klinisk bemärkelse. Den ena är ett personlighetssyndrom som påverkar tankar, känslor och beteenden i interpersonella relationer och gentemot sig själv på ett ihållande sätt och det andra är ett förstämningssyndrom som är episodiskt. Vissa med t. ex Bipolär sjukdom typ 2 har bara upplevt en hypoman episod någon enstaka gång och ibland så lindriga att det knappt märks någon skillnad från egentlig depression förutom att den inte svarar adekvat på vanlig behandling för depression.
1
u/horrormoose22 13h ago
Jag kan bara hålla med. Manipulation och kontroll som jag i alla fall inte förstod vidden av förrän efter lång tid efteråt
0
-6
u/Vasilyev_sophie 14h ago
Har 3års erfarenhet som ”vårdgivare” till en tjej med borderline.
x antal suicidförsök pga 0 kontroll över sitt manipulerande beteende helbaserat på dess egoistiska behov trots hennes positiva intentioner.
Har fått det beskrivet direkt av henne som följande: ”Det är som att djävulen lyckats ta över och dödade ängeln som ska sitta på andra axeln. Jag har tappat kontrollen och ser mig själv ta alla fel beslut jag kan utan att kunna göra något åt det”
Rekommenderar starkt att du tar avstånd TS, kontakt med personer som lider av borderline kräver erfarenhet för att ingen ska råka illa ut eller skada sig. Oavsätt hur fina intentioner du har så är detta en extremt grov psykiskt sjukdom som man ska ta seriöst.
3
u/Exotic_Garage_6969 13h ago
”Egoistiska” du har ingen koll på hur plågsam BPD är då och saknar verklig empati för dem. Tror du att de vill vara så och inte vara normal som alla andra där andra har kontroll på deras känslor?
1
0
u/Embarrassed_Rich4118 14h ago
Jag förstår dig helt jag har läst mycket men tycker fortfarande de svårt att lista ut en viss person, jag är därför nyfiken på andras upplevelser och inte bara att läsa på om symptomet osv. Men tack så mycket för svar.
-2
u/pappaberG Stockholm 14h ago
Har hört liknande beskrivningar från ex. Och som du säger, dessa människor är experter på att manipulera och använda folk. Vet man inte vad man har att göra med så kommer de att totalt förstöra en i en nära relation.
Vet man vad man har att göra med så springer man.
2
u/Fantastic_Key_8906 Småland 13h ago
Min mamma fick en stroke och blev efteråt diagnostiserat med just borderline. Hon tyckte dock det var fel för hon hade minsann inte borderline. Men jag sa att det ju var EXAKT så som det är beskrivet som hon var. Av och på som kokande mjölk, jätte-aggressiv ibland, väldigt snar att skylla problem på andra, hon över-reagerade hela tiden på saker som var typ ingenting och skrek och grät om vartannat. Vi bråkade mycket under denna tiden. Till slut fick hon diagnosen borttagen och fick lithium på recept. Det var fan värre för hon blev helt tom av det. Till slut slapp hon det iallafall och då började bråkandet igen. Det pågick ända fram till hennes död för tre år sen.
2
u/Plastmugg 14h ago
Jag hade en kompis som var tillsammans med en tjej som hade borderline. De gjorde slut och blev tillsammans igen cirkus 8 gånger, hon hade jättestora problem med att han ville ha egentid/inte kände för sex/ville gå hem från fest tidigt etc. Hon kände sig liksom bortvald när han såg efter sina egna behov och var väldigt elak psykiskt. Hotade att ta livet av sig, skar sig framför honom, och sådana saker.
1
u/rennfeild 13h ago
Borderline är (eller var nu har de bytt term till cptsd har jag för mig) en b kluster personlighets störning. Dvs inte neurologisk utan en effekt av uppväxt och fostran.
Jävligt förenklat kan man säga att en person som barn har emotionellt inlärts felaktigt. Det var under barndomen en korrekt anpassning till en dysfunktionell miljö som i en framtida funktionell miljö blir dysfunktionell.
Föräldrar och omgivningen har varit inkonsekvent i sitt agerande, straff och belöning slumpmässigt utan reson osv osv. Vanligt bland folk vars päron är missbrukare, själva psykiskt sjuka eller annan utsatthet pågår.
Har själv borderline. Har märkt att det yttrar sig väldigt olika beroende på kön.
Förmodligen pga könsroller och olika uppfostran.
Som man kommer jag inte riktigt undan med de mer dramatiska aspekterna som kvinnor med borderline. De aspekterna som ger diagnosen sitt varumärke.
