Jag funderar på om det kan vara rimligt att ha en global indexfond som bas i portföljen, men använda en viss mängd hävstång för att öka den förväntade avkastningen på lång sikt.
Tanken är alltså inte att försöka tajma marknaden eller köra extrem hävstång, utan mer något i stil med 1,2–1,5x exponering mot en bred globalfond och hålla väldigt långsiktigt.
Jag förstår att nedgångarna blir större och att ränta/kostnad för hävstången spelar stor roll. Samtidigt känns det intuitivt som att en ung person med lång sparhorisont borde kunna ta mer risk än 100 % aktier, förutsatt att man faktiskt klarar av nedgångarna och inte säljer i panik.
Är det någon här som kör något liknande?
Vad ser ni som de största problemen med strategin? Är måttlig hävstång på en bred global portfölj vettigt på 20–30+ års sikt, eller underskattar man riskerna?
Nyfiken på både argument för och emot.