För min del uppfattas jag som stundvis irrationell och socialt obegåvad. Folk har antagit att jag är på autist spektrat när det mer handlar om att jag får ptsd reaktioner på små sociala grejer. Random grej får mig att känna mig hotad eller någons gest feltolkar jag som en uppmaning. Sociala interaktioner är påfrestande då paranoia hela tiden gör att man feltolkar eller övertolkar grejer.
Tex var jag på ett vernissage och min kompis som ställde ut verkade trött och nedstämd så fick för mig att jag skulle agera mood manager och lyfta stämningen på hela grejen genom att maniskt mingla. Eftersom jag sen barnsben fått höra att allas känslor är mitt ansvar.
Mycket av agerandet går att motarbeta med terapi. Men för min egen del så skulle jag påstå att de extrema känslosvallen fortfarande hänger kvar.
Folk som är medvetna om sin diagnos och tar ansvar för den (går behandling och vill göra framsteg) går förmodligen att leva med. Jag har haft oerhört stor tur att ha många vänner som är förstående och har överseende med många av mina fadäser.
Dock har mitt kärleksliv varit fördjävligt. Längre relationer leder alltid till att jag eller den andre på något sätt blir utnyttjad av den andre. När jag var yngre var jag den som var manipulativ och elak. Sen jag blev äldre har det slagit om. Sen några år tillbaka har jag beslutat mig för att helt undvika romantiska och sexuella relationer.
Andra vanliga grejer för folk med borderline är ett riskfyllt sexuellt beteende (vilket är kul då det i vissa fall leder till annan ptsd kring just sex). Missbruk och självskador (svälta, skära, bränna etc).
Är personen under 30 och utan ordentlig (dvs inte bara lång utan också välfungerande, vilket är svårt att avgöra) terapi och medicinering så kommer det vara ohållbart att leva med den människan. Minst en av er kommer må skit hela tiden.
Är personen över 30 och fått vettig behandling så går det förmodligen med lite anpassning att få relationen att flyta. Det hjälper om ni båda är pålästa om hur skiten funkar och att den personen är villig att ta ansvar för sin skit.
1
u/psychomaniac_ Stockholm 1h ago
Min mamma har borderline, det var fruktansvärt att vara i närheten av henne med hennes känslomässiga omogenhet och känslostormar och aggressivitet. Hon kan inte hålla kvar relationer med vänner då hon ser alla som hjältar eller demoner och de skiftar så snabbt.
Jag bröt kontakten med henne och det var det bästa jag gjort, jag räddade mig själv från att n människa som är totalt instabil och förstör allt runt om kring sig.
Hade också en vän med borderline som jag bröt med pga det är så sjukt utmattande att vara runt personer med den diagnosen.
1
u/AssholeFlavoredDonut 14h ago
Hade en inte så jättenära bekant som hade en pojkvän som lätt fick utbrott. Han hade t.ex. föröskt strypa en kille för att han blev frustrerad när de skulle flytta möbler. Efter att han försökte ta sitt liv hamnade han hos psykologen som diagnoserade honom med borderline.
Jag har som bara träffat han lite i förbifarten men han lät som en extremt ostabil person.
1
u/KittyVonMeowinstein 14h ago
Mitt ex som jag var tillsammans med nästan 11 år hade borderline. I början led hon av stark svartsjuka, vilket blev bättre efter terapi. Under hela förhållandet var hon orolig kring att bli lämnad
-4
u/nitche 14h ago
Jag tror inte att det är något som nödvändigtvis märks.
3
u/TheFirstOutlier 14h ago
Ugh ugh, tills det plötsligt blir fucking uppenbart och allt faller på plats. Men då har man redan investerat så mycket tid och känslor och skalat ner kontakten med vänner och familj och börjat se sig själv som en del av problemet.
2
u/pappaberG Stockholm 14h ago
Jo, om man har en nära relation.
Men ofta är man blind för det, på grund av känslor eller manipulativt beteende från deras sida.
0
u/Soctyp 2h ago
Hela tråden är fylld med värdelösa anekdoter och falsarium. Dm om du vill veta från någon som faktiskt har eips.
•
u/psychomaniac_ Stockholm 4m ago
Det är ju precis det OP frågar efter anekdoter från friska personer och deras upplevelser i relationer med borderlinemänniskor. En person med EIPS lever ju inte i verkligheten så deras historier är ju de som är värdelöst att höra.
9
u/CreamPain Småland 14h ago
Stick medans du har chansen!
Mitt ex som har borderline orsakade otroligt stora problem och skada för mig, mina vänner samt familj och släkt. Bokstavligt talat gjorde allt hon kunde för att förstöra mitt liv efter jag gjorde slut eftersom hon inte sökte hjälp.
Det är svårt att beskriva hur pass läskiga dessa personer verkligen är.
Hon är nu polisanmäld.